Studier och utbildning

Framtidsångest

2016-11-21 15:59 #0 av: mallsan

Hej!

Jag går just nu i nian och står snart inför mitt gymnasieval som äger rum i februari. Sedan jag var 10 år gammal så har jag haft hela min livsplan färdig framför mig, nämligen att jag ska gå naturvetenskapsprogrammet, sedan vidare till en högskola i fem år för att kunna få ett bra jobb med hög lön. Nu när det börjar närma sig viktiga val så har jag inte längre en aning om vad jag borde välja.

Har hela tiden följt min systers fotspår, hon gick ut grundskolan med MVG i alla ämnen, gick ur naturlinjen med endast A i betyg och läser just nu en av de svåraste och mest krävande högskolelinjerna på Chalmers i Göteborg. Det känns som att jag hela tiden tävlar med hennes skugga, jag har hela tiden en sjuk prestationsångest även om jag vet att det inte spelar någon roll vem av oss som har högst betyg när jag slutar grundskolan. Har pratat med henne och hon stöttar mig verkligen, försöker alltid få mig att må bättre och ger råd om hur jag kan göra. Ville bara göra klart att ångesten inte är hennes fel på något sätt, hon har aldrig någonsin skrutit om sina prestationer eller tryckt ner mig/någon annan.

Denna prestationsångesten beror inte bara på henne, utan även på att jag tävlar med alla i min omgivning och jag kan aldrig vara nöjd med ett B eller ens om jag enligt läraren precis har nått upp till A-gränsen.  Vill alltid vara lite mer, lite extra.

Jag gick ut åttonde klass med A i alla ämnen utom fyra, vilket jag faktiskt var ganska onöjd med, medan alla mina vänner var glada om de fick högre än D i sina betyg. Trots att jag har såpass höga betyg så tycker jag inte om att plugga överhuvudtaget, tycker inte om pressen med massor av prov och inlämningsuppgifter eller att sitta hemma och göra läxor/extraarbete varje dag efter skolan. Ser i princip aldrig fram emot att gå till skolan eller mot någon speciell lektion, det känns som att jag mest är i skolan för att jag måste. Mina vänner "retas" och kallar mig för en plugghäst, eller frågar mig när jag tar en dag ledigt från att jobba hemma "om jag inte borde plugga som jag brukar göra".  Att de retas på grund av mina betyg gör mig ingenting, utan snarare så får det mig bara att inse att jag sliter ihjäl mig för att jag "måste" få det allra högsta betyget, inte för att jag på något sätt vill eller tycker att det är kul. Det känns som ett tvång och det är ingen annan än mig själv som har satt den pressen, inte mina föräldrar, min syster eller mina vänner.

Som jag skrev ovan så har jag alltid tänkt läsa natur eftersom det är en av de få saker som jag är hyfsat intresserad av, så jag gick till mitt lokala gymnasium som erbjuder den linjen på Öppet Hus. Väl där så pratade jag med två tjejer som gick andra året på naturvetenskaps och passade på att fråga dem om de tyckte att det var mycket plugg i skolan. Svaret blev ett självklart ja och de sa att man måste plugga hemma varje dag för att inte hamna efter i något ämne.

Detta visste jag lite vagt om sedan innan, men det kändes fortfarande  som en verklig tankeställare. Just nu går jag första terminen i nian och är väldigt skoltrött. Jag pluggar inte såpass hårt för att jag vill, utan för att jag mår så sjukt dåligt över att vara sämre än någon annan och för att jag aldrig kan nöja mig att vara sämre än toppnivå. Om jag får veta att jag får exempelvis ett B så blir jag väldigt nerstämd och det kan ta dagar eller veckor för mig att repa mig.

Dessutom så har jag massor av problem hemma. Mina föräldrar ska flytta isär, vilket är typ den enda saken som de har kommit överens om på flera år, båda mår mycket dåligt över detta och är superbittra mot varandra, min syster mår psykiskt dåligt över att hon får agera "extravuxen" till min mamma när hon inte kan prata med pappa, min lillebror vet inte om detta än men han känner att något är fel. Utöver det så har vi två utländska killar boende hemma hos oss som vi är familjehem för. De två har absolut inte gjort något dåligt, men jag känner inget annat än ogillande för dem, "för att de har invaderat mitt hem" och vill inget annat än att de ska flytta härifrån, vilket inte kommer hända inom de närmsta åren. Jag vill bara ha en normal, lycklig familj och slippa all ångest.

Har sömnproblem på grund av detta och kan aldrig njuta fullt ut av livet då dessa ångestproblem känns som en tung slöja över huvudet, lite som att jag kvävs av problem.

Är för tillfället väldigt säker på att jag inte borde välja naturvetenskap eftersom jag inte kommer att orka med det, men har då ingen aning om vad jag annars borde välja för jag är i princip inte intresserad av något annat. Är fast i en cirkel av ångest och rädsla inför framtiden just nu och har ingen aning om vad jag ska göra.

Har någon varit i samma situation med ångest? Vad har ni gjort för att orka med allting? Tips och råd? 

Tack på förhand, ha det fint Blomma

Anmäl
2016-11-21 16:00 #1 av: mallsan

Inser nu att inlägget blev superlångt. Hoppas att det är någon som har tid att läsa ändå :) 

Anmäl
2016-11-21 16:41 #2 av: Agafia

Be om en samtalskontakt via Ungdomsmottagningen , för det låter som om det är mer än din prestationsångest som får dig att må dåligt .

Anmäl
2016-11-21 16:50 #3 av: Sommarek

Skulle det vara en möjlighet (var ett tag sedan jag sökte in på gymnasiet, så jag vet inte hur det funkar nu) att ta en paus ett halvår eller år och jobba istället för att plugga? Fördelen med ett jobb istället för att plugga är att man, oftast, kan gå ifrån jobbet när dagen är slut och lämna det på arbetsplatsen, vilket man inte kan efter skolan eftersom man har läxor och uppgifter att göra. På så vis kanske du får lite tid att känna efter vad du vill, och, med lite tur, kanske till och med hitta något (område eller yrke) som du gillar.

Och som #2 säger, hitta någon att prata med om det mer personliga. Det verkar som att det händer mycket i ditt liv, som du försöker balansera samtidigt som du "måste" få högsta betyg i allt.

Anmäl
2016-11-21 18:53 #4 av: 134643

Hej! Jag var som dig på högstadiet, var inte nöjd om jag inte fick ett A (++). Planerade att gå natur endast för att "jag skulle", jag tycker inte ens om naturämnena haha. Pressen fanns inte från någon annan än mig.

Men sen kraschade jag enormt, och missade en hel termin som jag sen tog igen i nian. Där släppte stressen lite för mig, jag insåg den hårda vägen att jag inte kunde fortsätta som jag gjorde. Så jag sket i natur. Funderade att gå hundinriktning, men hittade sen en underbar skola med en samhällsvetenskaplig inriktning, så jag började där.

Och jag är så glad över att jag gjorde det. Jag tror inte att jag hade klarar av stressen på natur. Jag går nu i trean, har riktigt bra betyg och kommer eventuellt studera vidare till djursjukskötare. Jag mår överlag bra.

Jag tror faktiskt att du skulle kunna må bra av att prata med en kurator om varför du har så höga krav på dig själv och vad du kan göra åt det. Sen tycker jag att det är jättebra att du verkligen funderar över vad du mår bäst av och vad du faktiskt vill. Har du någon idé om du faktiskt behöver naturämnena i framtiden? Det är ingen förlust att gå en "lättare" linje, du är inte sämre än någon annan.

Du ska göra det som får dig att må bra. Jag förstår hur svårt det kan vara att veta vad som är bäst för en, men det låter lite som att du egentligen inte vill gå natur? Har du pratat med en syv? Gav det någon klarhet?

Jag sitter på mobilen just nu, och jag orkar inte skriva så mycket längre haha. Jag hoppas att jag gett dig lite att tänka över i alla fall!

She needed a hero, so that's what she became. Medarbetare på tonåringarSkrattar
http://letsflyawaytowonderland.tumblr.com/ - Woop woop Regnbåge

Anmäl
2016-11-21 19:34 #5 av: nadilda

Jag har också alltid varit en sådan människa som ska ha högsta betyg för att kunna vara nöjd med mig själv=massa prestationsångest. Har känt likadant under hela min skolgång, är dessutom en tävlingsmänniska deluxe. Jag har alltid tyckt att naturämnena och matte är det allra roligaste, så för mig var det rätt så självklart att jag skulle gå natur. Annars tycker jag att hela hetsen över att om man har höga betyg så ska man automatiskt välja natur är väldigt dum!  Lika så om man avskräcks från att gå natur om man tycker det verkar vara roligast bara för att man inte har toppbetyg. Man blir bra på det man tycker är roligt. 

Jag var väldigt stressad under högstadiet. Pluggade mycket, men tyckte precis som du egentligen inte att skolan var så jätte kul. För mig väcktes intresset för skolan jätte mycket när jag började gymnasiet. Går i trean nu och även om jag stundvis är lite skoltrött så ser jag i princip alltid fram i mot att gå till skolan på morgonen. Tycker det jag lär mig är super intressant och ångrar inte mitt programval alls. Jag ska dock inte hymla om att jag fortfarande är väldigt stressad, helt ärligt är jag nog mer stressad faktiskt. MEN tror inte det har ett dugg att göra med att det är just natur jag läser. Tror snarare att det har underlättat att läsa något jag gillar, tror mest att det beror på hur jag är som person. Hade nog inte pluggat mindre bara för att jag läste ett annat program. Jag önskar att jag hade tagit tag i min stress och pratat med någon redan i högstadiet, för det blir oftast inte bättre och man kan faktiskt behöva hjälp ibland.  Nu har den hunnit bli så otroligt djupt rotat. Att vara stressad så här länge har gjort mig sjuk, man ska absolut ta det på allvar.

Sedan får man verkligen kämpa med att inte jämföra sig med andra. Jag vet hur otroligt svårt det är! Men alla tävlar på sina egna villkor, det är så viktigt att komma ihåg. Det är så lätt att man blir blind, att man inte ser hur grym man är egentligen. Jag har kämpat jätte mycket med detta, och nu har det faktiskt börjat bli bättre.

Nu har jag bara svamlat på lite, vet inte om det har hjälpt dig alls. Men hoppas verkligen att det löser sig för dig!Hjärta

Anmäl
2016-11-23 11:33 #6 av: setfree

Sänk dina krav. Du måste inte ha A. Jag läste Natur för väldigt många år sedan och hade motsvarigheten till B i de flesta ämnen. Jag har klarat Tekniska Högskolan ändå.

Nu läser min dotter tredje året på Natur och hon behöver inte slita speciellt hårt och hon klarar sig också bra.

Hon oroade sig för att det bara var "nördar" som läste där och trodde att det skulle bli trist.

Hon fullständigt älskar sina vänner idag och hon är alltid ute på något kul. Jag frågade henne om hon kände sig less. Hon svarade att hon trivs mycket bra. Jag tycker hon kunde vara hemma lite mer men stöttar henne fullt ut. Jag ler när jag ser hur roligt hon har.

Slappna av och jämför dig inte med andra. Passa på att ha kul. Man är bara ung en gång i livet.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.