Lämna honom. Ett förhållande ska inte vara som det du beskriver. Någon som låser dig och inte tillåter dig att ha ett eget liv är inte värd din uppmärksamhet. 
Jag har varit i en mycket liknande situation med en snubbe. När han tillslut blockat hela min telefonlista och hotade att våldta mig för att jag inte ville ha sex fick jag nog och drog. Det var en av de viktigaste dagarna i mitt liv. 
Gör dig själv en tjänst och dra. Nu kan vara din enda chans att komma ur det.

Det är bara början på hans svartsjuka! Lämna honom innan det blir värre!!!!

Ta kontakt med närmaste kvinnojour, och tala med dina föräldrar.

Jag försökte ta nyckeln från honom när han gick men han pekade bara finger.. ni sitter jag här och är så jäkla rädd att han ska komma hem..

Lämna honom nu! Du ska inte vara med en sån svartsjuk kille. Du är inte ensam, jag vet hur det känns.

Har suttit i kö hos kvinnojouren i en halvtimme nu… är helt förstörd. Har packat en väska och hoppas dom hinner hjälpa mig innan han är hemma igen..

Har suttit i kö hos kvinnojouren i en halvtimme nu… är helt förstörd. Har packat en väska och hoppas dom hinner hjälpa mig innan han är hemma igen..

har du fått tag i kvinnojouren än?

Nej..

sitter du fortfarande i kö eller hur är det?

Ja. Har stått i kö i 50 min nu. Så jäkla rädd att han kommer..

du har ingen vän eller kanske dina föräldrar du kan gå till så länge så du slipper sitta hemma och vara rädd?

Har tyvärr inga vänner kvar och föräldrarna tror att han är underbar. .

okej, den där arbetskamraten som undrade när du jobbar imorgon, är det någon du skulle kunna ringa?

Tror tyvärr inte det. Har ingen vidare kontakt med honom och han bor hos sina föräldrar. .

okej, du kan inte försöka att bara skicka ett sms och förklara situationen?

Jag skulle förklarat för mina föräldrar att pojkvännen inte är så bra som dom trott. Du måste ju därifrån!

ja du måste därifrån nu! tror du verkligen inte att dina föräldrar förstår om du bara säger så som #17 skrev?

blir lite orolig när du inte skriver något! har han kommit tillbaka? eller har du kanske fått hjälp någonstans ifrån?

Och han har du velat hjälpa att få stanna i Sverige. Ne fly till dina föräldrar och be om hjälp nu.

Han är inte mycket att behålla.

#20 Vad får dig att tro att han är invandrare? TS har inte yppat någon sådan information.

#21 det står i en av ts gamla poster. Hittar den dock inte nu.

#21 ts har skrivit fler trådar om detta ämne och där har det kommit upp att han är invandrare :)

👍

Hur går det?

Usch lämna honom på stört.. har själv haft ett förhållande där jag fick säga upp kontakten med alla killkompisar för att killen var extremt svartsjuk. Han var till och med sur om jag var med tjejkompisar eller om jag gick på fest med min bror eller min släkt utan honom. Mina föräldrar trodde i fyra års tid att denna kille var sååå underbar och nu har dom fått veta en hel del men långt ifrån allt.

Gör inte som jag och stanna i flera år i ett sånt förhållande, det är inte sunt för dig på något sätt.

Jag stannade kvar i nästa sju år, så gör inte det misstaget som jag gjorde också. Jag har velat att gå ur det förhållandet flera gånger, men han sa alltid till mig att han skulle förbättra sig ifall jag tog tillbaka honom. Konstig som jag var så tog jag tillbaka honom alla dom gångerna. (Jag var ung och dum då.) Jag blev psykiskt misshandlad eftersom att alltid när jag gick ut så ville han kolla var jag skulle ta vägen, och hur länge jag skulle vara borta. Jag fick inte ens gå till mina föräldrar och hälsa på utan att han ringde och sms:ade mig hela tiden. Vi bråkade jämt, och han trodde hela tiden att jag var otrogen mot honom bara för att jag ville gå ut med mina tjejkompisar på tjejkvällar. Han misshandlade mig verbalt, dvs att han skrek och gormade hela tiden på mig. Plus att han var så sex beroende. Och varje gång jag sa NEJ till honom, så blev han arg. Mina föräldrar och mina syskon sa till mig hela tiden att jag MÅSTE ur det förhållandet, men jag trodde hela tiden att jag kunde "fixa" till honom. Jag vet att detta som jag tar upp nu var riktigt fel av mig att göra det, men det var det enda sättet jag kunde ta mig ur det psykiska våldet. (Snälla, kommentera inget ont om det som jag skriver nu! Ni förstår inte hur jag hade det då!) Jag var otrogen mot honom. Jag lämnade äntligen det skitet bakom mig. Jag var fri från hans psykologiska bojor. En tyngd har lyfts från mina axlar. Nästan sju jävla helvetes år ligger bakom mig nu. Nu har jag en helt underbar make med en gullig katt och två gerbilhonor här hemma, och har det jävligt bra. Fy fan, bara när jag tänker tillbaka på hur jag hade det, så börjar jag att gråta…