Måste skriva av mig

Skriva av mig.

2017-04-08 22:13 #0 av: //Horselover//

Jag älskar serier. Och filmer, bra sådana. Men jag klarar knappt av dem. Jag är en väldigt empatisk person och jag har lätt för att ta åt mig av andras känslor. Därför blir det skitjobbigt när jag sett en bra serie eller film. Jag har då tagit åt mig något så fruktansvärt av karaktärernas känslor att jag känner mig som en urblåst ballong. Jag lever mig in i känslorna, skrattar när de skrattar och gråter när de gråter. Det är ju självklart vad produktionerna är menade att åstadkomma, men för mig blir det så mycket större.  Det blir som en drog, jag kan inte vara utan och jag vill bara tillbaka. Men samtidigt vet jag att det inte kommer göra saken bättre. När jag sett en riktigt bra serie blir känslan av tomhet nästan outhärdlig.

Jag känner mig också så fruktansvärt liten. Vad är min mening på denna jord i jämförelse med allt som man ser och hör runt omkring sig? Varför har jag ingen romantik, eller någonsin haft? Varför har jag inget normalt socialt liv för en 17 åring? Ibland känner jag att det inte behövs, jag sitter hellre hemma i soffan med familjen. Men ibland är det allt jag vill ha. När jag föreställer mig framtiden ser jag ingen realistisk förändring. Jag fantiserar men inget verkar uppnåeligt. Kärleken är det största. I mina svaga ögonblick vill jag ha den så mycket att det bränner. Andra gånger ser jag klart och inser att den kommer. Det är i dipparna allt blir pannkaka...

Nu rinner tårarna utan att jag riktigt vet varför... Lite jag av tomheten efter att sett klart en serie. Men antagligen också rädslan för att livet inte kommer ge mig det jag känner att jag behöver. Eller rättare sagt, att jag inte kommer våga ta det. 

Allt det jag skrivit låter väldigt extremt, men det är ganska sällan jag får dessa dippar. Men när de kommer slår de mig som en örfil. Jag kände bara att jag ville skriva av mig och jag tackar alla som läst allt <3 Skriv gärna e liten kommentar om ni du känner för det, det uppskattas.

Anmäl
2017-04-08 23:07 #1 av: Rheen

Du, jag måste bara säga att det du skrivit är så himla fint.


Jag förstår precis hur du känner, då man lever in sig i en värld och njuter av varje sekund - och så plötsligt var sista kapitlet läst eller sista avsnittet sett.
Då man en dag känner sig som världens single lady i väntan på den rätte hjärtevännen, och andra dagen gråter för att allt som har med kärlek att göra känns så fruktansvärt hopplöst.
Hur man ser ungdomar omkring en "leva livet" medan man själv sitter hemma, och fastän man till en stor del trivs med det känns det som att man kanske missar något som hör till idealet.

Jag har inga mirakeltips på vad du kan göra för att må bättre när de sämre stunderna och tankarna kommer, men jag tänker i alla fall berätta för dig att ditt inlägg fick mig att känna mig så lättad, då jag nu vet att det finns någon annan där ute som nu som då går och bär på liknande tankar som mig.

Ta hand om dig! Kramas

Anmäl
2017-04-09 07:55 #2 av: Outlawly

Att kolla på serier/tv är som en drog. Vår hjärna får uppleva känslor och ögonblick som troligen aldrig skulle hända i verkligheten. Man vill bara ha mer och mer.

Jag kan ångra att jag satt mycket inne när jag var yngre och tittade på serier och dylikt, istället för att fokusera mig på att lära mig nya saker eller umgås med vänner.

Om du nu känner så starkt för alla serier så kanske du borde tänka om lite. Kanske fokusera på något som gör någon nytta om nått år.

Jag brukade också känna en tomhet efter en serie, särskilt om den var lång.

Du kanske kan börja skriva fanfiction efter de serier du tycker omGlad som en typ av bearbetning.

Anmäl
2017-04-17 02:07 #3 av: siaames

Känner precis samma sak! Jag fortsätter dock kolla på serier för det är som en drog som du sa, jag kan inte sluta.

Har precis samma tankar som dig. Jag brukar också fantisera mycket men ibland måste man komma tillbaka till verkligheten , jag tror dock att om man verkligen vill ha nåt så kommer det ske förr eller senare!

Anmäl
2017-04-19 01:49 #4 av: tonååring

Håller med dig till 100%.  Jag brukar påminna mig själv att det bara är en serie och att det verkliga livet inte alltid ser ut som det gör på filmerna/serierna.


Anmäl
2017-08-10 22:34 #5 av: //Horselover//

#1, förlåt för väldigt sent svar men måste bara säga att det betyder otroligt mycket för mig att läsa din kommentar, att se att någon annan går igenom samma sak. Ensamheten krymper någotHjärta

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.