Annons:
Etikettfamiljen
Läst 1094 ggr
Justme00
2016-12-21 15:24

Arg för minsta lilla!!

Nu de senaste 2 månaderna blir jag arg för minsta lilla när det gäller min mamma, jag stör mig som fan på om hon bara läger sig i något eller frågar mig något! Bra Morgonhumör har jag aldrig haft men nu är det ännu värre och när jag kommer hem från skolan kan jag va hur glad som helst men så fort jag kommer innanför dörren så blir allt tvärtom, jag kan få igång bara att mamma just frågar mig något enkelt precis som "hur ha det gått i skolan" och jag blir skit irriterad på henne!!! Vad ska jag ta mig till???

Annons:
Hoseok
2016-12-21 17:50
#1

Om du inte känner att du kan hantera dina känslor så kanske du ska prata med någon om det? Kurator, till exempel.

Linn Is The New
2016-12-22 21:12
#2

Har själv haft det problemet förr. Är du överlag stressad och lider du av ångest? Försök att prata med någon och  berätta allt du känner, och sedan se vad du kanske kan göra för att fixa det efter det.

Mvh Linn 

Jag har inte speciella talanger. Jag är bara passionerat nyfiken // Albert Einstien

Ansträngning lönar sig bara om du vägrar att ge upp // Napoleon 

Driver en blogg vid namn: Starriderstables.weebly.com

Since 2016

[Lukasgraham]
2016-12-29 01:11
#3

Brukar ha samma problem och jag har problem med ångest och panikattacker. När jag har ångest har jag väldigt lätt att gå upp i varv och bli otroligt lätt irriterad. Även om jag inte menar det, jag kan inte rå för det. Om du tycker det är jobbigt kanske du borde fundera på att prata med någon så att du kan få må bättre? Både för dig själv i första hand och även dina näras känslor.

Lizelda
2017-01-02 15:37
#4

Hur gammal är du? Min spontana tanke är pubertet och hormoner faktiskt, sånt går över men ingår i livet. Det är då du formar dig själv och börjar komma underfund med vem du är och vad du vill.

"Be proud of your scars, they're proof of a fight you never lost."

HundarBortskänkes, Ridsport, AkvariefiskFurry Paws

Bloggar om min assistanshund på Tassa Bredvid

[Devya]
2017-01-03 11:49
#5

#4 Är i samma tankebanor som dig.

Det här låter som hormoner i mina öron och isåfall är det något övergående men det är givetvis bra att få hjälp om man bara kan.

Upp till toppen
Annons: