Berättelser ur livet

(x) Från en tonåring till en tonåring

2013-02-13 19:59 #0 av: [hajohansson]

Det här är inte en historia om sorg, ångest, ensamhet och utsatthet, utan det här är en historia om att falla, resa sig och aldrig se tillbaka. Jag är en helt vanlig tonåring med ett meddelande till alla tonåringar - När livet ger dig en käftsmäll, smäll tillbaka.

Det här är en berättelse till dig. Du ska veta att du är mycket mer värd än att bara vara en kropp. Du ska veta att du alltid ska stå på dig och du ska aldrig någonsin bli nedvärderad för den du är. Våga berätta, våga vara ledsen men våga också att resa på dig efteråt. 


Jag ska börja med att berätta om mig själv. Jag heter Hanna och är 18 år. För tillfället bor jag i norra Sverige i en relativt liten stad där jag växt upp och snart flyttar ifrån. Nu till våren tar jag studenten från samhällsprogrammet och gör mig redo för ett nytt liv, ett liv som vuxen. Men vägen hit har inte varit lätt men jag har lovat mig själv att aldrig ångra något av det som hänt. Ånger är för mig slöseri av tid och det bästa man kan göra är att lära sig och acceptera, något jag idag kan göra med stolthet. 

Bekräftelsejakten

När jag var 12 var jag en blyg liten tjej. Jag har gått med samma klass sedan första klass och förutom 10 st nykomlingar i fjärde klass var vi ett gäng som höll ihop. När jag började sexan blev jag kär i en kille jag gått med i två år utan att lägga märke till och plötsligt förvandlades den lilla, blyga flickan i mig till en osäker men öppen 12-åring. Den här killen var en av dem "coola" och alla tjejer i min klass ville ha honom, så ana stoltheten när denna skönhet gav mig en 10 i söthet i Sanning och Konsekvens! Jag och denna kille höll på i ungefär 6 månader, men båda var alldeles för blyga för att våga fråga chans, så det dog ut till slut. 

När denna lilla romansen var slut och jag fått känna på livet som älskad, hände något med mig. Jag behövde mer. Jag fann mig själv leta efter bekräftelse på Lunarstorm, på Playahead och snyggastchatten. Jag laddade till och med upp en bild på mig själv på snyggast.se (något jag idag inte är stolt över) och började få sexuella förfrågningar. Jag berättade aldrig min ålder för någon, men de trodde alla att jag var äldre än mina då 13 år. Den här bekräftelsejakten var ett av mina sämsta beslut någonsin. Det slutade med att jag fick stönande samtal mitt i natten, blev telefontrakasserad  och fick bilder på manliga kön skickade till min mail och mobil. Ett försök till polisanmälan ledde ingenvart, så det var bara att sitta i båten. 

Mobbningen

När jag var 15 hade jag lämnat det livet bakom mig. Vad jag inte visste då var att en ny period skulle börja i livet, något jag skulle brytas ner av totalt. Jag hade en bästa vän Anna*, ni vet en sån där man kan skratta med i evigheter och ringa när som helst på dygnet för att prata med. Hon hade varit olyckligt kär i en kille i över två år, men när Johan* började i min klass blev hon störtförälskad. Johan var en av de populära killarna i min stad och var ökänd för att ligga runt. Som en konsekvens av hans intåg i min klass delades klassen upp i två, de som festade och de som inte gjorde det. Just då var jag inne i en rockperiod i mitt liv och hade gått Straight Edge (Inga droger eller alkohol) och hamnade på den icke-festande sidan medan anna följde efter Johan till festarsidan. Vi blev ovänner, plötsligt var jag inte bra nog för henne. Johan såg detta och såg även hans chans att sära på mig och Anna, för jag var det enda som hade kunnat få Anna att bryta med honom, så han började mobba mig. Jag hade kunnat ta att han kallade mig ful, äcklig och att jag aldrig skulle få en kille, men när resten av klassen hakade på trodde jag att jag skulle stupa. På lunchen satt jag och grät i ett datorrum för att slippa sitta själv i matsalen. Ibland kunde jag sitta och gråta i klassrummet med tårarna strilande ner för mina kinder utan att någon såg. Eller så ville de inte se. 

I samma veva träffade jag en kille i Varberg. Det var med ett spel jag och en kompis kommit på, där vi smsade 20 slumpmässiga nummer och såg vem som fick flest svar. Han var en av dem. Sebastian* blev min livlina och för första gången på flera år fick jag inte höra hur snygg jag var eller hur jag gjorde honom k*t, utan han berömde min intelligens och min personlighet. Trots mobbningen vägrade jag tycka synd om mig själv, utan jag satte varenda minut på min fritid till att plugga. Jag ville ha alla möjligheter till att välja vilket program som helst för att komma bort från Johan och i slutändan lönade det sig, för jag gick ut med MVG i allting förutom idrott. Det kostade mig dock min hälsa och några besök till en kurator som inte gav mig ett skit. 

Sveket

När skolavslutningen i nian kom var jag lättad. Jag fick lämna Johan och alla idioter bakom mig, varav min kärlek från sexan var en av dem. Jag och Anna var nu vänner, men inte lika bra, så jag hade hittat tillbaka till min barndomsvän Emma* som jag känt sedan 9 års ålder. Hon hade nyligen blivit dumpad så vi bestämde oss för att åka ner till Göteborg, till hennes pappa, för att tillbringa en vecka tillsammans. Veckan innan hade Sebastian förklarat sin kärlek för mig och vi lovade varann att ses i Göteborg. Väl i Göteborg tillbringade jag, Emma och Sebastian två dagar ihop vilket ledde till att en vecka efter hemkomsten fick jag ett samtal från Emma som ville träffas. Vi sågs på Lindex över en hög med strumpbyxor när hon berättade att hon och Sebastian smsat och att de nu var kära. Hon skulle åka ner till honom veckan efter och bo hos honom. Någonting i mig dog. Jag sa upp min vänskap med henne efter en lång utskällning och honom ville jag inte ens veta av. Han hade varit min livlina, mitt allting, och valde nu bort mig för min bästa vän. Senare fick jag höra att jag var så pass annorlunda i verkligheten mot hans fantasi, och att jag var en besvikelse. Jag fick aldrig någon ursäkt av någon av dem med motiveringen att de inte gjort något fel. 

Gymnasiet

Jag började på estet-musik när jag började gymnasiet. Genom allt hade det varit det enda som hindrade mig från att gråta konstant och jag var självlärd gitarrist. På estet var man ingenting om man inte gått gitarrkurs och hade en dyr Fender eller gibson. Personligen sket jag i sånt, jag tyckte det handlade om kärleken till musiken. Men jag föll för pressen och de hårda orden och bytte till Samhällsprogrammet efter en månad. Där hittade jag plötsligt hem i en klass som hade samlat alla konstiga människor från alla skolor. Skolmässigt var jag helt sönder från skolstressen på grundskolan och kämpade dagligen med ångest och gråtattacker. Dock började alla mina gamla vänner spåra ur. Anna, som hade en av och på förhållande med Johan fick herpes av honom. För er som inte vet vad det är kan jag berätta att det är en könssjukdom som är obotlig och väldigt smittsam. En annan av mina vänner spårade ut och började dricka sig redlös varenda helg, ligga runt och fick också till slut herpes. I samma veva får jag reda på att Sebastian ska flytta upp till min stad för att bo med Emma, vilken käftsmäll va? 

I tvåan drabbades jag av en depression. Det hände över en natt och helt ärligt tror jag det bara var ett resultat av allting som hänt de senaste åren och som jag vägrat hantera. Jag sköt bara undan det och koncentrerade mig på framtiden eller skolan. Jag försköt alla mina kompisar och grät mig till sömns varje kväll bara för att vakna och gråta. Jag såg ingen mening med livet och ärligt talat trodde jag att jag skulle dö ensam. Då hittade Jennifer* mig. Jag började en långsam återhämtning och till slut kunde jag se ljuset. Jag var då 17 år med ett känslomässigt bagage likt en 80-årings.

Sextwittern

Jag fick ett återfall i början av min återhämtning. Jag var oskuld (en väldigt nöjd sådan dock, ville bestämt vänta tills jag var med någon jag älskar) men pressen från kompisarna var enorm. Alla hade legat hit och dit med alla möjliga killar på alla möjliga platser, men jag ville ha en chans att leva det livet utan att göra det. Så jag skapade ett Twitterkonto som baserade sig på ett alternativt liv där jag skrev vilt och brett om sex. Det var anonymt och jag trodde aldrig någon skulle få se det och aldrig få igen det. Det var där jag träffade Anton*, men också massa andra drägg som utnyttjade mig precis som när jag var 13. 

Ayia, Ayia, Ayia fucking napa! 

Några dagar efter min 18-årsdag i augusti åkte jag och fyra kompisar till Ayia Napa. Det var en helt sjuk resa på flera sätt, men jag fick lära mig två viktiga saker på den resan. Först och främst var jag och Anton ganska seriösa och vi pratade om att träffas i september, så jag lovade mig själv att inte göra något med någon i Cypern. Vi var där från en måndag till en måndag och på lördagen började vår "all-in helg". Det var första kvällen som jag träffade (som vi idag kallar honom) hor-Oscar. Det var också kvällen när Lisa* försvann från klubben med en kille, började bråka med denna kille och gick iväg ensam i natten, full och hög på lustgas. hon blev överfallen av en man som fick ner henne på marken, men tack vare skrik och sparkar kunde hon rymma och sprang iväg gråtandes för att sedan bli hjälpt av två cypriotiska killar. Hon var så otroligt nära på att bli våldtagen. 

Dagen efter var vi alla rätt skakade av Lisas berättelse och lovade att hålla ihop. Någon gång under kvällen ringde Anton mig och vi började bråka, vilket ledde till att jag sökte tröst hos hor-Oscar. Han försökte förgäves övertala mig att gå hem till honom men jag vägrade, och det slutade med att vi stod och kramades i två timmar. Vid 2-tiden hade alla hittat varsin kille och dansade för fullt, medan jag ville gå hem. Men jag ville inte gå ensam, så hor-Oscar erbjöd sig att jag skulle få sova hos honom och så följer han mig hem morgonen därpå. Jag, full som ett svin, tycker att det låter som en bra idé, och när mina vänner försöker stoppa mig säger jag att det inte är någon fara. De ska inte behöva sluta festa för min skull. Allt kändes då så logiskt, hans hotell låg bara ett kvarter därifrån. Vi gick hem till honom och han var den absolut gulligaste kille jag någonsin träffat. Väl där låg vi och kramades när han började klä av mig. Jag sa att jag inte ville men han lyssnade inte och efter det är allting en dimma. Min oskuld togs av hor-Oscar. Jag gick därifrån i tårar, förnedrad och förtvivlad, och tog en taxi till hotellet. Jag hade världens tur med taxichauffören, som frågade om något var fel och bjöd mig på taxiresan. Jag lämnade 10 euro. Jag minns att jag tänkte att bara för att jag har en hemsk kväll ska ingen annan drabbas, för väl inne på rummet brast det och jag slutade inte gråta på tre timmar. 

Idag

Idag är jag tillsamman med Anton. Jag har kommit till en enkel insikt och det är att aldrig se tillbaka med ånger. Det tog mig två år innan jag vågade berätta om mobbningen, och våldtäkten är det inte många som vet om idag. Men folk ska veta, för jag vill inte att någon ska göra samma misstag som jag gjort. Lev livet och fånga dagen, men tänk efter. 

Men även om livet suger ibland, för tro mig det kommer det göra, så blir det bättre. Jag är otroligt lycklig idag och jag ångrar ingenting. När livet ger dig en käftsmäll, res dig och smäll tillbaka. Slösa inte bort ditt liv, ha ett mål och sluta aldrig någonsin sträva. 


/Hanna Johansson

Anmäl
2013-02-13 21:25 #1 av: [jusefinnn]

herregud, stark gjort av dej!!!

Anmäl
2013-02-13 21:41 #2 av: Tilde

Jättefin artikel! Tack för att du ville bidra med din historia! 

♥ Tilde

Anmäl
2013-02-13 21:42 #3 av: darkness

Starkt

Anmäl
2013-08-01 19:39 #4 av: Asaweeya

Omg! Tack! En del av din berättelse är som i mitt liv! Jag är 13 och du hjälpte mig att inte gråta och allt! Tack så mycket!

Anmäl
2013-08-02 00:32 #5 av: maay

Stark du är! Sköt om dig! :)

//Linnea

Medarbetare på Cockerspaniel Ifokus

Anmäl
2013-08-02 09:13 #6 av: fsigge

åh vilket bra inlägg! Jag tycker att fler borde läsa detta för detta är viktigt att tänka på. puttar upp lite Glad

Anmäl