# Hon slängde bort mig som en vante Author: thenewbreed En av mina bästa vänner sa hejdå till mig igår. Vi har varit kompisar i snart 3 år. Hon är en ganska blyg tjej som aldrig vill starta bråk, hon ber om ursäkt för allt, även om hon inte gjort något. Förstår ni vad jag menar? Vilken typ av person hon är? Kan tillägga att vi båda är 18 år. Igår blev jag påhoppad, från ingenstans. Hon skrev att hon var arg och irriterad på mig för att jag tror att jag kan så himla mycket om djur, att jag alltid antar det värsta. Att jag blir arg för ingenting. Hon aldrig skulle bete sig som jag mot sina vänner. Hon vill att jag ska förklara så fort mitt humör skiftar ja och så vidare. hon avslutade vår vänskap och var riktigt elak. Jag tror att hon fick hjälp av någon för hon skulle aldrig kunna skriva sådana elaka saker.  Jag har aldrig gjort någonting för att vara elak mot mina vänner. Aldrig. Jag skulle aldrig få för mig det. Men jag har en personlighetstörning som gör att jag ha typ PMS jämt och ständigt. Okej inte riktigt men mina känslor skiftar och de är alltid jättekraftiga. Jag har liksom inget mellanting. Jag kan inte vara lite glad. eller lite arg. Och det är något jag jobbar på, hantera mina känslor liksom. Jag går i terapi för det eftersom jag också har ett grovt självskadebeteende.  Jag tycker hon betedde sig orättvist och riktigt fittigt. Sen efter vi hade 'bråkat' så skrev hon på sin blogg att hon var så jävla glad att hon äntligen hade fått det gjort och att hon inte skulle ångra sig.  Jag känner mig så jävla sviken och ensam. Nu har jag ju bara en kompis kvar och ja pojkvännen. Jag förstår verkligen ingenting eftersom jag inte ens har gjort någonting. Hur kan man vara så arg på en person som inte ens har gjort någonting? ## Comment 1 Author: Sandrantolv Jag tycker du ska strunta i henne! Du förtjänar mycket bättre vänner! Jag förstår hur du mår och de kan vara riktigt tufft att försöka gå vidare men det är lika bra att försöka. Försök umgås med nya vänner, din gamla vän o din pojkvän så löser det sig nog! ## Comment 2 Author: Djuralex I know the feeling bro... ## Comment 3 Author: Lia Jag lider också av en personlighetsstörning - borderline, emotionellt instabil personlighetsstörning. Kan det vara det du har också? Men mina vänner och familj är fullt införstådda med hur jag är och hur jag fungerar. Det känns inte riktigt som din ex-vän har tillräckligt med empati för att vara din vän. Nu har det gått ett tag, berätta gärna hur det gick för dig! ## Comment 4 Author: 00eme05 Vet hur det känns. Kan inteheller vara mitteemellan arg och glad. Men jag förstår inte riktigt "äntligen har hon hon fått det gjort och kommer inte ångra det" då verkar det som om hon hållt det inom sig. Kanske någon som inte gillar dig som tryckt in henne massa strunt? Har själv varit med om det. Men som #3 skriver, säg gärna hur det går ## Comment 5 Author: [Borttaget] Fattar inte hur en 18-åring kan skriva så på INTERNET. Det hände i princip mig, men jag gick i 8:an då. Otroligt omoget att inte ta itu med det personligen. Normalt brukar man prata face to face om eventuella problem, som med alla andra relationer. Om jag var du hade jag ringt henne. Vill hon inte prata - well then it's her loss. ## Comment 6 Author: thenewbreed pojkvännen är nu med borta. Men i alla fall, det har ju gått ett tag och jag har inte pratat med henne alls.  Men igår skrev hon till mig och sa att det var JAG som avslutade vänskapen, det var JAG som tog bort henne från facebook. Att allting är lika mycket mitt fel som det är hennes. Att jag stängde ute henne **trots hennes försök att fixa vår vänskap.** Och jag blev så arg, riktigt förbannad. Så jag hämtade ut 5 citat där hon tydligt visar att hon inte försökte lösa situationen utan bara bli av med mig. Alltså från bråket förra året. Och så sa hon att hon bara förskte få mig att förstå hur hon kände och att om jag var hennes vän skulle jag tåla att höra sådana saker. Ren bullshit. Här får ni citaten jag plockade ut.  1."när du blir arg över en sån liten sak som att vi inte satte oss i samma soffa som dig. cunt. förlåt jag är så jävla less på dig nu." 2. "och jag har försökt så jävla hårt att förstå dig men det går inte för vi är så olika, vi funkar inte tillsammans. det går bra ett tag men sen gör du något som är så onaturligt för mig och då blir jag förvirrad och irriterad och då blir allt bara skit. jag vet inte ens om jag kan vara vän med dig längre för det går inte en enda dag i skolan utan att jag blir irriterad på dig." 3\. "bara för att jag inte vill vara vän med dig längre betyder inte det att jag har ljugit under hela våran vänskap." 4\. "tyvärr så är det såhär nu, jag kan inte bara "nä okej hihi förlåt för jag blev arg nu blir vi kompisar igen för emma kommer ha det jobbigt annars" 5\. " jag har försökt se förbi dom här sakerna för att jag tyckte om att ha dig som vän, men nu bara brast det och jag orkade inte mer." ## Comment 7 Author: Lia #6 Det första kommentaren var ju riktigt hemsk! Hon kan ju inte påstå att hon är less på ditt beteende när hon i så fall inte är bättre själv. Nej, usch! Hur känns det nu med allt? ## Comment 8 Author: thenewbreed #3 Ja det är borderline. Jag har förklarat huuur många gånger som helst hur jag fungerar. Min familj är ju helt med på det, de förstår. gör ingen stor grej av det. Men kompisar, de har alla dragit en efter en, utan att jag gjort något med mening för att 'bli av med dem'. Trots mina försök att förklara, ibland även efter en incident från min sida.  #5 det känner jag också. Varför har hon inte tagit upp det innan, varför pratar hon inte direkt till mig? blir så sur att hon tycker jag ska be om ursäkt. Att hälften av allting är mitt fel. Alltså bråket. Fastän det är hon som startat och drivit det. ## Comment 9 Author: thenewbreed #6 nej men precis. och jag sa till henne; "Gå upp och kolla vår konversation från det bråket. Var någonstans har du försökt behålla vår vänskap. du har gång efter gång attackerat mig för saker som jag inte ens visste att jag gjorde fel, för saker som jag inte kan hjälpa." visade sen citaten för henne, för att förstärka mitt argument om att hon inte alls har försökt behålla vänskapen.   Hon svarade ingenting på det, utan gick vidare på andra saker. ## Comment 10 Author: [Borttaget] Vilken dålig vän du hade!! Azzå whata? Så kan man ju inte göra!!??? Konstigt att hon ba blev så arg sådär.... Vad heter hennes blogg!? 😡 ## Comment 11 Author: [Borttaget] Oj inte okej av tjejen. Dock fattar jag inte varför hon skriver ut det på bloggen? väldigt omoget enligt mig 🤔 I vilket fall så tror jag inte hon har någon form av empati alls för dig, och ärligt talat så skulle jag bara skita i det, det är inte lätt men du ska inte behöva stå ut med sådant. Gör sådant som du blir glad av i stället och bry dig om dig själv en stund 🙂 Du kan nog behöva en liten energi laddning och boost, låter som du har haft ett par riktigt tuffa dagar ! Finns på PM om det skulle vara något, man kan få kräkas ut det mesta med mig 🙂 ## Comment 12 Author: Jojaton Man kan ju göra saker omedvetet som sårar andra människor, så även om du tycker att du inte har gjort något fel kan ju din ex-vän uppfatta saker annorlunda. **Dock** är det fruktansvärt omoget och fegt att säga det till dig på det här sättet, över internet och dessutom att skylla på dig!  Jag har varit i en liknande person, där min vän skyllde ett helt bråk på mig (jag hade betett mig dåligt, men det hade hon också) medan jag försökte att förklara varför jag hade handlat som jag gjorde och hur det hon hade gjort mot mig fick mig att känna - medan hon bara satt och spydde galla över mig. Det är fruktansvärt och tar lång tid att komma över - men var "the bigger person" och hantera det vuxet, släpp det och gå vidare, förhoppningsvis kommer hon komma på att hon betett sig pinsamt! ## Comment 13 Author: Calcifer Jag är deprimerad och har asperger. Det har kostat mig rejält med vänner, och visst kan jag skylla på dem men i grund och botten ligger det ju i att jag ibland under mina känslostormar kan vara otrevlig, elak, otänksam och självisk. Jag gör det aldrig med flit och jag gör det aldrig utan att skämmas som ett djur efteråt. Men sanningen är att det kan vara rejält svårt att vara vän med någon som har en diagnos om man inte kan förstå den till fullo. Och man kan **aldrig** kräva att ens vänner ska kunna förstå, för alla kan helt enkelt inte det. Då är det bättre att man bryter vänskapen helt och hållet och lägger ner för att ingen ska behöva bli sårad. Förstår att du är sårad över hennes beteende, det var verkligen inte okej. Men samtidigt förstår jag henne också, och att det till slut blev så mycket att det brast. Jag har personligen förklarat exakt hur jag fungerar till mina vänner och sagt att det är helt okej att bryta med mig men gör det **nu** så slipper jag bli ledsen när de inser att det inte kommer fungera framöver. Det jag vill säga är helt enkelt att det går inte att lägga all skuld på din vän, eller på dig. Det kanske hanterades fel, men det är inte ok att måla ut henne som en bandit heller, för vi kan omöjligt veta hur dåligt hon mått genom allt det här.