Annons:
Etikettmåste-skriva-av-mig
Läst 741 ggr
hundtok
10/9/16, 8:39 PM

(x) tappad skollust och annat

Jag vet inte vad jag ska göra! Jag har tappat all min skollust. Är bara stressad inför framtiden och att jag inte kommer in på utbildningen jag vill gå. Hittar liksom inte det roliga med skolan längre. Känns inte som psykolog eller andra tar mig seriöst när jag säger det är liksom "jo men du är så duktig annars" eller "jag tror säkert du är duktig på att planera" tex . Min ena lärare skämtade med mig att jag hade blivit en slarver då jag inte hade pluggat på glosor 2 lektioner i rad jag blev jätteledsen för det är sant. Jag vet att hon skämtade men ändå. Känns som bara massa stress när jag tänker på skolarbete att jag inte ens kan tänka en tanke klart.

 det känns som i mitt huvud så är bitar helt splittrade och jag kan inte fånga upp dem. Jag är konstant trött och i mig känns det som ett svart hål i mig där det är tungt och det blir liksom svårt att andas. Har blivit så negativ och blir bara stressad i sociala sammanhang. Är så rädd att göra fel. Är som jag har gått och burit detta fram och tillbaka i 4 år och nu tappar jag det. Att jag inte orkar mer. Jag känner mig inte älskad. Bara lämnad, överanalyserar allt. Vill inte ha kontakt men samtidigt bara en stor kram. ibland vill jag bara försvinna. någon annanstans eller från jordens yta. Inget här håller mig kvar.

Jag är rädd för at jag inte tar emot hjälp fast jag försöker att göra det.  Jag känner att min ork är slut och jag vet inte vad jag går på. Att jg förskönar allt. Jag kan inte ens dölja det längre, orkar inte le. Börjar ta ut all sorg som ilska när jag har varit nära att gråta på lektionerna. Jag vet att jag inte ska säga det men jag känner att jag är dum, efterbliven och socialt dum i huvudet. Jag fattar ingenting! 

vart hittar jag min ork?! Vart hittar jag min motivation? Vart hittar jag kontrollen mot mina känslor och alla idioter till människor?

Annons:
Linn Is The New
10/10/16, 7:53 AM
#1

Innan jag svarar på din text måste jag svara på en sak, mår du såhär dåligt hemma också? Är det bara skolan som besvärar dig? I din text låter det som det är något mer än bara skolan, att det är något som besvärar din vardag. Låter även som att du har för höga krav på dig själv, vilket jag också hade när jag var lite yngre än vad jag är nu. Blev deprimerad av jag inte presterade så bra som jag hade önskat, var därefter negativ och min attityd förändrades till det negativa. När jag vart så deprimerad orkade jag inte med några sociala sammanhang även på fritiden, jag orkade inte och vart så trött på människorna jag umgicks med så det gick över till en negativ inställning istället. Fick ofta höra att jag var negativ, pessimist och tråkigt.  Onödigt sagt av dessa människor, efter som jag själv försökte se positivt på allt i livet. Alla gör vi fel, jag gör fel varje dag. Det är något som inte ska tynga ner dig. Men eftersom jag började rida aktivt när jag var fyra år så sökte jag hjälp hos hästarna som hjälpte mig under den svåraste skoltiden, har du inget du gillar? Något som du kan fokusera på och se fram emot? Jag brukade oftast tänka (och gör fortfarande) att jag ska få bra betyg och poäng, och göra mitt bästa för hästens skull.  Har du kompisar? Eller vill du ha kompisar? Det är så mycket frågor, och jag kan inte leva mig in i din berättelse. Är det något du saknar i ditt liv? Ibland kan jag känna att jag vill uppleva något stort, eller göra något stort. Då det ibland känns som jag är en myra i stacken som tar alldeles för mycket plats och inte har någon mening med livet, typ. Förlåt för ett sådan komplicerat svar, är mycket trött och ska snart åka till jobbet,

Mvh Linn 

Jag har inte speciella talanger. Jag är bara passionerat nyfiken // Albert Einstien

Ansträngning lönar sig bara om du vägrar att ge upp // Napoleon 

Driver en blogg vid namn: Starriderstables.weebly.com

Since 2016

tiger tok
10/10/16, 8:27 PM
#2

Har du pratat med dina föräldrar om det??

hundtok
10/11/16, 12:18 PM
#3

#1 ja det skulle jag säga att jag gör. Känner mig instängd hemma på något sätt (svårt att förklara den känslan).

Jag gillar mina hundar, är också hästintresserad och började rida när jag var fyra och haft medryttar hästar sedan 6 års ålder men när jag började gymnasiet fick jag sluta med det pga tidsbrist. Och har ej råd att gå på ridskola.

Det jag ser fram emot är typ universitet men det är typ det enda. Jag vet inte ens om jag kommer in och om jag inte kommer in vad jag ska gå! Eller jag vet inte vad jag ser fram emot (vilken klurig fråga!)

Jag skulle säga att jag har några kompisar.  

#2 har försökt och de vet till viss del allt. Men det går inte längre då jag inte vet hur jag ska formulera mig och det alltid när det tas upp något leder det till bråk :/ Och de har själva mycket problem ekonomiska och mamma mår inte så bra och tror inte heller att pappa gör det. Det är inte alltid så kul att vara där hemma liksom.

tiger tok
10/11/16, 12:28 PM
#4

Du kan inte bo hos någon annan då??

[Pälsbollen]
10/11/16, 1:31 PM
#5

Är i en liknande situation…typ…är nog inte riktigt deprimerad (än iaf) men förstår känslan så väl! Finns på snap; palmen_hanna om du vill prata… 😊

hundtok
10/11/16, 1:59 PM
#6

#4 tyvärr inte. Har ingen jag kan flytta in hos här nere och vill inte lämna mina hundar. Hoppas dock att mitt syskon flyttar tiölbaka till trakten här igen så jag kan periodvist bo hos henne :( men nu gör hon nt det. #5 tack så mkt

Annons:
Upp till toppen
Annons: