# :(( [X stor varning]
Author: Tuva07

Jag känner bara att jag behöver skriva av mig... Jag vet att jag inte klarar det något mer och att jag inte kommer finnas länge till men ändå bryr jag mig fortfarande så mycket om alla andra och jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag vet själv att jag inte mår bra och det känns som allt bara är mörkt och värdelöst. Min bästis eller ex bästis lämnade mig när jag behövde henne som mest och det känns som om jag förstör för hela min familj och jag klarar det bara inte mer. Jag har ingen motivation för något längre och jag orkar inte ens ta livet av mig ordentligt:( Jag kommer inte finnas i slutet av veckan det vet jag. Det är över för mig. Jag klarar inte mer. Hejdå

## Comment 1
Author: sp0ngeb0b

Men du! Prata med någon. Jag vet att där finns folk som bryr sig jättemycket om dig och som gärna vill finnas där för dig. Eller skriv till mig om du hellre vill prata med en främling. Jag finns här!

## Comment 2
Author: Tuva07

Jag känner bara att jag inte kommer klara detta längre jag orkar inte kämpa mer, jag vet bara att jag SKA va död vid slutet av veckan

## Comment 3
Author: sp0ngeb0b

Jag vet inte vad jag kan säga för att du ska ändra dig. Men du måste veta att det finns många som bryr sig om dig, även om det kanske inte alltid märks och de kommer bli helt förkrossade om du tar livet av dig. Och jag vet att du inte tror på det nu men om du står ut lite längre så kommer du komma ut på andra sidan. Jag lovar. Och det kommer kännas så bra och det kommer vara så värt det.

## Comment 4
Author: Äppelsnäckan

TRO MIG det här kommer vara över om en period, kanske en månad eller två eller kortare eller längre. Även om det känns FÖRJÄVLIGT just nu så KOMMER det gå över! Jag lovar, verkligen **lovar**.

För att distrahera dig själv just nu så kolla bra serier, filmer och youtubers du gillar. Håll ut, för det blir bättre om ett tag, stegvis.

Om du vill berätta, varför känner du att du förstör för din familj?

## Comment 5
Author: [Borttaget]

Ge inte upp. Har själv mått skit och velat dö. Men det blir bättre. När man nått botten går det bara uppåt. Tro mig det kommer bli bättre igen. Fortsätt kämpa för du kommer ångra dig annars. Och prata med någon om det. Kontakta Bris eller så. Det kan hjälpa.

## Comment 6
Author: Calcifer

Väljer för tillfället att låta inlägget ligga kvar, men har lagt till en ordentlig varning i rubriken. Om någon tar illa vid sig eller blir triggad av inlägget ber jag er kontakta mig så får jag fundera vidare kring hur detta ska hanteras.

## Comment 7
Author: [Borttaget]

Jisses 😮 Får panik just nu eftersom jag har råkat ut för detta för många grejer.

Jag har själv inte velat leva och det har gått i perioder. Men säkerhetslinan för mig har varit en kompis som jag bara pratar med över internet. Jag lovar att det kommer att bli bättre.

Det finns visst personer som bryr sig om dig! GE INTE UPP! Jag vet att du klarar det, kämpa på. Distrahera dig med massvis av serier, böcker, att bara sitta och rita/skissa massor, gör aktiviteter, träna, städa. Gör allt som distraherar dig så länge du inte skadar dig själv.

Vad händer med alla du känner? Lärare, elever, familj och andra nära? Jag vill inte få dig att känna dig skyldig. Men om du tar ditt liv så kommer dessa personer att känna sig så skyldiga.

Vet de hur du känner dig? Om inte. Berätta för dem! Du kan skrika rakt ut att du funderar på att ta livet av dig, vadsomhelst bara de får reda på det! De borde då i all sin makt göra allt för dig.

Allt för att du ska leva. Det finns alltid personer som kommer att bry sig om dig. Även om det inte känns så. Tro mig.

## Comment 8
Author: oh-la

#6 jag blir själv inte trigga, men tänker att ett tillägg till X kanske skulle finnas, typ "psykisk ohälsa" så man vet vad det varnas för? Ämnet är så vagt så det kan ju vara allt från en otäck bild till övergrepp eller vad som tänker jag, så vet man vad det handlar om och kan välja bort om just det är en tigger? Risken är väl annars att nyfikenheten tar över. Ts, jag skriver inte i egenskap av tonåring, utan som mamma. Jag har varit tonåring och mått dåligt och kännt precis som du, att min familj skulle ha det bättre utan mig. Idag har jag själv barn, och jag lovar dig att jag skulle hellre ge upp mig själv än förlora mitt barn. Du är inte en börda för din familj. Skulle mina barn känna att jag skulle ha det bättre utan dom vet jag inte vad jag skulle göra, för det finns ingen jag älskar så som dom. Jag skulle önska över allt på jorden att om mina barn mår så dåligt skulle dom komma och prata med mig, så skulle jag hjälpa så gott jag kunde. För det finns hjälp att få! Att vara ung är skit. Jag skulle aldrig vilja vara tonåring igen, aldrig. Osäkerheten, både i sig själv, vem man är, vad man vill, hur man ska vara... Den är hemsk. Skulle jag kunna gå tillbaks och säga en sak till mig själv då är det att det blir bättre, och det blir det! Det djupaste mörkret vara bara för evigt om det är det sista man känner, i alla andra fall finns där också vägar till ljus! Som mamma ber jag dig, ge inte upp. Om så, samla din sista ork och be om hjälp. Och om dj inte kan be dina föräldrar om hjälp, be någon annan vuxen om hjälp.

## Comment 9
Author: [Borttaget]

Har känns precis likadant och var deprimerad i två år, men nu mår jag bättre än nånsin. Aldrig ledsen, ångest sällan och har livsglädje. Snälla, ge det tid! Jag var självmordsbenägen i ett år och var nära på att avsluta livet många gånger, men jag är så glad att jag inte gjorde det. Nu i efterhand tänker jag på hur jobbigt min familj hade haft det om jag hade avslutat mitt liv. Jag skulle vara skit arg om någon i min familj skulle avsluta sitt liv, så varför skulle jag göra det? Gör det inte! När din depression är över kommer du vara så glad att du inte avslutade ditt liv, för det finns så mycket att göra i livet. Tänk att just du fick födas, varför ska du avsluta den gåvan? Gör inget dumt, för dina nära kommer må dåligt och du gör ingen en tjänst genom att avsluta ditt liv. Tänk inte på dig själv, att du slutar må dåligt, tänkt på att du kommer göra andra deprimerade. Vill du verkligen det? Du låter ganska ung, kan du förstå vad du kan göra alla år du har kvar?
