Annons:
Etikettmåste-skriva-av-mig
Läst 4018 ggr
Foooer
2016-10-16 15:48

att växa upp på landet

Jag förstår att många kanske inte kommer hålla med mig eller ens förstå vad problemet egentligen är, men jag skriver detta för att det faktiskt är något som jag tänker mycket på, och som jag verkligen tycker är jobbigt.

Jag är en tjej på 16 år som bor ute på landet. Vi bor egentligen i ett ganska bra läge, vi har liksom en busshållsplats tio minuter ifrån huset och med bil tar det inte mycket mer än sju minuter att åka till närmsta(väldigt) lilla samhälle. Jag har bott här i hela mitt liv och när jag var mindre tänkte jag väl inte jätte mycket på det, men de senaste åren har det blivit något som jag tycker är väldigt jobbigt. Jag tycker att det är jobbigt att aldrig kunna vara spontan med någonting man gör, oavsett om det är till stan och shoppa eller bara träffa sin kompis och kolla på film hemma. Jag tycker att det är jobbigt att alltid behöva lita på att ens föräldrar kommer kunna skjutsa. Jag tycker att det är jobbigt att kompisar inte räknar med att jag kan, eftersom jag alltid behöver skjuts. Jag tycker det är jobbigt att alla andra kan gå hem när som helst när kvällen är ''slut'', men jag måste ringa mina föräldrar och fråga om de kan vara snälla att hämta mig, och sedan behöva vänta ett litet tag på att de ska komma. Men det jag tycker är jobbigast är när föräldrarna frågar varför jag aldrig gör någonting, varför jag inte springer runt med kompisarna och festar som alla i min ålder gör, och som de gjorde när de va små. Jag vill inte förklara för de att jag känner mig utanför bland mina vänner, och jag vill inte heller förklara att jag känner mig jobbig och i vägen när jag ber om skjuts. Men det är så det är, kompisarna som bor i en stad kan när som helst skriva till en kompis och fråga om den kan komma, och visst den tackar ja direkt och sen tar det inte många minuter innan den har sprungit över till huset. Jag däremot, måste först gå ner till mina föräldrar och fråga om de möjligtvis kan skjutsa mig, och om de kan det måste jag sedan åka dit, och det slutar inte där. När jag ska hem måste jag igen känna mig jobbig för att jag ska ringa hem och fråga om de kan komma. Sedan måste jag vänta där ensam medan alla andra som bor i närheten gick hem för tio minuter sedan. Jag vet inte hur många gånger jag planerat att åka in till stan med kompisar och sedan insett att det inte går en enda buss på helgerna, och då ställt in. Och jag vet inte heller hur många gånger jag vart tvungen att tacka nej för att kompisarna tänkte träffas lite spontant hemma hos någon eller kanske åka till stan oplanerat, och igen, det kan inte jag. Jag förstår att detta låter som ett väldigt löjligt och barnsligt problem, men det är någonting som påverkar mig varje dag i princip. Jag kan inte åka på den där festen, för jag kanske har skjuts dit klockan åtta på kvällen, men sen då, hur ska jag ta mig hem när det inte går några bussar och det känns lite småjobbigt att ringa hem och väcka föräldrarna. Sova över hos någon? Jo det funkar, men fortfarande, man är alltid den jobbiga som är helt beroende på alla andra i ens närhet, och det är faktiskt jobbigare än vad man kanske kan tro. 

Som sagt, jag räknar inte med att alla ska förstå att detta är ett problem för mig, men jag känner att jag måste skriva av mig. Visst det finns säkert fördelar med att växa upp på landet, men för mig känns det inte så just nu. Jag känner mig isolerad, utanför och jag är alltid beroende av andras hjälp, jag känner mig i vägen.

Annons:
Emmarwake
2016-10-16 16:16
#1

Känner igen mig helt o hållet. Bor också på landet där det inte går några bussar. Har samma problem med att man blir isolerad, det går liksom inte bara dra ut och hänga med folk. Dock brukar mina föräldrar alltid ställa upp och skjutsa men det är långt att åka och jag känner att det blir jobbigt för dem.

Vikan
2016-10-16 17:23
#2

Spontant kan jag tänka, moppe och/eller A-traktor/epa är inget alternativ? Känner ju några som bor mitt ute i ingenstans och då har A-traktor typ räddat deras liv

[134643]
2016-10-16 17:46
#3

Jag tänkte också rekommendera moppe, om du är gammal nog. Jag bor inte på landet, men jag hade häst mitt ute i ingenstans. Bussarna gick hemskt dåligt, att köpa moppe var bland det bästa jag gjort haha, så skönt! Jag vet inte om du kan åka över vintern, men du kan ju i alla fall köra vår, sommar och höst. Skulle det vara möjligt? :)

[rumelle]
2016-10-16 18:22
#4

Börja övningsköra. Ta körkort så snart du kan när du har fyllt 18.

Scorpio97
2016-10-16 23:11
#5

Jag har en liknande boendesituation men jag störs egentligen inte av det. Jag tycker det går väldigt bra att planera och fråga i förväg så att jag alltid har en plan hur jag ska ta mig till ett ställe och hem igen. Jag störs inte av att inte kunna vara spontan. 

Syrran kände dock lika som dig, och hon tog moppe- och bilkörkort så fort som möjligt. Det gör det enklare.


//Jessie

Sindri
2016-10-16 23:58
#6

Men jag förstår inte…..när dina föräldrar frågar så ska du bara säga som det är. De kanske inte alls tycker du är jobbig som ber om skjuts, det är ju de som valt att bo sådär - inte du. De kanske också har förslag på andra lösningar.

Som förälder skulle jag bli jätteledsen om mina barn inte ville prata om såna saker. Barnen är ju det viktigaste i ens liv, och man vill inget hellre än att de skall må bra. Att ha ett barn som känner sig utanför är inget någon förälder vill.

När våra barn var små övervägde vi ofta att flytta till landet, men såg också att de skulle kunna få såna problem som du skriver om, så vi avstod.

Annons:
Elsaharr
2016-10-19 17:59
#7

Har varit i exakt samma situation som du. Bor ute på landet, kanske 15 min till närmast samhälle. Men, jag har pratat med mina föräldrar om det, nu har dom också insett att det begränsar ganska mycket och tar onödig tid. Jag och mina syskon har mycket aktiviteter i veckan, och min mamma har insett hur mycket tid hon "slösar" varje vecka på att skjutsa oss barn, när hon egentligen hade kunnat göra andra saker, så nu har vi börjat kolla på hus centralt. Så tveka inte att prata om det! Det kanske löser sig :-))

Zingo ;D

Sundbyberg
2016-10-19 20:20
#8

Jag kan också känna igen mig. Bor ute på landet och det blir mycket mer begränsat men jag tycker det finns andra saker som är bra med att bo på landet

Jamie+Engla
2016-10-21 09:39
#9

Vi bor 1 mil till närmsta busshållplats, men jag har trivts här ute under min uppväxt. Jag har aldrig velat vara med kompisar och gå inne i samhället. Min hobby har krävt min fulla uppmärksamhet. Nu tog jag B körkort i mars, och har iallafall inte varit med vänner mer. Jag trivs bra ensam, I arbete och i den lugna atmosfären här i skogen.

Välkommen till kennel Fashion Star
Medarbetare på Hundutställning

Upp till toppen
Annons: