Berättelser ur livet

Tonåringens frigörelse

2009-05-19 20:57 #0 av: [mia-38]

Frigörelsen från föräldrarna kan vara tuff både för just tonåringen och dess föräldrar.

familj.jpg

Ungefär i puberteten börjar din tonåring att frigöra sej från dej. Denna period är påfrestande och ganska tuff både för dej och din tonåring.
Du måste släppa taget mer och mer och din tonåring måste lära sej att stå på egna ben och kunna ta eget ansvar.

Just att släppa taget och ge de luft under vingarna mer och mer är en tuff och svår väg i livet. Du har alltid tagit hand om och sett till att ditt barn mår bra. Du har alltid funnits där. Helt plötsligt så förändras allt och du måste ge tonåringen lite "space".

Alla tonåringar gör revolt på ett eller annat vis. De testar gränser, ser hur långt de kan gå för att bryta förtroendet från sina föräldrar. Detta kan pågå under en längre eller kortare tid.
De kan tex börja röka, smaka på dricka, vara ute längre än de får osv.
Medans vi som föräldrar sitter hemma och väntar på att våra barn ska komma hem. För det är just så vi ser de, som våra "barn", fastän de är tonåringar nu.

Din tonåring börjar söka sin identitet nu. De försöker hitta en social tillhörighet utanför familjen. Det är viktigt med kompisar, fritiden och skolan.

Du måste förstå att din tonåring börjar bli mer självständigt. De har ett eget privatliv som måste respekteras från oss föräldrar. Men man måste samtidigt finnas där som stöd. Att fortfarande vara den som de kommer till med sina problem, när de mår dåligt eller när de vill berätta saker, positiva som negativa. Att finnas där oavsett vad som än händer. Tonåringen måste få känna sej trygg.

Råd till dej som är tonårsförälder. Vad du kan göra för att få en bra relation till din tonåring:
*Du måste sätta gränser
*Ha tydliga regler
*Ställa rimliga krav
*Ge din tonåring bekräftelse
*Visa respekt så får du respekt tillbaka
*Tillit - frihet under ansvar
*Uppmuntra
*Var en förebild
*Humor. Ha skoj tillsammans

Går det ändå fel nånstans på vägen så kom ihåg att hjälp finns att få. Man kan även göra fel som förälder. Ingen är perfekt.
Hur väl du än handlar så kan din tonåring hamna snett. Du kan aldrig ta fullt ansvar för din tonårings handlingar.
Det är viktigt att handla och reagera snabbt om man märker att något är fel. Det kan handla om skolk, droger, dricka, våld eller annan kriminalitet.
Det finns alltid hjälp att få genom landstingets resurser, skolor, socialtjänsten, m.m i din kommun.

Hur har du det i din familj med just frigörelsen från er föräldrar?
Hur hanterar din tonåring detta?

Berätta!

Medarbetare på OF och Cancer.

Anmäl
2009-05-20 19:50 #1 av: [marion69]

Tack för ett jättebra inlägg! Flört

Sajtvärd för TONÅRINGAR och SVAMP och BÅTLIV och medarbetare på Övernaturligt.

 

VÄLKOMMEN!

Anmäl
2009-05-20 22:02 #2 av: Gasoline

Vadför känns det som att jag inte är en normal tonåring? Är 19 nu och skulle kunna säga att jag inte känner att jag gjort något av detta.

Gjorde aldrig någon form av revolt mot min föräldrar, utan gjorde alltid som dom sa, iaf de mor sa. Däremot visade jag pappa att jag inte tolererade hans drickande och absolut inte den gången han slog mig.

Tvättade och andra hushålls sysslor började jag med redan som 10 åring när min far tvingade mig att göra det för att mor va sjuk och låg på sjukhus, sedan dess har jag fortsatt med det.

Mina föräldrar hindrade inte direkt mig från att dricka, och de va med vid ett par tillfällen.

Vid 14 års ålder flyttade jag hemifrån för första gången, och har skött allt förutom att betala räkningar själv sedan dess. Då jag alltid varit ett skötsamt barn har jag mer eller mindre inte haft några "spec regler". Min mor brukade säga "frihet efter ansvar". Jag tog mycket ansvar och mamma visste att vad jag än höll på med så skulle jag sköta mig och hon skulle inte bli besviken.

Trotts att jag stundtals hatat mina föräldrar och våran familjesituation ser ut som den gör, kan jag inte direkt påstå att det jag gjort någon revolt.

Däremot kan man diskutera dessa igenkännanden med min syster, som är allt som jag inte är.

De ända jag känner igen är det där med att söka sin identitet...

Är jag onormal?

Anmäl
2009-05-20 22:03 #3 av: Gasoline

Tack för artikeln föresten, ville bara reflektera detta med mig själv.

Anmäl
2009-05-21 13:25 #4 av: [mia-38]

Hej Gasoline.

Klart du är normal.
Du har fått ta stort ansvar själv redan i tidig ålder av vad jag kan läsa utav ditt inlägg.
Är det så, så tror jag att den där revolten uteblir.

Flyttade du hemifrån redan vi 14-års ålder?
Stark gjort av dej.

Kramar!!

Medarbetare på OF och Cancer.

Anmäl
2009-05-21 15:15 #5 av: [marion69]

#4 Jag håller med dig, det beror nog mycket på att Gasoline här fått ta mycket ansvar.

Det är ju faktiskt jättebra att du Gasoline, slapp den här revolten, men det är också en viktig del i utvecklingen att revoltera lite för att frigöra sig.

Troligen kommer någon form av revolt senare i livet. Så har jag iallafall jag upplevt det.

Att flytta hemifrån vid 14 år är tidigt.  Antagligen litade dom så pass mycket på dig att dom kände att dom kunde göra dig till viljes.

Frihet under ansvar är ett mycket bra uttryck för hur jag behandlar mina tonåringar också.

Tack för din berättelse Glad

Sajtvärd för TONÅRINGAR och SVAMP och BÅTLIV och medarbetare på Övernaturligt.

 

VÄLKOMMEN!

Anmäl
2009-05-22 13:49 #6 av: Gasoline

#4 #5 Ja, det är nog ganska tidigt, tycker jag själv faktiskt. Men hade en kille som var 8 år äldre än mig och pga av taskiga familjeförhållanden så flyttade jag hem till honom.

Hoppas verkligen inte att jag kommer få någon sorts revolt senare i livet.. Vad för något sort skulle de kunna vara tro?

Tack så mycket för att ni orkade läsa allt det där, kände att jag behövde reflektera över det!

Anmäl
2009-05-22 16:36 #7 av: [marion69]

Revolt behöver inte vara så allvarligt i ordets bemärkelse. Jag menade inte att skrämma upp dig på nåt sätt. Men å andra sidan så kanske du inte behöver någon revolterande frigörelse heller , för att du flyttade hemifrån så tidigt. Det kan ha varit "din revolt".

 

Jag känner en tjej(en väninna)som var väldigt hårt hållen hemma. Hon är 50+ idag.

Hennes föräldrar är fortfarande stränga mot henne. Hon är enda barnet. Men som yngre var hon "perfekt", så pass mkt att hon inte kunde utvecklas som person så som hon ville.

Idag kan man säga att hon gör det hon inte gjorde som tonåring, men hennes föräldrar behandlar henne fortfarande som en 15 åring.

Jag tycker det är jättesynd att hennes föräldrar inte förstår att hon måste kunna utvecklas och så länge dom håller på kontrollerar henne osv, så kommer "revolten" att fortsätta och hon kommer inte utvecklas mkt. Hon mår så klart inte bra utav situationen.

 

Jag revolterade ganska tidigt. Jag blev med i ett gäng, vi drack och började röka. Vi gjorde lite små inbrott här och där och vandaliserade.

Jag hade ingen identitet pga hemmaförhållandena.  Jag ska skriva senare om min uppväxt också, så förstår ni bättre sedan. Jag var inte någon lycklig tonåring iallafall

Jag berättar senare Glad KRAM

Sajtvärd för TONÅRINGAR och SVAMP och BÅTLIV och medarbetare på Övernaturligt.

 

VÄLKOMMEN!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.