# Jag är så fucked up
Author: Lique

Vill ni hjälpa mig så uppskattar jag det men behövde mest bara skriva av mig lite. Försöka få lite perspektiv själv och så..  

Allt är så jobbigt i mitt liv just nu. Jag har dragit på mig så mycket problem. Vet inte ens var jag ska börja för att denna texten ska bli ens lite sammanhängande..

Jag svälter mig själv och därför orkar jag inget. Jag har slutat med alla mina sporter, jag har otroligt mycket frånvaro i skolan och massa ogjorda prov som jag ska göra nu innan sommarlovet. Jag har också ett sommarjobb som jag måste börja på och jag känner bara att jag inte kommer klara av det. Eftersom jag är så skoltrött behöver jag verkligen sommarlovet för att ta igen mig och kanske försöka bli frisk, men nej, jag måste sommarjobba i flera veckor fast jag knappt orkar upp ur sängen..

Jag har även stora familjeproblem just nu, har stora bråk med mina föräldrar varje dag och vår relation försämras för varje bråk.. Kommer även längre och längre ifrån min släkt, tror inte att de förstår hur jobbigt jag har det och varför jag inte orkar hälsa på dem så mycket. 

Känner även att jag börjar tappa flera kompisar. Jag förstår dem, för i skolan är jag som en död zombie och orkar inte engagera mig och vara glad, så mina vänner vill inte tränga på och därför pratar jag knappt med dem. Jag har även blivit så jävla sur, arg, trött, ledsen och jag är en så stor bitch just nu att jag knappt orkar med mig själv. Väldigt jobbigt när jag känner mig mer ensam än någonsin just nu fast jag behöver verkligen någon.. 

Min kille, han är den enda jag trivs med just nu. Men ibland känner jag mig så tjock och äcklig att jag inte vill vara med honom för jag tror att han inte kommer tycka om mig då. Så idag ljög jag och sa att jag inte kunde träffas, så nu har han varit ute och druckit med sina polare och sitt ex (!) Vet inte ens varför jag gör såhär. I push everyone away.. Och nu har han frågat om jag vill ses imorgon istället men jag känner mig fortfarande tjock så jag vill inte.. ÅÅÅHH jag blir så arg på mig själv!

I need to get my shit togheter. Men jag vet inte vart jag ska börja. Har inte kontroll över min ätstörning just nu och jag kan inte, vågar inte och vill inte söka hjälp. Jag är inte redo att bli frisk ännu. Vill bara försöka utmana mig själv under sommaren och försöka bli bättre på egen hand med det känns så svårt när min släkt, mina vänner, min familj överger mig. Och jag har säkert sabbat min relation till min pojkvän snart också.. Jag har inget stöd alls. 

Idag har det varit extra jobbigt och allt jag har försökt fly från börjar komma ikapp. Känner att jag håller på att bryta ihop nu. Kommer nog snart svämma över, min natt kommer vara så jobbig. Vet inte vad jag ska göra..

## Comment 1
Author: RobinEH

Att acceptera att man lider av en ätstörning är ett stort steg i rätt riktning. Hoppas att du går vidare och faktiskt söker hjälp då riskerna med detta beteende är allvarliga och potentiellt kroniska. 

Nu vet jag inte hur din och din pojkväns relation är, men tror du inte att han skulle stötta dig om du talade om hur det ligger till?

## Comment 2
Author: Lique

#1 Jag vill ju bli bättre, mitt liv faller isär pga av mina problem så självklart vill jag bli bättre. Tänkte försöka utmana mig under sommaren och försöka bli lite friskare och sedan om det fortfarande inte har förbättrats efter sommaren, kanske söka hjälp till hösten. Men just nu känner jag att det inte är rätt, vill inte ha hjälp just nu för jag är långt ifrån redo. 

Vi har träffats sedan nyår ungefär, blev tillsammans för inte alls längesedan så relationen är ny. Därför känns det lite känsligt att ta upp det nu och tycker att det är jobbigt då jag inte är helt säker på hur han kommer reagera. Är rädd för att han tycker att det är jobbigt och drar sig undan, eller att han ska försöka göra mig frisk och det kommer ju inte fungera. Kanske berättar för honom senare men just nu känns det som att jag borde vänta? Jag har inte berättat för någon alls, även om mina föräldrar säkert misstänker något. Jag skäms och jag vill inte att någon ska tvinga mig på sjukhus eller något sådant..
