Hej, jag känner att jag behöver skriva av mig om en rätt jobbig sak.. När jag bytte till en helt nystartad skola för två somrar sen så var den första personen jag lade märke till en tjej. Hon hette Lina, och sen dag ett hade jag och hon en "connection". Men vi hade inte direkt känslor för varandra tills vinter kom.. det var då vi började mysa, prata i timmar på telefon, rentav tillbringa mer tid tillsammans. Det var nog en av dom underbaraste vintrarna jag upplevt, allting verkade perfekt! Vi visste båda att vi var förälskade i varandra, och att det inte skulle dröja länge alla innan det blev "vi två". Även fast alla sa att vi var tillsammans redan så ville vi göra det officiellt:) Hon skrev dom underbaraste sakerna, och jag har nog aldrig vart så kär tidigare! Men då, en normal måndagseftermiddag efter skolan så fick jag ett sms från henne, och såklart öppnade jag det snabbt med ett leende.. Men så fort jag läst den första meningen så gick någonting sönder inom mig.. Det stod ungefär att hon helt plötsligt ville vara kompisar med mig.. Att hon tappat känslor.. Det går inte att beskriva smärtan jag kände då, den bröt helt enkelt ned mig.. Hade aldrig gråtit över en tjej förut, men då grät jag i timmar. Resten av den dagen låg jag i mitt rum, gråtandes medan jag försökte förstå.. Vad hade jag gjort fel? Dagen efter gick jag till skolan som vanligt, försökte undvika sanningen.. Men jag klarade det inte, hon bara satt där, lika underbar som vanligt med sitt blonda hår och fina leende. Började må illa, magont, kände mig helt förkrossad. Kände för att brista ut i gråt. Min lärare frågade vad som var fel, men jag kunde inte svara.. Jag gick hem, klarade inte en minut till.. Likadan som dagen innan så orkade jag ingenting, grät i timmar medan jag raderade bilder, chatter, blockade henne på sociala medier. Veckorna gick och jag kände mig tom, helt tom på insidan. Hon förstod tillslut vilken smärta hon orsakat mig, och bad om ursäkt. Vi blev sakta vänner igen, och idag 6 månader senare är vi bästa vänner, och jag älskar verkligen henne med hela mitt hjärta.. Men jag är också rädd, rädd att bli förälskad i henne och få mitt hjärta krossat än en gång för det kommer jag inte klara.. Hon styr mina känslor på ett sjukt sätt, allt hon gör, tillochmed ett leende effektuerar hur jag känner mig.. Men jag vägrar, vägrar bli kär i henne igen för det vågar jag inte.. Det gör ont i mig ha sådana här känslor för henne, vet inte vad jag ska ta vägen? Snälla, behöver respons och tips.. //en olycklig tonåring