Knepigt. Du får nog prata med henne igen och säga att det är så du känner, oavsett om hon tycker det är löjligt, och fråga om hon kan försöka tänka mer på att visa dig att hon fortfarande tycker lika mycket om dig.

Visa detta för morsan din: Du, Ledsentjej00's mamma, Ta och bry dig om både unge och hund.

Jag kanske skrev lite otrevligt, men din mamma måste ju veta att en hund är en hund och ett barn är ett barn.

Säg till henne lägg lika mycket på mej som på vovven och att du känner att du inte får lika mycket uppmärksamhet och kärlek. Skulle bli galen i fall min mamma la kraften på min kanin Tassen :)

Ja, jag skulle flytta hemifrån(om jag inte hade vart vuxen) om mamma/pappa bryr sig mer om en hund än om mig.

Hunden är ju fortfarande relativt ny i familjen, det är klart att den får mycket uppmärksamhet då. Det kommer att lugna sig med tiden. Du genomgår lite samma sorts känslor som barn kan göra när de får ett nytt syskon och förändrarna lägger ner mycket tid och energi på den nya ungen. Kanske du ska ta och försöka spendera mer tid med dina mamma och säga henne hur mycket du uppskattar henne så kanske hon får upp ögonen lite mer för att göra detsamma för dig.

Ja jag kan tänka att det inte är lätt, men om några månader blir det kanske "jobbigt" med hunden. Att rasta och borsta och alla veterinärbesök. Jobbigt tycker vissa.

Du är en människa och kan säga vilka behov du har, ett djur kan inte göra det. Att ha djur är ett ansvar och det är nog så att det är något du får leva med. Prata med din mamma om du nu tycker att det är jobbigt. Men att vara svartsjuk på ett djur känns bara som en manifestation för något annat. Börja annars pyssla med hunden mer. Ge den mat och gå ut på promenader. Sen är hormonerna i spel när man är i din ålder. Jag själv ville då inte att min mamma skulle klappa och smaka mig på huvudet i din ålder. Har kollat dina tidigare trådar och ser att du har haft andra problem. Har du fått hjälp med dessa? Om inte så sök. Man ska inte behöva slösa sin ungdom på att må skit.

Jag kände typ sammas sak när jag var liten och mitt första syskon kom. Jag hade varken kusiner, eller några barn i min familj. Så bara kom han och tog all uppmärksamhet (mamma behövde ju ta hand om honom). Och det är ju rätt lätt att sedan behöva dela uppmärksamheten, men jag tycker du kanske är lite orättvis mot din mamma om du anklagar henne för att slutat bry sig, när hon bara försöker få in hunden i familjen. Hon har inte glömt bort dig. Tro mig.

När jag var liten rymde jag hemifrån och sov i garaget i typ 1 dygn. Det var inte så kul. Men jag fick mycket uppmärksamhet när jag kom hem igen :)

#10 Ovanligt dumt sätt att få uppmärksamhet på.

Hoppas du inte menar det som ett tips till TS.

#11 Nej, jag var ganska liten då, så jag fattade inte. Det var inte för att få uppmärksamhet först, utan ett sätt att inte titta på det där barnet. Och det är inget tips =)