# orolig Author: thenewbreed Jag har haft så svårt i skolan och har nyss blivit diagnotiserad med ADD. har även varit deprimerad i 4 år som inte direkt gjort det lättare för mig. Men jag har alltid klarat skolan ändå och fått ganska ok betyg. Pga mycket hjälp av min mor.  Jag går sista året på gymnasiet nu och det är så svårt att orka. Jag är intelligent absolut, men får inte bra betyg just för att jag inte orkar slutföra uppgifter ordentligt. jag blir nöjd bara jag får godkänt liksom. Varje dag på eftermiddagen så tar min energi slut, oftast runt två-tiden. då är det jobbigt att bara lyssna och delta i konversationer med kompisar liksom. Det är inte så att jag är lat, eller inte vill, men jag kan bara inte koncentrera mig. Mycket av min tid i skolan ersätts också av två dagars terapi vilket är otroligt jobbigt det med pga att restiden är exakt en timme och liknande... ugh om några månader tar jag studenten och då är det dags att börja jobba och jag har verkligen ingen aning om hur det ska gå till. Liksom jobb är ju jätteviktigt för framtiden när jag ska klara mig själv. Klarar jag inte av att jobba och måste gå hem efter lunch för att jag är så trött får jag ju inga pengar och kan betala räkningar eller liknande.  Och jag har så stora drömmar men jag inser att inget av det är möjligt och det gör mig så ledsen och skapar känslor av meningslöshet. Jag vill inte bo i en rutten pytteliten stuga ute i skogen och jobba halvtid på en mataffär och inte ha råd med någonting. Det är inte det livet jag vill leva. Men jag orkar inte med någonting, ibland har jag även perioder när jag inte orkar saker som jag faktiskt tycker är jättekul.  Jag är så orolig för min framtid, hur kommer jag få leva mitt liv? jag vill heller inte vara beroende av min framtida partner heller. Så stressad och så orolig. ## Comment 1 Author: [Borttaget] För det första: Du har drömmar, det är en så galet positiv sak! Sluta aldrig drömma, det för dig framåt. Men till allt det andra. Din trötthet, har det tagits prover och så? När jag hade järnbrist var jag astrött konstant och allt var hemskt praktiskt taget haha. Går du på någon medicin? Sover du bra? Får du extrahjälp i skolan?  För övrigt; andas. Det kommer gå bra, oavsett hur det blir. Vill du inte bo i en liten stuga i skogen så behöver du inte det. Det finns en hel värld med möjligheter, du kommer hitta något som passar just dig. ## Comment 2 Author: thenewbreed #1 Ja jo men ibland känns det som om mina drömmar är för stora för mig även fast de är realistiska för andra liksom.  Jag vet precis vad jag vill göra men jag har ingen aning om hur jag ska kunna komma dit liksom. Det känns som om det är så många saker i vägen.  Jag äter p-piller, antidepp och medicin mot min ADD varje dag. Jag sover relativt bra, och jag får extra hjälp att göra klart allt jag ligger efter med. Jag är inte nervös över att jag inte kommer klara skolan för det vet jag att jag kommer göra. Det är väl mer hur jag ska klara ett arbete i framtiden utan någon som helst hjälp eller studier på högskola eller liknande. Utan pengar kommer jag ju inte kunna göra någonting. usch. ## Comment 3 Author: oh-la #2vet inte om det hjälper dig något alls, men det löser sig! det gjorde det för mig :) jag va skittrött i skolan, hade ingen ambition alls (till skillnad från dig som verkar ha ambitioner). jag hade bekymmer med nedstämdhet, hade en lärare som bestämt sig för att jag var dum i huvudet fast jag egentligen inte är det minsta korkad, tvärt om. han gjorde det till sin livsuppgift att förklara för mig att jag var värdelös och borde gå en linje med mindre ambitiösa elever. gick ut gymnasiet utan högskolekompetens eftersom jag failade i för stora ämnen. idag sitter jag, fortfarande utan högskoleutbildning, med ett välbetald jobb. jag tjänar mer än de flesta av mina utbildade kompisar. jag kan fortfarande somna sittande om jag blir injagad på möten och måste sitta och lyssna, men arbetslivet funkar inte så. det händer saker hela tiden och man har liksom inte tid att vara trött. det är en helt annan sak. jag är ärlig och säger att jag aldrig skulle klara att sätta mig i skolbänken igen, det är inte min grej. att arbeta är min grej, att jobba för något. det är inte kört alls för att skolan inte gick som man ville. och jag är inte lastgammal, är 26, så jag har kommit dit jag är idag på bara 5 år ungefär. allt handlar om driv och drömmar, och det har du ju :) min sambo var minst lika trött som jag i skolan, fast han skolkade sig igenom gymnasiet, och har om möjligt ännu sämre betyg än mig. han läser till läkare nu :P du blir inte livstidsdömd baserat på din gymnasieprestation. ## Comment 4 Author: thenewbreed #2 jag är inte orolig för min gymnasieprestation, jag är orolig att jag inte ska kunna prestera på varken jobb eller högskola senare.. när det verkligen gäller. Jag har driv och ambitioner men min psykiska ork finns inte där. Jag kan inte koncentrera mig och att göra en sak i taget är svårt. Jag har svårt att komma igång med saker liksom avsluta dem. Blir jättelätt distraherad och för en arbetsuppgift som egentligen tar 10 min för en person kan ta 3 timmar för mig liksom. eller ännu mer.  DET är jag orolig för. Att jag inte ska kunna klara av att jobba pga det här..