# Vad ska jag göra...
Author: HUMAN0ID

Hej! Jag har varit singel ett tag nu och detta kan låta som en riktigt fånig historia, då jag själv tycker det i början. Allt började med den där appen hot or not. Jag använde den inte särskilt seriöst, tyckte bara det var kul att se vilka man fick en koppling med och använder den inte längre.

Fick självklart många kopplingar men en gång kom VÄRLDENS snyggaste kille fram och jag tänkte att han säkert var fejk eftersom han var FÖR snygg för att vara sann. Klickade ändå hot och vi fick en koppling. Som med många bad han om min Snapchat och vi snackade lite där som med många andra från den appen. Vi pratade om lite allt möjligt, inget speciellt egentligen. Problemet är att på appen kan jag bara se folk som står som 18 år eftersom den krånglar, och denna killen fyller 19 senare iår, och jag 15. Jag förklarade det för honom, men han tyckte bara att det var sjukt att jag var så ung (många tycker jag ser ut att vara runt 20). Han tog det bra och vi bara fortsatte prata på Snap lite då och då.

Efter ett tag blev vi vänner på facebook men pratade inte särskilt mycket där heller, ungefär samma som när vi pratade på Snap. Efter ett par månader så skrev han till mig i chatten på fb när jag hade laddat upp en ny profilbild. Han förklarade hur fin jag var osv. Trodde han ljög och bara sa så för att. Inte möjligt att någon som han ens kan tycka att jag ser LITEbra ut. När jag säger att han ser sjuuukt bra ut menar jag att han ser ut som typ Ian Somerhalder, och jag skojar inte! Varje gång jag bytte profilbild började han alltid skriva och allt mer och mer. Vi började lära känna varandra rätt bra och han verkar faktiskt vara en toppenkille. Lätt att tro att han utnyttjar eller bara säger alla saker han säger, men nu tror jag inte det längre. Ni hade nog förstått mer om jag skulle skriva allt vi pratat om, men det hade blivit ett väääldigt långt inlägg haha.

Nu i sommar började vi prata om att träffas. Jag pratade lite med mamma om det (hon vet att han är 19 och så) men vi pratade inte särskilt seriöst om det. Men jag trodde ändå att jag skulle få träffa honom sålänge han kom hem till mig och mamma fick prata med han osv, då han gärna ville prata med mina föräldrar innan han skulle komma. Han bor väldigt långt bort så han skulle behöva stanna över en natt. Jag sa det till honom, men jag trodde inte vi hade bestämt att vi skulle träffas, medans han redan frågade vilka dagar jag kunde. Jag tänkte igenom allt och kom fram till att det kanske inte är en så bra ide att vi träffas. Jag skrev det till honom och tror han blev lite sårad. Just då trodde jag bara att han fejkade, men nu vet jag att det inte alls var så.

För vi slutade prata, helt. Tills nu för någon vecka sedan. Minns inte riktigt hur men tror det var på snap. Inte alls mycket men några gånger lite smått och någon gång via sms. Tillslut stog jag inte ut mer. Förutom att han ser bättre ut än alla snygga killskådespelare jag sett, så verkar han vara en väldigt bra kille. Jag har tänkt på han hur mycket som helst sen den första dagen jag såg en bild på honom. Jag förklarade allt för honom i chatten på fb, och efter det har allt varit hur bra som helst. Så vi pratar nu har vi aldrig gjort och han känns för bra för att vara sann. Helt ärlig verkar han helt perfekt.Vi pratar i telefon och skriver till varandra hela tiden.

Problemet är att förmodligen folk tror att han är en stor skithög som skriver till mig som är mycket yngre och vill träffa mig. Jag förstår att det låter fel, men kan somsagt inte förklara varför jag VET att det inte är så som många tror. Jag vill träffa honom enormt mycket men vet inte vad jag ska göra! Jag vill prata med mamma om det, vi är väldigt öppna med varandra och hon är jättelätt att prata med, men nu är det helt stopp! Jag har försökt prata med henne men vet inte vad jag ska säga. Är så rädd att hon uppfattar allt fel och vägrar låta mig göra det. Jag skulle ändå förstå varför då han är 19, men såhär som jag känner nu har jag aldrig kännt! Vad ska jag göra.. Vad ska jag säga till henne så att hon verkligen förstår att jag aldrig har varit så säker i hela mitt liv på något?

## Comment 1
Author: 00eme05

Först och främst, är det en bra ide att låta honom komma till dig. Lär känna honom på en plats med en massa folk Förklara för din mamma hur du känner. Hon kanske kommer vara ganska svår i början (jag menar att hon kanske kommer tycka det är en dålig ide) men visa henne isåfall att du har koll på allting :)

## Comment 2
Author: inu

Jag hade satsat! Vad andra kanske tänker och tycker är ganska oväsentligt, man kan alltid grubbla över vad andra människor tycker och tänker med det viktigaste är väl vad du känner?

När jag var 15 blev jag tillsammans med en 7 (!) år äldre kille - som dessutom bodde i Italien! Vi träffades på nätet. Det gick hur bra som helst ändå : ) Mina föräldrar var accepterande och tyckte om honom väldigt mycket - mina kompisar också, även fast det var ett stort åldersgap mellan oss.

Det skiljer fyra år mellan er. Min sambo är 4 år yngre än mig, jag är snart 23 och vi träffades när han var 16. Det har aldrig varit något konstigt med det mer än att vi skojar mycket om det!  
  
4 år är inte särskilt mycket, speciellt inte när man blir äldre. Och jag menar, det finns ju folk med större ålderskillnad som det gått bra för. Bara för att den ena är 15 och den andra är 19 behöver det inte bli en stor grej.

Du är ung och är i åldern där man ska göra misstag, man ska prova på och man ska lära sig och få erfarenheter. Jag tycker du ska prata med din mamma, berätta vad du tycker. Om hon är svår att övertala - säg att ni kan kompromissa? Om han dessutom kommer hem till DIG har du ju det på din sida. Din mamma kan träffa honom och behöver inte oroa sig över att du är borta hos en kille hon inte känner.  
Säg att det ska ske på hennes villkor. Om du och killen videochattar kan du ju bjuda in din mamma till rummet så hon får säga hej till honom.

Hoppas min historia kanske hjälper dig lite : ) och kör hårt tjejen, du har inget att förlora!

## Comment 3
Author: HUMAN0ID

Tack för svaren! Pratade med min mamma igår och som jag väntat vägrade hon först men gick med på det sen och idag sa hon att hon skulle prata med pappa om det. Tyvärr har det hänt en grej som jag blev jävligt less på vad gäller detta (han har inte varit elak eller nått sånt) så just nu känns allt piss ändå. Vill dock fortfarande träffa honom för vet att detta "felet" egentligen ligger hos mig.