Annons:
Etikettmåste-skriva-av-mig
Läst 785 ggr
Sajmen
2016-11-13 16:38

Anorexia (x)

Ska bara börja med att säga att ingen behöver känna sig skyldig till att svara något positivt eller så, behöver bara få skriva av mig.

Enda sen jag var 13 (2013) så har jag haft svårt att äta, mat har inte varit gott för mig. Även fast jag alltid har varit på gränsen till underviktig så började jag för tre år sedan känna att jag inte är smal nog än. Hur mycket jag åt gick fram och tillbaka, ibland åt jag var tredje dag, ibland åt jag lunch och middag varje dag, ibland bara frukost. För ett år sedan blev jag tillsammans med världens underbaraste kille, som bodde 120 mil bort och jag lät honom tvinga mig att äta något mer, så jag gick upp till den tyngsta vikt jag någonsin haft, 50 kg. 

Men så för ungefär fem månader sen så flyttade vi 120 mil. Och jag satt helt plötsligt helt ensam i en stad där jag inte kände någon och kände ingen närmare än 16 mil.

 Sommaren gick bra, jag åt, ur mitt perspektiv, väldigt bra. Jag träffade min kille ett par gånger under sommaren och fick även en valp, så jag klarade mig, det kändes inte så hopplöst. Och jag längtade så mycket till då skolan skulle börja, att börja gymnasiet i en klass med folk som har samma intressen och som inte känner någon i klassen, allt skulle bli jätte bra. Och skolan började till slut. 

Jag började i en ny klass. Där alla kände varandra. Jag började i en teknikklass där mot all förmodan folk inte spelar ett enda pc spel. Jag började i en teknikklass där mot all förmodan folk bara bryr sig om utseende, de vill inte hänga med någon som inte klär sig som alla andra, de vill inte hänga med någon som pratar som en bondläpp. Så nu är det snart jul och jag har fortfarande inte träffat en enda människa här som skulle kunna tänka sig att iaf låsas vara min vän. Så detta har då triggat min anorexia, jag äter inte längre. 163 cm och 43 kg. 

Jag vet att kommande inte stämmer, men det är vad min hjärna intalar mig: Om du blir smal kommer dom gilla dig, om du blir smal kommer alla vela vara din vän, för när du blivit smal så är du snygg.

Annons:
Anonym783
2016-11-13 17:16
#1

Hade du kanske kunnat prata mer dina föräldrar/målsman om detta? Och kontakta BUP. Anorexi är allvarligt och du behöver hjälp att ta dig ur det. Du är vacker precis som du är. Tråkigt att klasskamraterna är så ytliga, de missar en möjlighet att bli kompis med en fantastisk person. Jag finns här om du vill prata ❤️ Jag är inte så erfaren när det kommer till psykologin bakom anorexia, så alltså, om du har mat framför dig och ska äta det, hur känner du dig?

Hakuna Matata.

kae
2016-11-13 18:29
#2

Jag har gått igenom exakt samma sak. Jag är fortfarande inte helt frisk, och just därför tycker jag du borde tar hjälp nu. För ju längre tid du spenderar sjuk, desto svårare blir återhämtningen. Och innerst inne vet jag att du inte vill leva med det här hela livet, oavsett hur mycket det känns som att ätstörningen vill dig väl.

[134643]
2016-11-13 18:49
#3

Sök hjälp! ❤️ Jag förstår att sjukdomen skriker på dig att inte göra det. Att ifall du bara går ner lite mer i vikt så blir allt bra. Men den ljuger. Risken finns att det bara blir värre, och du förtjänar att få må bra och tycka om dig själv. 

Gör du något på fritiden? Tänker att du kanske kan hitta några att hänga med om du går i någon sport eller liknande? 🙂 Sen kan väldigt mycket förändras på gymnasiet också. Jag är inte alls med samma personer som när jag började i ettan. Så det finns hopp 😉

Upp till toppen
Annons: