# (X) Hur håller jag mig stark? Author: meetthedark _\-skapade en ny användare för att kunna vara anonym, vill inte att folk i min omgivning ska veta (om de nu på ett eller ett annat sätt skulle se inlägget)-_ **(Innehåller text om att skära sig, från \* till -)** Måste skriva av mig, få styrka, ord som kan få mig att fortsätta kämpa. För ungefär 6 månader sedan försvann ljuset, jag såg ingen väg ut. Det fanns ingenting som hjälpte, testade allt. Snacka med folk på twitter, musik, promenad, djuren - ingenting. Det var som att jag ramlade ner i den djupaste gropen och någon stängde för öppningen. ** \*** Började då skära mig, för att lugna ner mig själv och få bort smärtan från mitt hjärta. Men det var ungefär det, det gick veckor innan jag hade tankarna på att göra det igen. Tror inte ni blir förvånade när jag säger att jag började igen, det gick från veckor till dagar. Från några sår per dag till allt fler och fler. Men jag gick aldrig så långt att det skulle bli ärr, för det första så var jag livrädd över att behöva prata med någon om det, få mina föräldrar att gå igenom samma sak som de gjorde med min syster. Men också för att det inte behövdes, kände mig nöjd med att det bara kom lite blod - det var mest smärtan jag var ute efter. Ärr syns om man kollar noga, speciellt om jag är kall. **\-** För några månader sedan hittade jag musiken. Den har funnits där i år och dar, jag har alltid haft den där och den är underbar, men det är nu jag verkligen behöver den som mest. Nu har jag varit "stark" i 28 dagar. Det är helt sjukt egentligen. Trodde aldrig att jag skulle kunna klara av att sluta utan hjälp. I och med att jag också har förlorat en vän på vägen. Det var då det egentligen blev som värst. Hon tappade hoppet, ljuset försvann och hon förlorade kampen mot smärtan. Det tog otroligt hårt på mig även om jag inte visade det. Jag gick emot det totalt, blev så mycket mer social och försökte vara med överallt. Är egentligen väldigt tillbakadragen - säger inte mer än vad jag måste. Försökte helt enkelt dölja smärtan jag egentligen hade. Under flera gånger i skolan har jag känt smärtan, saknaden. Minnen kom tillbaka, jag hör hennes röst, hennes steg. Ser hur hon sätter sig bredvid mig. Hennes skratt. Hennes leende. Hennes mörker. Det var då jag började få paniken och ångesten. Började lätt gråta i klassrummet, gick ut utan någon förvarning. Gick hem när det blev för jobbigt. Efter att jag verkligen fick tillbaka allting så har jag försökt att hålla mig stark "för det skulle hon vilja". Den klassiska, men det fungerar. Jag lever inte efter "vad skulle hon göra", men i vissa stunder behöver man verkligen fundera på vad ens vän skulle säga om man berättade det för henne. Aja. Nu spårade det totalt. Jag känner hur det blir svårare för varje dag som går. Hur håller jag mig stark? Kom inte med någon "berätta för någon" för det kommer jag inte göra punkt. ## Comment 1 Author: [Borttaget] Bra att du varnade i början av texten, men jag satte dit ett (X) i titeln ändå, då jag själv trodde detta handlade om fysisk styrka. Hoppas någon kan svara på dina frågor! ## Comment 2 Author: Cazzos Det är svårt att sätta ord på för min del hur du ska kunna må bättre utan att kunna relatera. Jag kan förstå att det är jobbigt, jag har själv känt enorma smärtor inom mig, psykiska inbillningar att det fysiska gör ont. Gråtit så mycket pga diverse saker så att tårarna nästan tagit slut, bokstavligen. Vad gör du nu i sommar? Finns det någonting som du kan göra för att få tankarna på andra håll? Jag kan slå vad om att det finns de stunder då du tänker på andra saker än det jobbiga, så har det varit för mig iallafall. ## Comment 3 Author: meetthedark #1 det tänkte jag inte ens på, tack! #2 I sommar har jag inget direkt planerat. Men jag brukar kunna åka till stallet utan att ha tankarna, hålla på med kaninerna - det vill säga göra saker som jag tycker är roligt. Sen handlar det också om att hitta kraften och viljan att gå ur sängen. Det som håller mig uppe just nu är konserterna jag har framför mig, speciellt Bråvalla Festivalen nästa vecka. ## Comment 4 Author: Cazzos #3 Ja, men utnyttja dessa stunder då du omedvetet inte tänker på det som är jobbigt i ditt liv. De stunder då du kan le, skratta och slappna av, framför allt.  Ta vara på dessa och försök njuta av livet så gott det går, du har ju vissa saker som du mår bra av och jag är säker på att du kan utveckla det till fler saker 🙂 ## Comment 5 Author: [Borttaget] lilla gumman då gråter nästan av ditt liv ## Comment 6 Author: meetthedark Måste bara säga att jag har varit skadefri i 97 dagar med både bra och dåliga dagar, känner mig dock starkare än någonsin! ## Comment 7 Author: Cazzos #6 🌺!! ## Comment 8 Author: Juliaskaniner riktigt bra gjort, du är helt fantastisk!! ❤️ ## Comment 9 Author: [Borttaget] Vill bara börja med att säga grattis, för jag förstår dig till en ganska stor del. Har själv varit där med självskada, det hjälper och gör ont för stunden. Men sen då? Jo, man skäms något så djävulskt också. Därför är det bäst att låta bli, att vara ren utan att göra en skråma på sin kropp. Du är stark och fantastisk! ( Själv har man varit 58 dagar stark!! ) ## Comment 10 Author: meetthedark Tack! #9 Du är också väldigt stark, fortsätt kämpa och tro på dig själv! 🌺