Övrigt

säkert berätta för psykolog?

2017-01-20 08:41 #0 av: täcke67

Hur mycket är det "säkert" att berätta för en psykolog?

Hade ett snack med mina föräldrar för ett tag sen där jag till slut inte kunde undvika att öppna för dom om mina psykiska problem/depression. Berättade ändå så lite jag kunde så det är fortfarande mycket dom inte vet, men det var tillräckligt för att dom kommer försöka ta mig till psykolog. Kanske även måste prata med soc pga min höga frånvaro, relation med min mamma och att min pappa misstänker att jag tar droger/har dåligt umgänge för att han "inte kan lita på vad jag gör ute på kvällarna längre". 

Är väldigt kluven på ifall jag ska öppna upp mig mer för en psykolog eller inte om jag ändå måste dit, det kanske är bra att ta tag i problemet från botten när jag ändå har mått såhär jävligt länge men samtidigt vet jag inte ifall det är saker jag vill berätta för någon överhuvudtaget. Dessutom vet jag inte ifall jag kan lita på att psykologen inte säger till NÅGON, finns en anledning att jag inte berättat för mina föräldrar och vissa saker vill jag verkligen inte att dom får veta. Så frågan är till er som vet, hur skulle ni gjort i min situation och hur mycket kan jag egentligen lita på att en psykolog hålelr tyst? Jag vet att dom har tystnadsplikt, men gäller det för allt? 

Mitt liv skulle vara förstört ifall jag berättade några grejer för hen och den gick till mina föräldrar/någon myndighet eller vad som helst senare. Har varit till psykolog tidigare för några år sen och vid ett tillfälle för ett halvår sedan men mina problem hade inte blivit såhär tunga än, och har aldrig varit till soc förut. 

hoppas det är rätt forum :S

Anmäl
2017-01-20 08:52 #1 av: OlgaMaria

Jag tror att psykolog endast får röja tystnadsplikten till polis eller socialtjänst om det gäller brott eller barn som far illa.

Sen om du träffar en psykolog kan du ju fråga vad som gäller kring tystnadsplikten så att du kan känna dig trygg.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2017-01-20 09:18 #2 av: Sindri

Det beror lite på din ålder och vad du berättar. Om du är ung och psykologen tror att det finns chans att du ar livet av dig så tror jag de får berätta för dina föräldrar.
Men om psykologen bryter tystnadsplikten utan anledning är det ett allvarligt brott som är åtalbart och kan leda till tappad yrkeslegitimation och straff.
Jag tycker du skall fråga psykologen exakt vad som gäller för dig, du kan fråga;
-OM jag skulle sålt knark, skulle jag vara tvungen att berätta det då? Eller
-OM jag skulle ha begått stöld eller annat brott, skulle du anmäla då? -OM jag skulle berätta att jag känner till någon som begår brott, skulle jag vara tvungen att berätta då?

Jag tycker det låter som om du verkligen skulle behöva prata ut med någon och reda upp lite i ditt liv. En psykolog skall ju verka för att hjälpa DIG, inte lugna dina föräldrar.

Anmäl
2017-01-20 09:26 #3 av: Herveaux

Jag har gjort misstaget att inte ta tag i mina problem tidigare och nu sitter jag och har börjat trassla ut eländet. Pustar
Så ge psykolog ett försök, även om det är jobbigt och kanske lite läskigt att prata om sig själv för en främling så kan det vara så värt besväret.

Jag håller med tidigare skribenter, fråga psykologen vad tystnadsplikten gäller och när denne har skyldighet att föra info vidare.

// Harley
Sajtvärd Star Stable iFokus
Medarbetare Hundar iFokus
"Your differences make you important and special"

Anmäl
2017-01-20 09:42 #4 av: 134643

Fråga psykologen om tystnadsplikten. De får bryta den om de anser att du har en risk att fara illa, antingen på grund av någon annan eller dig själv. Jag pratade till exempel med en kurator för massa år sedan haha, då kom vi överens om att hon inte skulle prata med mina föräldrar trots att jag skar mig, för att jag ville bli bättre och jobbade aktivt för det. När jag några månader senare blev sämre och tappade viljan att bli bättre, var hon tvungen att kontakta mina föräldrar. Trots att det var samma sak jag gjorde då som några månader tidigare, men hon bedömde att jag hade blivit en fara för mig själv. Så prata om det, fråga vad hon skulle kontakta dina föräldrar för.

Jag tycker absolut att du ska prata med en psykolog, och som du säger, ta tag i problemet från botten. Sen vet jag också att det känns som om världen skulle gå under om dina föräldrar får reda på allt, men ibland kan det faktiskt vara bättre i slutändan. Mina föräldrar är fortfarande helt förkrossade över vad jag gjorde mot mig själv när jag var yngre, de har fortfarande mardrömmar om när jag var inlagd och ville ta mitt liv. Men det har gjort att vi har kunnat prata om det, och den närheten är guld värd nu när jag börjar må bättre.

Det är självklart upp till dig ändå, men ta i alla fall steget och prata med en psykolog. Det är du värd. Lycka till! Hjärta

She needed a hero, so that's what she became. Medarbetare på tonåringarSkrattar
http://letsflyawaytowonderland.tumblr.com/ - Woop woop Regnbåge

Anmäl
2017-01-20 22:08 #5 av: melonglass

Jag tycker verkligen du ska ge psykolog en chans! 

Som de andra sagt, fråga psykologen vad som gäller.
När jag va under 18 gick jag till en psykolog hos bup pga självskadebeteende och då sa psykologen att hon ville berätta i alla fall lite för mina föräldrar. Vi bestämde att vi skulle tillsammans komma överens om vad som skulle sägas och inte. Vi hade träffar då mina föräldrar följde med då och då för att kolla om jag mådde bättre/skriva ut antidepressiva och träffa läkare för att försöka komma underfund med vad som var ''felet''. (Jag klickade däremot inte med min psykolog så jag pratade inte så mycket med den, fick dock utredning och diagnosen adhd via läkaren som tyckte fler av mina ''symptom'' passade in.)

Men jag tror det är väldigt olika på olika ställen, fråga psykologen och försök ge det en ärlig chans! Det finns en chans att det hjälper så det är värt att prova :) 

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.