2009-11-01 11:08 #0 av: [marion69]

En herre som delade ut tidningar, kände igen mig och tog mig hem till honom, sen ringde han sin bror som var socialman. Fick då veta att jag kunde bli fosterbarn hos min sommarmamma. Det var min räddning här i livet. Läs min historia här.

Namn: Tatsja

Ålder: 55

Bor/Län: Köping/ Västmanland

Husdjur? Hund

Skostorlek? 38

Ögonfärg? Bruna

Pluggar/arbetar med?
Förtidspensionär,, Fd väktare

alskar_alskar_inte.jpg

 

Hur många syskon har du?

5 varav 3 i livet Jag är ensam flicka. Mor fick 3 pojkar och min biologiska far hade 2. Men jag växte upp med mor och en äldre bror. Fick 2 bröder till när mor gifte om sig, varav en dog när han var 3 -månadader.

Singel/sambo/pojkvän/flickvän?
Skild, lever ensam

 

Hade du en bra tonårstid?

Den blev bättre när jag blev fosterbarn. Innan bodde jag med mor, 2 syskon, styvfar. Vi bodde då i en stor 3:a på 114 kvm. 5 tr utan hiss. Jag hade tagit hand om mor och bror sedan jag var 3 år och sen gifte hon om sig när jag var 7. Det var då den andra kampen för överlevnad började. Att värja sig från styvfar. Denna rädsla för att gå hem från skolan. Aldrig känna mig som en i familjen.

Vad var utmärkande hos dig som tonåring?

Trotsig, rädd och arg, kände mig alltid vilsen, aldrig tillhörande någon.

 

Vad var speciellt jobbigt under uppväxttiden?

Alla slag och hugg, sen styvfars närmnande. Rädslan av att gå hem från skolan. Hungern, aldrig veta om jag fick mat eller ej.

 

Hade dina syskon det lika jobbigt som du?

Nej, de var ju pojkar och kunde i mors ögon aldrig göra fel.

 

Hur tog du dig ut ut problemet? Fick ni hjälp på något sätt?

Jag orkade bara inte en dag. Mor slängde ut mig en julafton och jag sov i en trappuppgång. En herre som delade ut tidningar, kände igen mig och tog mig hem till honom, sen ringde han sin bror som var socialman. Fick då veta att jag kunde bli fosterbarn hos min sommarmamma. Det var min räddning här i livet.

Även om slag och hugg slutade, så kände jag mig ändå som en piga. Men jag fick åtminstonde vara tonåring som fosterbarn. Äta mig mätt, få kläder som köpts åt mig och aldrig ärvda för stora. Bara vara ett barn. Hon hade 4 barn och jag var 7 år yngre än den yngste och 17 till den äldste, som blev som mamma för mig.

 

Hur lever du idag? och hur mår du?

Skild efter 25 års äktenskap. Skrev en bok om min uppväxt, vilket äntligen gav mig det avslutet i livet som jag så enormt behövde. Nu är jag stark. Lever för mina barn och mitt lilla barnbarn. Är handikappad sedan -95 efter en trafikolycka, men kan ändå se ljust på livet och mina medmänniskor. Har sagt upp all kontakt med släkt.

 

Vad har du för framtidsdrömmar och visioner?

Vara så bra jag kan i kroppen, trots värk. En dag kanske träffa någon ny. Har ju varit ensam nu i 10 år.