Annons:
Etikettkänsliga-rummet
Läst 1195 ggr
hundtok
2017-07-23 10:41

hjälp jag är skit

Jag behöver hjälp. Inte den hjälpen där folk säger "gå till psyk" . Det handlar om familjen. Vi har ingen bra stämmning där och ja jag är en liten f*tt* jag också så det är inte så jag bara vill beskylla mina föräldrar. Jag är oftast arg och snäsig men det är en barriär för att jag inte vill bryta ihop framför dem (tro mig om jag gör det får man också skit och mår mer skit sen) Mamma är alltid negativ och ska alltid klaga på pappa ja klaga på allt om sitt liv och pappa. Hon är långsint och säger aödrig förlåt och kan aldrig acceptera att hon har fel. Pappa har bara massa ursäkter om allt och är skyldig mig 2000 kr sedan i oktober 2016 som jag inte tro jag kommer få se vinken av. Igår bröt jag ihop i garaget och sedan i min säng pga ordet exkluderad… vilket jag känner mig. Igår kollade på film och jag kunde inte somna (och jobbar idag är svintrött o tryck över huvudet) för volymen var för hög. Bad de sänka 5 gånger varav mamma sa "men sätt i öro proppar då" kan nt sova m. öronproppar heller. Var tvungen att snyta mig x antal gånger för kunde inte andas och då skrek hon "amen lägg av nu" svarade att jag inte kunde andas och pappa sa "ta nässpray" Ljög för psyk att jag mår bra nu. Är svintrött egentligen ända gngen jag mår ok är jobb (tacka gud då att man jobbar 7 dar i veckan) och med min hund. Frågan hur hade ni hanterat situationen? Hur hade ni varit glada framför dem igen?

Annons:
hundtok
2017-07-23 10:44
#1

Känns även hemskt att jag inte litar på mamma hade hon inte har berättat för hela släkten att jag har asd

Skogslilja
2017-07-23 10:52
#2

Vad tråkigt! Föräldrar är tyvärr inget vi väljer. Hur kommer det sig att du känner dig exkluderad och hur reagerar din far på när du påminner honom om de två tusen kronorna?

Får jag fråga hur gammal du är?

[rumelle]
2017-07-23 12:03
#3

Varför går du till psyk överhuvudtaget om du ändå ljuger för dem? Finns ingen chans att de kan hjälpa dig om du inte berättar sanningen om hur du mår.

One.Gibbis
2017-07-24 19:51
#4

Låter som om  både din mamma och pappa har problem de skulle behöva ta itu med. Såklart är inte det ditt ansvar, och det är tråkigt att det går ut över dig. Om de skulle gå med på det, är familjeterapi kanske ett alternativ? Du kan ju gå via te.x BUP och be din psykiatriker att skicka en remiss, och samtala med dina föräldrar om den möjligheten.

Kommer inte på något mer alternativ - men hoppas att det löser sig! ❤️

~Hjärta Mitt något röriga catstagram Hjärta~

SilverRosen
2017-07-25 11:44
#5

Har ni försökt hålla ett "Familjemöte"?
Det låter som att du är villig att försöka förbättra miljön för er därhemma. Jag misstänker att tuffa sanningar och hårda ord kan komma att behöva sägas så att dina föräldrar vaknar till liv igen, ingen av er lever!
Om du vill och vågar, kalla till ett familjemöte, förbered dina argument och anledningar, förbjud att alla talar i mun på varandra, mötet ska kunna ta så lång tid den behöver och du måste känna att allt måste få bli sagt. Att skrika på varandra, gråta och vara arg är helt ok, men inget fysiskt våld!
Kom bara ihåg att du vill prata med dem utav kärlek för dem, målet är frid och trivsel i hemmet.

Vi har haft ett antal familjemöten i vår trasiga familj och de är både hätska och smärtsamma. vanligtvis tar det mig 2-3 dagar att smälta en sådan upplevelse och sålla ut allt som sagts. Vi skiljs aldrig åt som ovänner, men man kan känna sig rejält sårad. Bli inte förvånad ifall du inte ser en förändring meddetsamma, låt dem smälta allt som sagts. Lovar att du kommer att ha sått ett frö i deras hjärna, låt de hitta fotfästet och tiden att bättra sig.

Ifall du genomför ett möte kan du växa i dina föräldrars ögon och konkret bevisa för dem sådant de inte ser eller blundar för. Det är många vuxenpoäng.

Om du inte vill sitta ner med dem och du känner att det inte vore till någon nytta, kanske det är dags för dig att fundera på att flytta hemifrån. Hyra en lägenhet, bo hos en kompis, flytta ihop med en kompis.

Du får helt enkelt känna efter och prioritera dig själv. <3

Snuffles
2017-07-25 18:24
#6

Din mamma verkar stressad och som att hon inte mår så bra, min mamma var också så som din och hon var väldigt stressad eftersom att hon var ensamstående och nu önskar jag att jag hade hjälpt till mer hemma när hon fortfarande levde. Kan du inte erbjuda dig att hjälpa henne mer?

Annons:
Whippet
2017-08-02 03:27
#7

#3 Det är inte så lätt som det låter, att berätta varför man mår dåligt till psyk, det kan ta ett bra tag innan de får ut något, tro mig jag vet.

I'm out Vilar huvudet i handen

Upp till toppen
Annons: