Kropp och själ

Vill övervinna min rädsla för nålar

2017-06-29 16:27 #0 av: G1RL

Hejhej! Jag har skrivit denna på någon blodgivarsida här på ifokus, men stället verkar rätt dött, så jag prövar här i stället.

Jag är en tjej på fjorton bast, som har haft(är åtminstone friskförklarad) astma. Detta är typ från födseln upp till sex, kanske till och med åttaårsåldern. När jag var yngre besökte jag sjukhuset ganska ofta, och tog ibland blodprov i fingrarna, något jag får panik över när jag ens tänker på det idag. Jag minns hur jag vart nedbrottad på golvet eller någon bänk eller något av tre stora läkare medan en fjärde tryckte in nålar i fingrarna på mig, och tro mig, jag kan inte skriva detta utan att gråta.

Just nu storbölar jag här på golvet och kan inte sluta tänka på det. Finns det något sätt att komma över denna rädsla? Kan jag ta blodprov i framtiden utan att börja gråta? För som det är i nuläget kommer fyrtioåriga jag att kasta mig fram och tillbaka och skrika i ren panik var gång jag behöver gå till läkaren. Jag klarar inte ens av att se andra människor ta blodprov. Det är något med hur man suger ut något som är en del av mig mot min vilja, och att det dessutom gör ont...
Finns det något sätt att övervinna denna rädsla?

Edit: Jag har fått ett svar på den andra tråden, men om ni vet mer så låter jag den ligga kvar. Om sajtvärd/medarbetare tycker att det räcker med en tråd får de ta bort denna :)

Anmäl
2017-06-29 19:46 #1 av: ApanAnn

Usch vad hemskt du blivit behandlad! Det där är inte ok någonstans, och jag förstår att du får panik av situationen nu.

Det gör mycket mindre ont att ta i armvecket, men själva rädslan har ju även med resten av situationen att göra. Smärtan går att fixa med att ra blodprov i armvecket och använda bedövningsplåster.

Om ett riktigt proffs tar i fingret gör det inte heller ont, men en sån person har jag bara stött på en gång. (Och jag har behövt ta en hel del blodprov)

På lång sikt behöver du lära om kroppen att det inte behövs någon panik. Kroppen är superhjälpsam på att komma ihåg obehagliga saker och sedan starta paniken när något liknande händer.

Om du vill jobba med det kanske KBT skulle kunna hjälpa. Jag tror mer på att ta hjälp av en utbildad terapeut än att försöka ta dig ur det själv. Behandling av fobier brukar gå ut på att prata om det läskiga och hur det känns och sedan gradvis utsätta sig för saker (typ titta på en bild först kanske? Eller till och med titta på ett provrör om det räcker för att sätta igång paniken).

Hoppas att du kan få hjälp med detta! Kan du prata med någon vuxen om hur det känns?

Tant är ingen ålder, det är en livsstil!
Anmäl
2017-06-29 21:37 #2 av: Herveaux

#1 gav ett jättebra svar så jag kan bara hålla med om att en terapeut nog är den bästa hjälpen. När man ska ta sig an fobier på egen tass är det så lätt hänt att man har för bråttom, sätter för höga krav på sig själv, misslyckas och ger upp.

Vad modig du är förresten som vill ta dig an nål-demonerna!

// Harley
Sajtvärd Star Stable iFokus
Medarbetare Hundar iFokus
"Your differences make you important and special"

Anmäl
2017-06-29 23:59 #3 av: 134643

Håller också med om KBT faktiskt. Jag har själv varit väldigt rädd för allt som involverat smärta. Jag har dock valt att inte ta tag i det ordentligt, då mitt liv ändå fungerar. Jag har tagit många blodprov genom åren, och svimmat så gott som varenda gång, men jag har aldrig vägrat eller undvikit det. Men det har heller inte blivit bättre, trots relativt regelbundna blodprov, och annat läskigt för den delen. Så av den anledningen rekommenderar jag också KBT, sån här rädsla är otroligt svår att komma över själv.

Tycker i alla fall att det är väldigt modigt av dig bara att våga ta tag i det! :)

She needed a hero, so that's what she became. Medarbetare på tonåringarSkrattar
http://letsflyawaytowonderland.tumblr.com/ - Woop woop Regnbåge

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.