# Är jag en hemsk människa? Author: Miss_Burton Hej hörni, jag tänker dela med mig av mitt dilemma för jag tycker att det har gått för långt och jag behöver alla råd jag kan få. Jag är såå tacksam om någon tar sig tiden att läsa hela, om något är oklart så fråga gärna. Allt började i sjuan med den här killen. Vi umgicks i skolan och trivdes i varandras sällskap och efter ett tag började vi mysa lite så som kompisar gör och vi skypade ganska ofta på fritiden. En dag efter skolan fick jag reda på att den här killen (vi kallar honom A) gillade mig som mer än en kompis. Jag hade dock inte samma känslor för honom så jag låtsades som att jag inte visste något och fortsatte umgås med A som vanligt tills han själv kom fram och sa att han gillade mig, jag hade ingen aning om vad jag skulle svara, det kändes så otroligt fint för han hade verkligen sätt mig när jag varit som fulast och jag har alltid kunna  vara mig själv till 100% med den här killen  problemet var att jag inte hade samma känslor för honom och det vet han om. Åren gick och vi blev bara närmre och närmre, ibland bråkade vi och hatade varandra men det slutade ALLTID med att vi blev sams igen. Ingen annan förstår mig så bra som A, ingen annan känner mig så bra och ingen annan känner honom så bra som jag. Ingen utifrån kan förstå det vi delar, det stora problemet är bara att jag inte är kär i honom men han har varit olyckligt kär i mig i 3 jäkla år! Jag har försökt bryta kontakten men vi hittar alltid tillbaka. Hur ska jag någonsin kunna bryta med denna underbara människa? Jag vet ju att han lider av det och man vill inte se någon man älskar lida...ja, jag älskar honom på riktigt. Nu när jag läser igenom det i efterhand inser jag hur töntigt det låter för jag är inte bra på att uttrycka mig men alla stöttande ord eller råd är välkommna. Jag är desperat. ## Comment 1 Author: IceTee Du är ingen hemsk människa alls, varför skulle du få för dig någon sånt? Så länge han vet att du inte känner likadant så är det hans val! Och han verkar ha valt att få umgås med dig väger mer än att vara olyckligt kär ## Comment 2 Author: _Fisken Är du helt säker på att han **Älskar** dig nu? Får man inte känslor besvarade så motar man bort dem. Speciellt om man fortsätter att (försöka) vara vän med personen ifråga.  Han äger problemet. Ärv inte hans problem. ## Comment 3 Author: Miss_Burton #2  Jag trodde under en lång period att det hade lagt sig tills igår när han ringde mig (berusad) och sa saker som att han älskar mig och han vet inte vad han ska göra utan mig. ## Comment 4 Author: Medda Varför skulle du vara en hemsk människa för det? Sina känslor kan man inte styra, man kan inte heller tvinga sig själv till att börja älska en annan människa. Då blir det ju inte äkta. Du tycker om honom som den goda vännen han är och det har du varit tydligt med. Sen ligger det enligt min åsikt i hans händer att välja fortsätta vara vän med dig eller avsluta för att det blir för jobbigt för honom, det är inget som kan eller ska ligga på dig. Låt han avgöra det istället 🙂 ## Comment 5 Author: Miss_Burton #1  hm...jo det är sant, men jag tänker att det kanske borde vara jag som bryter kontakten och går iväg så att båda kan gå vidare i livet. ## Comment 6 Author: Miss_Burton #4 Precis, man kan inte tvinga fram känslor och så är det bara... ## Comment 7 Author: _Fisken Olycklig kärlek drabbar alla nån gång i livet. Speciellt i yngre år.  Skulle du bryta med honom så kommer han garanterat inte att fatta vad du håller på med om det inte finns nån rimlig orsak. Det lixom blir "tvärsom-logik". Bli straffad för att man älskar? ## Comment 8 Author: Miss_Burton #7 Sant. Jag är bara rädd för att aldrig hitta någon jag passar så bra med.. ## Comment 9 Author: [Borttaget] Så länge du är ärlig med hur du känner och inte lurar honom att tro att du delar hans känslor så ser jag inget fel i att ni fortsätter att vara vänner. Det är upp till honom att säga ifrån om det skulle vara så att han känner att det blir för jobbigt för honom. ## Comment 10 Author: _Fisken #8. Om du bor i en håla med 10 bofasta personer kanske det är svårare att träffa nån du avgudar. Om du bor i en större stad händer det förr eller senare. Garanterat! ## Comment 11 Author: Sugar Mist Var ärlig med hur du känner. Har själv haft en sådan vän, känslorna brukar svalna efter ett tag. För min närmst vän tog det 2 år innan det verkligen var så att han fattade att det inte kommer bli något mer, och han har insett det och gått vidare typ, men han är fortfarande min närmsta vän. Lägg korten på borden och förklara helt enkelt hur du känner. ## Comment 12 Author: teddykaniner Om man tänker på framtiden och så, så låter idén om att bryta helt klart bäst. Enligt mina egna erfarenheter och säkert många andras, kommer man över en person lättare ifall man inte har kontakt. Ett av de vanligaste tipsen för att komma över en break up är ju just att bryta kontakten helt för att komma över personen. Så som det låter vill du ju ha en pojkvän och ämnar att skaffa en när du hittar en lämplig. Det kommer såra honom enormt eftersom han ville vara din pojkvän och då får han säkert inte lika mycket tid längre och så länge ni är i kärleks bubblan inte lika mycket intresse. Sedan kanske din pojkvän inte skulle känna sig så bekväm med att du står honom som varit kär i dig så länge så nära. Förstås är ju alla killar olika. Dessutom blir man oftast mer svartsjuk än man annars är i början av ett förhållande eftersom det är nytt och man kan vara osäker på var man står i ens partners liv. Det i sin tur kan förstöra chanser med pojkvänner som annars skulle ha varit potentiella lång terms pojkvänner. (kommer ej på det svenska ordet för den här termen hehe) ## Comment 13 Author: teddykaniner Min avsikt med min kommentar var inte att kommendera dig att bryta med honom, det är alltid du som bestämmer vad du känner för. Min avsikt var att ge dig nya perspektiv :) ## Comment 14 Author: [Borttaget] Om han vet om att du inte har känslor för honom så får han avgöra om han vill ha dig som bara vän eller om det är för smärtsamt. Han tycker nog det positiva väger över det negativa och då bör du inte vara orolig. Det är hans ansvar anser jag. ## Comment 15 Author: Mirinda Först av allt; du låter inte alls töntig och du beskriver ditt dilemma väldigt bra. Varför ska du offra en fin vänskap? Var rädd om den! Visst kan du älska honom platoniskt. Så länge du är tydlig med att inte ge honom några förhoppningar om att ni ska bli ett par, så kommer hans förälskelse så småningom klinga av. Problemet är mycket mera hans än ditt. Ta inte ansvar för hans val! Jag har varit i båda situationerna. En kille var jag jättebra kompis med och så blev han kär i mig. Han uppvaktade mig på riktigt gammaldags vis med blommor och annat romantiskt. Jag fick välja mina ord noga när jag talade om att jag tyckte jättemycket om honom men aldrig skulle komma att vilja ha ett förhållande med honom. Så småningom blev vi som syskon och vår vänskap varade i många år. Tyvärr flyttade han långt bort så vår kontakt har inte varit så tät de senaste åren. Den andra gången var det jag som förälskade mig i min närmaste vän. Panik! Jag var så rädd att mista honom om han fick reda på det - att han skulle dra sig undan. Jag anförtrodde mig åt hans syster. Hon tyckte att jag skulle säga som det var till honom. Men jag valde att låta bli. Ett tag var det jättejobbigt att träffa min vän - jag dolde mina känslor så gott det gick. Han betydde så mycket för mig som vän att jag höll ut. Tack och lov gick det över. Vi är fortfarande vänner och jag vet att jag gjorde rätt den gången. Det där med att en nära väns nya partner kan känna sig osäker och bli svartsjuk är ett krux. Känner väl igen det eftersom jag har många killkompisar. Men har man en grundmurad vänskap med någon av det motsatta könet, så är det upp till ens vän att stå upp för vänskapen. Det kan ta lite tid, men den nya partnern får helt enkelt lov att lita på att det handlar om vänskap och ingenting annat. Det underlättar om man (efter den första förälskelseperioden) kan umgås med dem båda samtidigt då och då. Är vännens nya partner något att ha brukar hon/han så småningom slappna av och lita på sin kille/tjej, även om hon/han inte blir bästis med sin partners gamla vän.  I de fall det inte funkat, enl min erfarenhet, är det för att killen/tjejen inte står upp för vänskapen utan fogar sig i sin tjejs/killes krav på att ingen annan av motsatt kön får stå honom/henne nära.  Fortsätter killen/tjejen som ens vän är ihop med att vara svartsjuk, så tar det förr eller senare slut i a f. Ömsesidig tillit är grundläggande för ett varaktigt förhållande. Oj, så långt det blev! Jag kände att jag hade så mycket erfarenhet av situationer liknande ditt dilemma att jag ville dela med mig. Men att vara kortfattad är inte min bästa gren. Lycka till!