Annons:
Etikettkänsliga-rummet
Läst 969 ggr
//Horselover//
2017-08-10 22:27

Vad är fel med mig?

Tillbaka på tonåringar så fort deppigheten sätter in. Med tårarna i halsen vill jag bara skriva av mig som vanligt, om samma ämne som oftast…

Vad är fel med mig? Varför kan jag knappt hålla en konversation? Överanalysering är enligt min hjärna en mycket bra idé, känner mig ofta helt lost och awkward i sociala situationer. Vännerna känns så nära, men ändå så långt borta. Inte umgåtts med någon utanför familjen på hela sommaren… Varma sena sommarnätter med goda vänner existerar endast i mitt huvud då jag själv tittar på solnedgången.

Vad är fel med mig? 18 år och okysst. Längtan efter någon sitter som ett svart hål inom mig under dipparna, vägarna ut verkar ogenomträngliga. Föreställningarna av någon bredvid mig har blivit många, scenarion som känns helt orealistiska… Vackra kärleksscener i filmer blir outhärdliga, något äter upp mig inifrån. Vackra scener som ska leda till härliga känslor leder istället till sammanbrott…

Vad är fel med mig?  Vill bara ha någon jag kan lita på, där allt bara känns naturligt…

Känner mig så misslyckad… Allt som samhället värderar går knappt att föreställa sig för mig…

Tårarna rinner nerför mina kinder som floder, tankarna snurrar och förvärrar allt. Dumma hjärna, dumma mig, hur svårt kan det vara?

Vad är fel med mig…?

Annons:
Aleya
2017-08-11 03:01
#1

Jag ser det som att felet är att du ens analyserar och verkligen överanalyserar saker. Varför? Om man är med en vän, så varför ska man analysera det? Slappna av och tänk mindre i olika situationer om hur du agerar

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Rosisa00
2017-08-11 22:42
#2

Vet inte om det här citatet passar men jag brukar tänka på det här -Du kanske mött den rätta men inte är redo att bli kär <3 när jag tänker på varför jag är den enda som inte är ihop eller har kysst någon "påriktigt" :) Du är den du är och det är inget fel med det?

Äppelsnäckan
2017-08-13 12:33
#3

Känner igen mig… Sociala situationer är skitsvåra ibland. Rätt ofta.

Ny uppstart hösten 2023!
www.snackan.weebly.com Akvariesnäckor - Fakta, bilder och odling!

powerade
2017-08-14 22:44
#4

Känner igen mig när jag var något år yngre typ 15? Låg hemma åt mitt godis instängd på mitt rum och aldrig var det någon som ville göra något. Man frågade men aldrig hade någon tid. Man orkade till sist inte ens höra av sig. Sökte uppmärksamheten på Internet. Skrev med massa killar och det var rätt okej just då. Kanske träffade killar från stan och va med dem bara för att vara med någon hur jobbigt det än var då jag inte tyckte om att träffa nya människor. Började gymnasiet med mycket praktik så jag var tvungen att kunna säga hej till människor iallafall.. idag är det lättare än någonsin att kunna kommunicera med människor. Kanske man kan skaffa sig en hobby av något slag man måste iväg på. Kanske träffa nya människor? Ju mer man utsätts desto lättare kommer det bli. Idag är i princip mina vänner endast dem jag träffar i stallet och där har man bara kul. Då behövs det inte tänkas någonting.

Upp till toppen
Annons: