# (x)kraschar igen...(x) Author: mystory Jag är besviken och arg på mig själv... besviken för att jag misslyckas ännu en gång att ta mig upp... Mitt liv har kantats av psykisk ohälsa så många år nu.. Gång på gång fallit tillbaka, samma visa varje  gång.  Efter kraschen i Nian försökte jag verkligen bli bra. Jag försökte verkligen. när ettan på gymnasiet började gick jag direkt t kuratorn och berättade allt som varit, för att undvika hamna i situation när jag nekar allt och ljuger. mina mentorer samt extraläraren i klassen fick också veta. likaså skolsköterskan.  mycket blev bättre, skola, klassen, lärarna. men mitt dåliga mående var kvar. men avslutade kontakten m BUP då jag var rädd förlora allt.  men allt började hamna på rätt köl i vinter, slutade skada mig, och började bli bättre m maten.  men då kom Corona och gymnasiet blev på distans.  kämpade tillsommaren, och kämpat under sommaren. tänkt att när skolan skulle börja om på plats, skulle det bli bättre. jag hade fel... skolan började om och det blev precis tvärtom jag hoppats... istället för bli bra blev allt sämre snabbt... inte för skolan isig... men skolan är som min trygga zon... och tror det är därför. för där orkar jag inte bära masken, masken jag byggt upp om å om igen. som "den perfekta dottern" På skolan kan jag andas ut... lektionerna blev snabbt tuffa... inte innehållsmässigt, men sitta stilla, fokusera, ser personer utanför, ser en gammal mobbare, ser något annat. väcks i gamla tankar. blir stressad, vill ut å träna, vill springa, får panik då det är lunch efter, hur ska man bortförklara det.  min enda riktiga vän flyttar till göteborg... hon jag tillbringat all min fritid med. Hon jag kan prata med allt om.  jag fryser konstant i skolan då jag end ät en gång per dag. tappar mer å mer hår. mina händer blir blåa.  ja hela den cirkeln. för två veckor sen var mkt bra, började må bättre. på 1 vecka har allt rasat.  kämpar varje dag mot viljan att skada mig. vart fri ett halvår m undantag en gång.  men det är tufft... i onsdags var lektionerna riktigt jobbiga... vi har en kurs tom m andra klasser och i en av dem går några av mina gamla mobbare... att se de väckte mkt t lv....och att vi t våren ska delas in i grupper m de som ej är i vår klass.. ville fly hela lektionen men kunde ej gå ut för då skulle de se mig... Torsdag morgon, panikattack påväg t skolan. en redan dålig start på dagen följdes av lektionen vi ska ha tsm m andra klasser, dock enbart vår klass den dagen.  efter det panikattack igen... satt å grät på toan i typ 10 min å kunde knappt andas. tog mig sen ut på baksidan av skolan och försökte göra allt för att komma på andra tankar å kunna andas... tog ytterligare en kvart. sen nästa lektion.  jag vet verkligen inte vad lektionen handlade om, utan satt m panik och försökte fokusera på att inte bryta ihop. efter lektionen satte jag mig i ateljén... helt slut... Då kommer bildläraren, hon jag hade som mentor i ettan. (bytt nu t eng läraren, hon har enbart ettor, men kvar henne i bild) när jag såg henne komma mot mig i ögonvrån visste jag redan vad som väntade. Hon frågar om vi kan prata, och vi går och sätter oss i fotostudion. hon drar fram två stolar... Hon såg orolig ut. och jag antar att mitt kroppsspråk och hur jag var inte minskade den... men jag orkade inte ha masken längre...  Hon frågade hur det riktigt var. jag visste det inte var lönt att ljuga, såsom jag skakade, mina händer som snurrade ihop sig och var blåaktiga, jag som tittade ned åt sidan. även lärt mig sånna frågor, i ostört rum, inte kommer obefogat.  I've been there so many times... förut, på min gamla högstadieskola, de första gångerna det inträffade behöll jag masken. log och sa det var bra, kollade läraren i ögonen och pratade lugnt och hade tänkt igenom hela konversationen veckor i förväg.  Jag rycker på axlarna, säger att jag inte vet... att det väl inte är så bra. Jag minns inte exakt allt som sas... men jag var ärlig. och är väl därför jag ej kommer ihåg. som min tränare sagt förut i annat sammanhang. "talar man sanning behöver man ej komma ihåg det man sagt" men hon sa ngt i stil med att hon såg det ej var så bra. Hon frågade om det fanns något de kunde göra som kunde hjälpa. Hon frågade kring maten om det var något där de kunde göra, om jag fick eget rum eller liknande.  Hon frågade om hur klassen osv var. sa att det var den bästa klass jag någonsin haft. och lärarna och lektionerna osv likaså.  Men att det var tungt... att det var tufft m distanskola. men att jag under sommaren inte haft tid att tänka, för jobbat så gott som all min vakna tid. och därav bara kört på med min mask.  Hon frågade hur jag tänkte med att skada mig. (hon vet om mitt självskadebeteende, ätstörning, depression, ångest, panikattacker,  tidigare suicid försök osv) svarade ärligt att det var tufft, att jag kämpar hela tiden mot att inte göra det. men att jag vart "fri" ett halvår m undantag en gång, och inte vill sabba det. ser hur hon är riktigt orolig och rädd. och hon frågar kring tankar på ja. suicid.  Men säger tydligt där att jag inte tänker det. för det är ngt jag vet... mitt försök var mitt värsta beslut någonsin och ångrar det grymt än idag år senare.  förklarar även hur det är hemma... att aldrig vara tillräcklig, trots mina betyg, jobb, idrott. samt kaoset m bup å allt sånt. Att jag inte kan gå t dem för de tar ifrån mig allt. och det var det värsta i mitt liv. att det inte alls blev bättre där, utan att jag försökte bli bättre. men då de tog allt gav jag upp, byggde ny mask och ljög för att få tbx mitt liv.  Sa även jag har bokat möte m kuratorn på skolan på måndagen, men hon tyckte det var för långt med 4 dagar... att mkt kan hända. så hon skulle prata med honom. fick senare tid samma dag någon timma senare.  samt sa att jag ska säga till om det är något, och att om det finns något de kan göra. samt att om det krisar sig kan jag alltid ringa henne och hon kan ringa och fixa tid direkt hos kuratorn osv. att de fanns där och vill hjälpa.  hon sa även att hon eller någon annan ej skulle ringa hem utan att prata med mig först, att jag ej ska vara orolig över det. att hon förstod att det kan bli värre av att ringa hem å därav skulle prata m kuratorn också. berättade hur jag kände med den där kursen vi kör ha m andra klasser, och hon sa att vi i höst kmr jobba i våra klasser, och om vi byter grupper osv tsm m andra klasser t vår garanterade hon att jag inte skulle vara i samma grupp som dem, och att jag inte skulle tänka på det. att jag ej skulle behöva vara i samma klassrum som de. Hon frågade även hur jag kände att vara i de korridorerna osv, men förklarade det var personena jag var rädd för.  senare samma dag var jag hos kuratorn. han var pappaledig i våras så sist jag var där var i slutet på förra höstterminen. Han förklarade att min bildlärare kommit och varit väldigt väldigt orolig. och ja. han sa även att då jag ej skadat mig, skulle han ej ringa hem. då han vill hjälpa mig lindra ångesten och att det skulle skapa mer ångest. men som alla andra att om han skulle bli orolig jag ska skada mig eller ta mitt liv kör han behöva, men att han då kommer se till jag ska få komma t bup osv då för de är "experterna"inom det.  vi pratade drygt en timme, och var ärlig och sa sanning kring allt. För det var ngt jag lovade mig själv dagen jag gick in i gymnasiet. att göra allt för ej falla tbx, och att därav göra mkt tvärtom. hela högstadiet försökte jag dölja allt å ljög för alla. å då jag ångrat i år att jag ljög när min mentor reagerade första gången i sjuan.  så jag var ärlig och sa som det var. och att jag inte ville skada mig men att det är kämpigt att låta bli.  för första gången, för första mötet genom alla år m över 18-20 olika kuratorer och psykologer osv, var det inte bara att jag skulle göra annat istället , utan han kom med konkreta råd hur jag kan göra för att låta bli. tidigare har det mer vart jag skadar mig- ok det är inte bra- sen går vidare t nästa. allt har alltid handlat kring maten och min ätstörning. att "bara jag ät å slutar träna mår jag bra och kommer sluta skada mig å va deprimerad å tänka dåliga tankar" för första gången handlade inget om maten. för första gången kände jag mig förstådd.... ska dit igen imorrn. Han skulle även höra m ungdomshälsan om det är möjligt att ha kontakt m dem utan föräldrars vetskap, då de har psykologer osv som är mer utbildade. och isf höra om ngn av dem kan komma t skolan så jag får träffa den och se om jag kan tänka mig ge det ett försök.  han sa att han inte- inte vill hjälpa mig, men att de behövs fler än han med mer kunskap.  Han sa även. han också att om det blir värre, kan han alltid omplacera tider så jag kan komma direkt. att jag aldrig ska känna jag belastar han eller ngn osv .. utan att jag gör helt rätt med att prata och säga som det är.  han nämnde även att hela jag skriker efter hjälp, vilket nog stämmer...  jag tänker att det ksk också är anledning jag reagerat som jag gjort under lektioner osv... att då jag ej vågar säga som det är, gör allt för att visa att det inte är bra så någon frågar.  det är bättre nu än det var i torsdags. jag är väldigt glad min lärare såg mig.  jag känner mig trygg i skolan för där finns de folk omkring mig som håller koll på mig. som ser att jag ej pressar mig för hårt eller kraschar. jag har slutat bry mig om mig själv.  i vinter när jag tränade extremt igen och tog i på idrotten tills jag behövde sitta för att återhämta mig, var extraläraren där och sa att jag behövde ta det lugnt, att jag behövde mat å vatten. att det var viktigt att jag lyssnar på min kropp osv. jag vet inte vad jag tänker med allt det här.. skrivit sjukt många inlägg under åren här på fokus med olika konton.  tror mitt första inlägg var lik detta. skrev när jag gick i sjuan å min eng lärare kommit på mig och i 40 min pratat m mig men attjag ljugit rakt igenom... men önskar jag på hennes tredje gång hon frågade om det verkligen var bra, att jag sagt sanning.... jag är bara så sjukt less på detta nu... är inne på mitt 7-8:e år m dåligt mående... 6 år m ätstörning... 4 år med självskadebeteende..... är bara det allt är bra runt mitt liv. det enda är jag som ska må så dåligt.... ## Comment 1 Author: 91Marran Har du fått någon kontakt med en läkare för medicin? Låter som att du behöver humörstabiliserande eller antidepressiva. Humörstabiliserande hjälper mig att få humöret mer jämnt. Det är bra att du är öppen och ärlig för de som vill hjälpa dig. Det vinner du på i längden. ## Comment 2 Author: Vixxen Förstår att du har det tufft. Suveränt att du lyckats övertyga dig själv om att vara ärlig med ditt mående. Tror det är bra för dig att du skriver av dig här. Det kan ge dig perspektiv på saker och ting. Hoppas du får må bättre! ## Comment 3 Author: Shia1 Skrev från det kontot för att undvika bli upptäckt av mina päron, men Då allt kommit upp t ytan nu känns det bättre å skriva från mitt vanliga konto. ("vanliga" bytt genom åren pga ja... förra våren hittade mamma mitt "första" konto shia) Önskar jag kunde säga det blivit bättre...men senaste veckorna har allt bara rasat mer å mer. Gick till kuratorn och på tredje mötet gick jag med på att träffa ungdomshälsan igen, så var där torsdag för två veckor sen. Men det blev inte mkt bättre... började dölja mer å mer. För visste det fanns en gräns för när de behöv ringa hem, därav ej hundra ärlig... Förra måndagen på Idrotten bröt jag ihop. vi skulle springa två varv, 2 km. for iväg och låg just bakom den enda killen i klassen, som spring överlägset snabbt. ville slå mitt rekord sen förut å valde då haka på han. Kunde "lätt"hänga på. men efter 700 m var det som ngt gav upp inom mig. Var plötsligt som allt "kom över mig" fick panik och sekund senare satt jag vid ett träd vid löpspåret. Skakade å hade panik svårt att andas osv. Kunde inte resa mig och fortsätta. Var inte så att jag skulle svimma eller något sådant, men... det var som att hela jag gav upp. satt kvar där resten av tiden. många saktade ned å frågade hur det var. log å sa det var bra. visste att spec pedagogen skulle komma när alla gått mål och kolla hur det var. Eller ja visste å visste. anade det. Hon kom gåendes mot mig och satte sig bredvid. Var som att samma sekund hon kom kändes det som en enorm lättnad... Hon frågade hur det var och vi satt och pratade en stund... Hon sa det var bra att min kropp sa ifrån och jag ej fixade springa mer. att det var dens sätt att säga det var nog. Att man blir grymt bra på att ljuga för andra men också för sig själv. Att jag har extremt höga krav å förväntningar på mig själv. men att man ibland måste ta det lugnt och vila upp sig. Jag var frustrerad över att jag inte kunde springa som jag ville. att jag förut kunnat springa 7-8 km å inte ha ätit på 3 dagar. men att jag nu bara slarvat lite mer maten men fixade ingenting. Hon sa att det ofta var så.. att man början tom kan få mer energi, känna sig piggare, bättre när man minskar/tränar osv. Men att det är kroppens sätt att anstränga sig för att kunna få energi. men att det tar på kroppens reserver. och att man för varje steg å för varje minskad måltid tappar mer å mer. att kroppen tar stryk osv. och att det tar tid att bygga upp. Hon sa även att det var bra jag börjat ta emot hjälp, men att jag kanske behöver mer hjälp. att det kan kännas som att det inte kommer bli bra men att det kommer bli bättre. efter en stund reste vi oss och gick tbx mot idrotten, mötte idrottsläraren. Hon är alltid så positiv och glad och så. kunde på långt håll se hur orolig hon var.. hon frågade om det fanns något de kunde göra för att hjälpa. och var inne på samma spår som spec pedagogen. att jag behöver fokusera på mig själv och att må bra, att jag inte behöver prestera hela hela tiden i allt. iaf... sista veckan har varit grymt jobbig. och idag orkade jag inte mer. Jag bestämde att det var nog.. att jag måste stoppa det medans jag fortfarande kan... för jag vet att det inte fungerar och frågan är inte om jag kraschar utan när. och vill inte tappa kontrollen. För ju sjukare jag blir ju svårare... så efter andra lektionen idag bad jag att få prata med min bildlärare. VI gick in till ett klassrum.(för spänningens skull var det halvmörkt och tyst) och jag sa orden jag aldrig trott jag skulle våga... Jag sa att jag inte orkar mer. att Allt bara blir sämre och sämre. och att jag inte vet vad jag ska göra längre. Att jag fallit tbx å skadar mig. att maten blir sämre. att jag sover sämre. att jag inte kan fokusera eller jobba alls på lektionerna. Frustrationen över att ha fallit tbx. att inte klara av det jag gjort förut. rädslan att förlora allt igen. vi pratade en stund... och sen gick vi till kuratorn.. vi satt alla tre först och pratade och sen jag å kuratorn. sen ringde han minpappa som kom och vi tre snackade. totalt 2.5h tog allt.. kortfattat så, min bildlärare ska prata med mina lärare. säga jag har det tuffare nu och ska fokusera på att må bra. Att skoluppgifterna inte är det viktiga, och att om jag verkar oengagerad, inte fixar göra vissa osv så är det för att jag har så mkt som ja. Att om det är någon viktig uppgift får jag göra den senare i tvåan eller trean när jag mår bra. Ska till ungdomshälsan på tisdag. skulle dit idag eg men avbokade. Kuratorn ringde å pratade m henne så ska få dit på tisdag istället. han ville även att mina föräldrar skulle kontakta hälsocentralen så jag får fara dit., då de är bättre på avgöra vad för slags behandling och stöd jag behöv och även att de ska ta kontakt med Soc. for sedan hem från skolan. är extremt trött och slut... är rädd för vet inte vad som kommer hända. Har extremt svårt att lita på mig själv efter allt jag gjort mot mig själv i alla år. Men idag.. vet just nu inte om det var rätt eller fel. men återfick på något sätt ett slags tillit till mig själv... att jag vågade säga till. Men.. jag är rädd förlora allt och ångrat så mycket alla gånger tidigare som jag kunnat be om hjälp, men vägrat. alla gånger jag skrikit på lärare att ingen kan hjälpa mig. alla som vart oroliga för mig. jag har sett sidor hos mig jag inte trott fanns... Känns som jag skrikit inombords i så många år. jag hoppas verkligen det här kan vara vändningen... Kämpat så mkt med att ej falla tillbaka... jag föll tbx men ska inte ge upp. Ska må bra och ska till skåne inom några år och utbilda till beridare. ## Comment 4 Author: Shia1 tack #1 och #2 De ville ge mig medicin förra våren men vägrade. livrädd det ska få mig gå upp i vikt. ## Comment 5 Author: 91Marran #4 Jag går på lamotrigin som humörstabiliserande. Den går du inte upp i vikt av. Läst hela texten. Det är bra att du mer och mer försöker ta emot hjälp. När jag var i botten så vågade jag inte be om hjälp för jag trodde att ingen kunde hjälpa mig eller förstå mig. Till slut så gick det så långt att jag behövde ha hjälp för att överleva. Jag fick hjälp, medicin och psykolog. Medicinen hjälpte men psykologen förstod inget. Han slutade och läkarna förstod inte allt. Sen kom jag till en bra samtalskontakt och en läkare som sa en mening som innebar att hon förstod. Nu är jag inne på en ny samtalskontakt så får se hur det går framåt. Första stora hjälpen till rätt mediciner var när mitt ex tog in mig till psykakuten. Där har jag varit fyra gånger. Det har hjälpt vart enda gång. Ge inte upp, fortsätt att ta emot hjälp så kommer det gå åt rätt håll. Kan vara sakta men bättre det än inget. Du har bra människor omkring dig så ta emot deras hjälp. Jag önskar att jag fick hjälp i din ålder. Fortsätt också att skriva. Det är bra när man mår dåligt. Då ventilerar men lite. Jag vill ge dig styrkekramar! ## Comment 6 Author: Shia1 #5 tack <3 usch vad tufft du haft! hoppas verkligen för din skull att det blir bättre<3 Samtidigt som det är skönt de finns de som bryr sig som vill hjälpa omkring mig, gör det även ont att se.Gör ont att se folk som är oroliga. Avskyr att bli sedd som "den sjuka" om än jag vet att det inte är så folk ser mig är det så det känns. Framförallt när jag gick in i gymnasiet m tanken att ingen skulle veta om min story... Var till ungdomshälsan igår. ska dit igen nästa torsdag. och ska på måndag t skolkuratorn. På något sätt mitt i allt det här kaoset. Känns det som ändå "skönt" eller alltså. Jag börjar ändå kunna lita på mig själv. Att jag faktiskt kan och vågar säga när det blir för mkt. Att jag i torsdags kände att det inte gick mer och gick t min lärare och sa det. Att jag tog mod till mig och sa att jag inte vet vad jag ska göra längre... att jag bara mår sämre å sämre. faller tillbaka i allt. skadar mig. inte orkar något längre osv. Jag hade kunnat gå förbi och inte säga ngt. men jag gjorde inte det. Om än ätstörningen- om än jag blev "friskförklarad" förra hösten och ej rasat i vikt(ej gått ned alls faktiskt. hållit mig på exakt samma sen jag fick börja rida och innan jag började rasa i vikt. (upp/ned några kg. men normalt eller vad man säg(obv man går upp i vikt om man käkar pizza å drick vätska å sen väg sig liksom 1 l vatten väg ish 1 kg. är ju inte 1 kg fett av det direkt) iaf om än den fortfarande finns där för det gör den. gör å gjort många osmarta val, och min kropp kan inte må helt 100 av allt jag gör mot den. men på något sätt så håller den sig fast vid allt. iaf så är det som emot ätstörningen å allts regler att säga hur dåligt det är. den ska ju ljuga å dölja allt. att då jag bryter det. känns som två olika personer inom mig. en skriker efter hjälp en annan gör allt för tysta den. Är grymt glad jag har min häst. Han må va envis, tjurig, dålig humor, men å andra sidan är ryttaren densamma XD vi är på samma nivå där. sådan ryttare sådan häst? sådan häst sådan ryttare? Kan lita fullständigt på honom. när jag tappat allt inom ridningen, inte hade någon ork och knappt kunde skritta. bar han mig så försiktigt. första träningen efter träningsförbudet på ridhuset bestod av skritt å trav på långsidorna. det var vad jag fixade, och direkt jag tappade balansen eller blev osäker fångade han upp mig. utan honom skulle jag inte orka kämpa. har svårt att tänka hur någon psykolog eller så ska kunna hjälpa mig. men behöver hitta strategier att hantera min ångest och tuffare perioder på. min dressyrtränare sa i vintras, efter första träningen för året och det verkligen inte gick bra. hon sa att hon förstod det kändes skit, och att det förmodligen kommer kännas så ett tag. men att jag inte skulle åka hem och "dra för rullgardin". för känslan vi hade under hösten , att det fortfarande finns där och vi kommer hitta tbx dit men att det kan ta tid. men att jag skulle lägga bort alla krav osv och fokusera på att det ska vara roligt och lätt och att det kommer bli bättre. och jag tänker lite liknande här. att just nu är allt skit, och det kommer kännas så, det går inte över på en natt. men det blir bättre. ## Comment 7 Author: Shia1 ehm.... jag vet inte vad som är värst. att jag hamnat här igen eller att jag iprincip skriv exakt samma inlägg som för tre år sen... Allt rasade. mådde grymt mkt sämre snabbt och var påväg att försöka ta mitt liv i onsdags... jag orkade inte mer, och var så less på allt och att det aldrig blir bättre. Men. minnen från mitt förra försök blev dök upp. och jag återvända till skolan och bröt ihop utanför mitt skåp. satt där en stund i panik innan jag ringde min lärare. som jag hade som mentor tidigare. Då hon sagt jag ska ringa henne om det blir värre eller så. Hon svarade direkt och iaf så fick jag komma direkt till kuratorn. som ringde mina föräldrar å sen bup varpå jag fick tid där en halvtimma senare. "komiska" här är att den ena av de två vi mötte vad samma som mötte oss när jag försökte ta mitt liv förra gången 3 år tidigare ... 2h samtal senare fick jag åka hem. hemsk kväll... stod å skrek å bråkade m min familj. jag ville inte ta medicinen jag skulle prova och jag skulle inte få sova själv. Fick tillslut sova själv och utan medicinen. var hemma idag från skolan och ska till BUP igen imorgon... Jag är fruktansvärt arg och besviken på mig själv att jag hamnat här igen. framförallt då allt gått nästan exakt likadant till. men jag denna gång gjort helt tvärtom i allt. ist för ljuga å skrika för alla har jag vart ärlig. jag har försökt ta emot hjälp osv. en av mina kompisar som vet typ allt skrev igår att det här kanske var en chans att jag skulle "få göra om och göra rätt". Då jag ångrar så mkt jag gjorde förut, och nu är i samma sits men gör annorlunda. det kanske är så... iaf är tiden nu.. det känns som två olika. antingen tar jag emot hjälp å försök bli bättre. eller struntar jag i allt å alla å drar ned mig själv. det är inte val eg. men jag måste kämpa... för om jag inte gör ngt kommer jag dras ned. har grym panik över allt jag missat idag i skolan, och vad jag kommer missa framöver som bup möten osv. men bup skulle snacka m skolan som skulle få ta fram ngn plan eller så. samtidigt... det viktiga är att jag mår bra. så kan jag ta skolan sen. går bild så det enda teori är svenska, eng, historia 2b. men kan just nu knappt tänka logiskt eller framåt... men jag har bra folk omkring mig... så. ## Comment 8 Author: Shia1 var på bup idag och blivit inlagd nu på slutenvård i stad 2 h bort. inlagd över helgen iaf till början... de på avdelningen bedöm när jag får fara hem ## Comment 9 Author: Lona Men gumman (sagt med värme, inte nedlåtande!), att det skitit sig så igen! Jag tycker ändå att det är bra att du är inlagd så att du är i trygghet. Är själv helt slut idag efter gruppterapi men ville bara skicka en stor, stor kram. Ta hand om dig så gott det går, jag hoppas att du snart mår bättre så att du kan få åka hem till din häst. ❤️ ## Comment 10 Author: Vixxen Oj, oj, oj, vad du har det tufft! Hoppas du kan känna förtroende för dem som försöker hjälpa dig! Säger som Lona att nu behöver du må bättre så du kan komma igång och rida! Önskar dig allt gott och varma kramar till dig! 💕 ## Comment 11 Author: Shia1 #9 #10 <3 tack. Sa typ inget alls till någon fre kväll eller lö morgon. natten var hemsk. men efter lunch satt jag och ritade och då kom en av sköterskorna och pratade lite, hon hade kört ponnytrav när hon var yngre. och två andra tjejer här som för övrigt het likadant, hade båda ridit och gillade hästar. så vi pratade lite häst. visade bild på min häst och berättade lite om gården. Sen var det samtal m en, där var det mest svara på frågor osv senaste månaden osv. och helt ärligt. efter vad jag svarade och insett i efterhand lät det inte bra alls. så skulle tro jag blir kvar iaf början på veckan. efter middagen spelade jag, pappa å en sköterska pingis. (okej jag som AVSKYR pingis tyckte nu att det där var höjdpunkten på dagen) "vem tycker illa om pingis?" "hm..... pingisbollen?" "ångesten" kortfattat samtal mellan mig/sköterskan. innan skiftbytet så pratade vi lite till. han frågade hur det kändes att vara här. "tufft...." "vet du vad det betyder? att du är på rätt plats" och han pratade vidare om att jag var långt ifrån ensam om att ha varit här, att många fler än man kan tro har varit här. och att jag kommer få hjälp. Att de finns personal här dygnet runt och jag alltid kan prata m dem närsomhelst. natten till idag gick bättre, tog lite tid att sova men somnade och sov till halv tio faktiskt. Pratade lite igår kring kvällsfikat om mitt cafe/hästarna och en av de som är här, 13 år, sa som wow, att jag hade cafe å hästar å gård osv. en dröm. insåg då hur mycket jag saknar det. Men som jag är nu skulle jag ej fixa det. Mår sämre idag, men känns lite ljusare trots allt. känn mig trygg i att vara här. jag kan inte skada mig och måltiderna är på fasta tider och har som inget "val". vilket känns skönt. Personalen känns inte lika hemska längre. Ska ta prover i efter middag å ev skulle vi prata medicin. annars så händer inte så mkt idag, brukar vara rätt så lugnt helger. skrev på min instagram igår, för vill ej låtsas ha det där perfekta osv. och alltså... blir tårögd och gråt nästan av allt fint de skriver, på dm och i kommentarer. Jag har nu hjälp omkring mig, och ska försöka ta emot hjälpen den här gången. är "frivilligt inlagd" men är inte bara att åka hem, utan då måst de godkänna å kan annars bli tvångsinläggning så ja. känns bättre å vara här "frivilligt". längtar tillbaka till skolan, men ska försöka ge allt den tid det tar den här gången. positivt denna "krasch" är att jag faktiskt sett att det blivit värre, och försökt förhindra det genom att prata m folk omkring mig. ## Comment 12 Author: Vixxen Härligt att höra dina tankar och insikter! Hoppas du kan ta till dig hjälpen så du kan hjälpa dig själv! ## Comment 13 Author: Lona Jag gjorde själv ett antal rundor som inlagd på Bup, för det mesta frivilligt. Det hjälpte otroligt mycket just när allt var som värst - och vi patienter fick rätt mycket styrka av varandra faktiskt. Vad bra om du får stanna där ett tag och kanske åtminstone få näsan över vattenytan så att du orkar jobba åt rätt håll igen. Men du, FÖRSÖK att ge dig själv lite cred! Det är skitsvårt men att du faktiskt lever är otroligt bra kämpat! Man kanske inte ska skriva så, men skit i skolan om det blir för mycket just nu. Gymnasiet är ju dessutom frivilligt så det finns inget som säger att du måste vara där. Det är såklart bra om du inte behöver hoppa av, men det går alltid att fortsätta plugga senare. Det är nog lättare att släppa skolan helt ett tag än att försöka nöja sig med halvbra resultat. Misstänker att du har otroligt hårda krav på dig själv och bara är nöjd med topprestationer men livet är trots allt så mycket mer än att få bra betyg. Det är bara det att betyg och poäng är konkreta och lätta att mäta, annat som man kämpar med är mer luddigt. Nu som vuxen inser jag hur bra min studierektor på högstadiet var. Han sa helt enkelt att "Skolan är inga som helst problem för "Lona", det tar hon lätt igen senare. Se till att hon mår bra - mår tösen bäst i stallet så låt henne vara där!" Med andra ord så spenderade jag nästan hela dagarna i stallet vilket garanterat var bättre för mig i längden än om mamma hade tvingat mig att gå till skolan. Dessutom, det är ju inte du som VÄLJER att må såhär! Att det är svårt att vara öppen med problemen och tankarna, att man skadar sig själv och även suicidförsöken är en del av sjukdomsbilden. Det är inte som att gå till läkaren med halsfluss eller ett brutet ben - men du är heller inte mer "skyldig" till det här än om du faktiskt hade brutit benet. Jag jämför ibland med någon somatisk sjukdom, som diabetes. En diabetiker måste definitivt ta hand om sig, vara noga med mat, motion och medicin, men kan inte hjälpa att hen är sjuk. Det går inte att "tänka sig frisk" eller "rycka upp sig" från diabetes, man behöver behandling! Det behöver du med, även om behandlingen ser lite annorlunda ut. Tyvärr har folk så mycket fördomar om psykisk ohälsa, de tror och tycker väldigt mycket. Ett stort problem är också att man inte kan lita på sig själv och sina tankar. Man förvrider allt och det är svårt att veta vad som egentligen är JAG som tänker något och vad som beror på sjukdomen. Där kan det också behövas hjälp för att reda ut vad som egentligen är rimligt och vad som är en förvrängd bild. Så, nu ska jag sluta ordbajsa för den här gången! Jag hoppas, precis som Vixxen, att du orkar vara öppen gentemot personalen och kan ta till dig hjälpen som trots allt finns. Stora kramar! ## Comment 14 Author: Shia1 tack! blev utskriven idag och kom nyss hem. helgen var riktigt jobbig. måndagen bättre sen sämre tisdag. Känns grymt skönt att ha varit där. Blev som en paus. att bara fokusera på mig själv, vilket var grymt jobbigt men har varit roliga stunder också. två inlagda jag pratat med mest. kommer sakna dem. men hoppas det kommer gå bra för de. ska ta tidig kväll nu, väldigt trött ## Comment 15 Author: Vixxen Lycka till! 💕 ## Comment 16 Author: Shia1 tog en ridtur imorse och var Såå härligt trots att min häst var dunderladdad och lite lätta framben XD men var med på noterna så det gick ändå! som sagt, förra helgen hände ej så mkt. tog prover sön eftermiddag samt hade stödsamtal med en. måndag var det läkarträff på förmiddagen. en som bröt på Polska. (fig förklarat innan hurras hon var XD av en annan inlagd. hade blivit rädd annars om jag ej vetat det) Hon var något läskig, och satt tsm m en sjuksköterska(?) och student. kändes som förhör typ, men hon var faktiskt schyst och snäll! å sträng XD men rak på sak. och de förstod hästarnas betydelse för mig. (hade läkarsamtal igen igår med henne å då två andra, och kändes till 100% som hon fattade. hon sa att det viktigaste var att jag fokuserade på att må bra och strunta i alla "måsten" att jag ska fokusera på må bra, göra roliga saker jag mår bra av såsom rida och baka. att det är grunden och att sömnen ska bli bättre. att sen jobba med maten, tankarna, men att skolan/andra måsten ligger långt bort. haha hon sa även att hon om 5-6 år ville läsa om mig i någon tidning om en tjej som tagit sig upp i klasserna osv. (hon förstod lite ridning, hon kom från Skåne å hennes dotter tävlade mycket i hoppning osv) iaf så var det på eftermiddagen måndag pulshöjande aktivitet( typ 20 min skolidrott XP) och gick sen en promenad ute m pappa. första gången jag var ute på flera dagar. tisdagen var det "skola" fm. efter lunch sen pulshöjande aktivitet, och sen hände ej så mkt mer. men efter middagen var det tufft. bröt ihop inne på mitt rum. en ur personalen kikade in och frågade hur det var och vi satt och pratade en stund. kändes bättre sen. (enda fördelen m att bli tillkallad var 10e min typ när en sitt i rummet. ) onsdag var det skola och hade sen samtal m en, som sen fortsatte efter lunch. lite kring signalsystem och ångest, och desto mer under gårdagen + "ångestskola" vi gjorde upp en plan på hur jag kan få in mer vila och kravlös tid i min vardag. hade även samtal m läraren där om hur skolan osv skulle bli . onsdag kväll var nog "bästa" kvällen. vi satt jag, och 2 andra inlagda där och pratade. Kommer sakna de två. men hoppas det kommer lösa sig för dem. sa åt den ena att han får ta och komma nästa sommar å får fika exakt vad han vill i cafét. och åt den andra, 13 årig tjej, att bara hon blir bättre, är det bara hon kommer förbi när hon vill och hon ska få rida och fika vad hon vill. hon frågade mig om det gick att bli helt frisk från en ätstörning. hon visste jag hade/har. sa att jag inte är 100% frisk. men att jag kämpar, och att jag är friskare nu än jag varit förut. att det fortfarande är kämpigt med maten, men att jag äter, jag får rida osv, men skillnaden är att det inte går ut över min "Kropp" eller vad man säger. att jag kan rida, jag behöver inte vara rädd för svimma, falla ihop på bussen. jag behövde inte tänka på allt jag skulle å inte skulle äta osv. och att det i sig gett en enorm lättnad. men att det som varit alltid kommer följa med, att jag har kvar minnen från allt dumt jag sagt åt andra, alla gånger det blivit bråk pga mig, alla gånger jag sagt eller gjort det och det. att det som är gjort inte kan ändras. men att resan ur det har gjort mig mycket starkare. Fått med mig många bra verktyg därifrån. Var en enorm lättnad att vara där om än tufft. vill inte dit igen, men skulle allt bli kaos igen skull det inte kännas som ett straff att fara tillbaka dit. det var nog bra för mig att "tvingas" vila. då jag kört på så länge utan att känna efter, nu behövde vila. pappa var på möte imorse tsm m skolkuratorn, spec pedagog samt min klassföreståndare. ska på möte på tisdag m spec pedagogen där vi ska diskutera lite hur skolan osv kommer bli, samt strategier osv för plugg/skolstress osv. de sa även att det inte alls är några problem osv om jag nu vill ta det lugnt i vissa ämnen ett tag osv. kommer bli "mindre "Uppgifter, att jag snarare kommer få med mer saker i en uppgift än att göra 3 st. och även få hjälp med när en uppgift är klar. så jag inte överarbetar och stressar över det. till veckan kommer jag gå på bildlektionerna samt svenska. och tror jag efter höstlovet sen kommer läsa historia också men pausa engelskan en stund. ska bli skönt att få komma tillbaka på skolan. har tid till veckan på öppen mottagningen här i stan, och även hos läkare i umeå för disktuera medicineringen osv. får melatonyl (?) samt lergo??? och även en slags antidepressiv (som ska höjas men vänjs in på den nu) alla namn å allt XD men känns bra att ha varit där å skönt att få komma hem. hoppas detta var den start jag behöv för att kunna ta emot hjälpen och må bättre, ska bara fortsätta framåt nu. ## Comment 17 Author: Lona #16: Vad skönt att få en rapport från dig och vad härligt det måste ha varit att sitta till häst igen. ❤️ Kan medicinerna möjligen vara Melatonin och Lergigan? Melatonin är ett kroppseget hormon som bla hjälper till att styra vår dygnsrytm, man ger det vanligtvis som en hjälp att somna på kvällen. Det har få biverkningar och brukar inte ge den där "drogkänslan" som en del insomnings- och sömntabletter kan ge. Lergigan är egentligen mot allergisymtom men ges även i lugnande och ångestdämpande syfte. Det är en ganska "snäll" medicin som inte är narkotikaklassad eller beroendeframkallande. Stort lycka till nu, uppdatera gärna hur det går för dig! 💕 ## Comment 18 Author: Vixxen Bra att du får stöd att klara ditt liv även från skolans sida! Fortsätt med era härliga turer du och din häst! ## Comment 19 Author: Lina #0: du är så sjukt stark, vännen. Jag tycker att du borde prata med någon för alla tankar du har just nu i din hjärna är skönt om du "pratar ut" det. Jag går bara I sjuan men jag har varit i en liknande situation men inte så allvarlig. Snacka med någon. Försök inte att ta livet av dig eller skada dig själv. Min storasyster som går i åttan. Jo. Hon är i sjukhuset. Jag var helt enkelt hemma för jag mådde jättedåligt. Hade fått min mens. Jag vaknade vid 10tiden där mamma satt å skrek å grät. Min syster hade tydligen hängt sig själv i skoltoaletten, Mina tankar snurrade. Åttan hade idrott. Det var drickspaus. Det var bara en ända tjej som gick till omklädningsrummet för att dricka vatten. Min systers mobbare. Hon knackade och knackade ingen öppnade. Dom andra tjejerna i klassen knackade också. Efter drygt 5 minuter gick de till deras vikarie som skulle hålla idrottslektion. Man fick ta sönder dörren. Min syster hittades hängd. Livlös och svag puls. Idag vill socialen prata med mig och även journalister för de ska skriva om det till tidningen. Min syster är handikappad.. Vi vet inte hur länge hon kommer att vara det. Alla gråter. Jag bor i Skåne. Långt ner. Alla mina släktingar kom från Uppsala. Alla grät. Skolan. Eleverna. Jag tycker absolut inte att du ska göra som min syster gjorde. Du kommer att vara saknad. Och du är så sjukt stark! Jag förstår att du inte orkar mer. men. snacka med någon. jag lovar. det funkar! snacka med en lugn person som du känner dig trygg med. en lärare funkar. lycka till dina du💓 ## Comment 20 Author: Shia1 tack för allt stöd å pepp här <3 #19 usch vad hemskt! stackars stackars er!hoppas verkligen din syrra får må bra! och du också för den delen!. well, skolan började fungera igen, satt igång min crazy tokiga häst och började hoppa med min kompis häst igen. kom igång och baka lite mer och några jobbpass. inget bup möte sen sist för 3 v sen m kuratorn då hon vart sjuk å blivit ombokat flera gånger. tills imorse då… (hade läkarbesök i fredags förvisso på bup) Jippie kände jag då när hon som förra gången sa hon behövde gå och rådprata m läkaren, så kommer de in båda två m min pappa då. och jag ska då läggas in, igen. lyckas övertala att få åka hem och säga hej då t min häst. och hinn även förbi skolan och hämta spånskivan jag målar på där och prata lite kort m min lärare. målarsaksväskan var nästintill ouppackad sen jag kom hem sist, och kläder rafsade jag ihop likaså som sist. lär väl vika dem om några dagar. tillbaka på avdelningen nu då. två är här som var här sist. (den ena blev inlagd förra veckan igen) och en ny jag träffat som också verkar vettig! något nytt nu är att vi ät enskilt vid enskilda bord, får maten upplagt samt har personalen munskydd. annars är allt som vanligt. den eviga jobbigheten att be de låsa upp toaletten för varje toabesök dock… aja. har en som rid min kompis häst och har en som ska prova rida min häst imorgon. ## Comment 21 Author: Lina #20: så skönt att höra att du har det lite bättre! Jag önska jag var du. ## Comment 22 Author: Shia1 han vara hemma knappt 1.5 v innan jag blev inlagd igen. skulle blivit utskriven förra tisdagen, (blev inlagd på onsdagen veckan innan det) men så kvällen innan hände en sak, skadade mig, och blev därav lita kaosigt... fick permis fre/lö så var hem då och red. ska förhoppningsvis bli utskriven på onsdag, om de anser jag. är redo. annars blir det ytterligare längre tid. ## Comment 23 Author: Lona Men skit också! Önskar att det fanns något jag kunde göra för dig, mer än att skicka kramar på nätet för det hjälper ju inte så mycket tyvärr. ☹️ Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva som inte låter klyschigt eller ironiskt, "ta hand om dig", "kämpa vidare" och liknande känns nästan som ett hån när man är på botten. Men du, vi finns här om du vill ha någon att skriva till. Skicka PM, det finns ju en hel del personer här inne med liknande erfarenheter. Tänker på dig och hoppas att du snart får komma hem till din fina häst igen. Kram, även om den kanske inte hjälper så mycket❤️🐴 ## Comment 24 Author: Vixxen #23: Du skriver så bra! Visst är det så att vi finns här om du behöver skriva till oss Shia! ## Comment 25 Author: [Borttaget] (X) kraschar igen...(X) Varför hör du inte av dig ???? Det gäller ju ditt välbefinnande..... Ser inga kommentarer eller så... ?????? ## Comment 26 Author: Shia1 #25 jag är "Mystory" lång historia kort har jag bytt lite konton ibland, hållit fast vid mitt nu, blev påkommen av min mamma med mitt första konto shia, och när jag som i startinlägget skrev väldigt mkt och djupt, kände inte jag att jag där och då ville mina föräldrar eller så skulle se det som skrivits. ## Comment 27 Author: Shia1 tack för allt stöd! skriver mer senare, men blev utskriven igår. mår bättre, har bättre stöd här hemma också. var inlagd 2 v den här gången på BUP och känns som jag tagit med mycket härifrån nu. ska på tisdag på informationsmöte om DBT. de föreslog de på behandlingskonferensen förra ons och fick i tis besked de trodde det skulle kunna vara något för mig å ska då på möte på tisdag. ## Comment 28 Author: Vixxen Låter lovande! ## Comment 29 Author: [Borttaget] Har inte dina föräldrar märkt att du har haft en förändring eller märkt från början att du inte har mått bra. Mycket konstigt tycker jag. Att de nu har ändrat attityd till dig är jättebra, att de skall tänka på hur sitt barn mår, lite sent kanske, men bättre sent än aldrig. Men det kan ju sätta sår ett tag här i livet, men du kommer att repa dig o ha ett bra liv. Man tänker framåt när det har gått ett tag. När du träffar någon som tycker om dig så glömmer man lite av vad som har hänt tidigare. Man tänker mer på nuet, men historian kommer alltid att finnas kvar, men man tar det lite lättare o tänker framåt. För det är ju nu man lever, o så mår man bra. Hur har dina föräldrar fått koden till dina inlägg ??? Det kanske var bra att de fick veta hur du mår men det är fel väg ! Vill du ha lite fler tips, låter kanske tråkigt men jag menar känslor från någon annan så hör av dig snart. Hoppas att du får en God Jul. ## Comment 30 Author: Lona #29: Det är ju skillnad på att föräldrarna märker "att man inte mått bra" och att de läser det man har skrivit där man blottar sig. Jag kan förstås inte tala för Shia, däremot från min egen erfarenhet när jag var tonåring. Självklart märkte mina föräldrar att jag mådde skit men aldrig att jag skulle ha låtit dem veta HUR dåligt, med självskadebeteende, suicidtankar etc. Det är fortfarande ytterst få som märker om jag mår riktigt dåligt. ## Comment 31 Author: 91Marran #29 Jag har legat inne i 11 dagar. Ingen visste att jag mådde dåligt. Varken, kollegor, föräldrar eller sambo. Alla förstod inget när jag berättade att jag skulle in på psyket. Så det är inte alltid lätt att märka. Det är ändå människor som jag lever nära. Visst är det konstigt att ingen märker när man mår dåligt. Men jag ser det som en styrka. Ingen som kan lägga sig i på ett sätt som man inte vill eller behöver och man är stark i sig själv (kanske inte känns så). Man är stark nog att ta hand om sig själv på både gott och ont. Samtidigt kan man vara stark med att be om hjälp med det som man inte kan hantera själv. Man lär sig att släppa ut det som man behöver hjälp med och välja att hålla det för sig själv som man inte vill ha hjälp med. Man släpper ut det som man vill ha fokus på. Släpper man ut annat också så kan fokuset hamna på något annat än det man tänkt och det tar energi från det man vill ha hjälp med från början. ## Comment 32 Author: [Borttaget] #29 Lona. Förstår dig att man kan vara rädd att visa för sina föräldrar att man känner så. Det är lite av ett avståndstagande att medge att man mår dåligt, livet skall ju vara en lycka, men vem har någon att prata med som man har ett stort förtroende för... vänner eller vem..... #31 Måste jag säga, du har en sambo, älskar du honom o han dig ? Varför pratar ni inte tillsammans, han har valt dig som sin livspartner o då skall du väl kunna prata med honom. Alla har vi små som stora problem här i livet, hur länge har ni varit sambo, har han märkt någon förändring, i början av levnad tillsammans, hur länge den nu har varit ? Som jag tror älskar du honom mycket , älskar han dig lika mycket så ställer han upp för dig, gör han inte det så visa honom var dörren är. Man älskar det man inte ser utan man bara känner, hjärtat alltså, allt annat spelar ingen roll, en lugg åt fel håll eller vad... att du legat inne i 11 dagar utan att någon märkt att du har mått dåligt rimmar inte i min öron, hade du varit min käresta så hade det aldrig hänt, förlåt för det sista, men sån är jag. Den jag är med tar jag hand om. Att ha människor som bryr sig är viktigt att ha, jag skulle aldrig klara av om jag inte får träffa o prata med min medmänniskor. Ganska öppen av mig. Har inga hemligheter för någon... Ta mig som jag är.... de som tycker om mig är OK...tror att de andra kommer att acceptera mig när de har tänkt till. ## Comment 33 Author: Shia1 mina föräldrar har väl lärt sig märka lite, men vart svårt för dem då jag gjort allt för att dölja. De som märkt jag mått dåligt är framförallt de lärare jag haft genom åren samt mina kompisar. nu I höst framförallt två av skolpersonalen. en lärare och en elevassistent. redan en vecka in i skolstarten blev min lärare väldigt orolig över att jag verkade må sämre. och sen bröt jag ihop senare på en idrottslektion, då kom elevassistenten och vi pratade. Det känns som allt bara blev än mer galet i höst. liksom.... tyckte 2019 var nog tufft å tänkte 2020 inte kunde bli värre iaf ... heh...ja... som om inte mitt liv var nog tufft m psykisk ohälsa och stress å allt, så kom Corona dessutom. isolera sig, distanstudier, inställda träningar osv. har till efter nyår att bestämma om jag vill ge DBT en chans... enl hon vi träffade i tisdags skulle det vara en rätt så intensiv behandling, och då jag blir arton i juni så fortsätt det sen på vuxen om jag vill det. kommer inte bli "lämnad" eller hur hon sa det som. Då vi åker 2 h dit, så kommer allt vara på tisdagar. på fm grupp i 2 h. å efter lunch 1 h individuellt m behandlare, varannan v föräldragrupp för mina päron, och en gång i mån läkarbesök. om jag vill prova så är det först 4 provtillfällen där jag får mer info osv, och sen skrivs "Kontrakt" där de lovar å hjälpa osv och jag att hålla mig vid liv typ. både mina föräldrar å behandlaren tyckte att detta verkligen skulle kunna passa mig... jag vet inte heller hur jag ska göra m skolan.. den kommer va på distans t iaf slutet på januari... får panik nu bara att tänka en vecka framåt och ja... tanken på allt jag missat och kommer missa och inte kommer klara osv (de få uppgifter jag väl gjort i höst har jag fått A på, men många har jag knappt ens börjat på. (sen sa ex sv läraren jag skulle strunta i de första å bara göra den jag sen gjorde) då min tanke var att ex vi fick en ny uppgift som skulle vara klar om 2 veckor, men då jag skulle dö om mindre än en vecka då så var det inte värt att ens försöka. Funderar helt ärligt på att ge DBT en chans. och att ta det lugnt i vår, vara i stallet å jobba på mitt mående, och ev höra om jag kan ha "praktik" på ridhuset på ex förmiddagarna så jag kommer iväg och gör något, och sen börja om i tvåan till hösten. för vill inte göra något halvdant och känna jag misslyckas och få typ C i allt å va stressad osv. utan tar det hellre lugnt och mår bättre och sen tar skolan t hösten för att då kunna göra bra ifrån mig med en bra planering och struktur. för jag vet att bit jag ihop fixar jag A i allt, men jag vill inte bita ihop 1.5 år till å krascha däremellan. sagt upp mig från jobbet också, ksk skrivit det tidigare. Känns väldigt skönt faktiskt, blev som på ett bra sätt också. chefen visste ju jag vart inne på bup osv, var väldigt förstående när jag inte kunde jobba osv, var som aldrig något problem. så hon ringde och frågade hur jag ville göra, om jag ville ta en paus och komma tillbaka sen när jag mår bättre eller jobba kvar osv. sa då att det bästa nog är att ta en paus, så vi avslutade anställningskontraktet. hon sa att när jag mår bättre och känner jag vill ha ett extrajobb igen, kanske t sommarn/hösten så är det bara jag hör av mig då de vet vem jag är å att jag kan osv. känner att jag hunnit med mycket iår XP gick ut ettan m A i allt utom engelska, distansundervisning, startade upp cafét redan sista helgen i april, å kombinerade då distansstudier, cafe, häst. sen cafe under sommaren och rida, sen skola, bakning, två hästar(period red jag 3 fullt ut) extrajobb på espressohouse å så träning utanpå det. sen krascha, åka in å ut på inläggning, bli sjukskriven deltid å sen heltid från skolan, jag som bara missade en enda dag i ettan. och på allt det här Corona som pandemi... lyckligtvis inte varit drabbad direkt av den, eller känner någon som dött/blivit svårt sjuk. men som skolan osv blivit har påverkat mig väldigt mkt negativt... någon här som testat DBT? ## Comment 34 Author: [Borttaget] Vad är DBT ??? Vi är alla drabbade av coronan. Jag, vi alla har drabbats av det här. Kan vara extra svårt för dig men du har hästarna, det är ett luftrum för dig. Att skolan går som den gör gäller alla elever så var inte orolig för det. Du verkar vara 17 år o har hela livet på dig att lära dig livets mening, så var inte orolig för det. Tankarna kommer inte att bli som det är nu utan du hittar med tiden ditt "Jag". Intressant att veta var i Sverige du bor, storstad eller ute på bygden. Att du rider kan man göra i hela Sverige. Dina föräldrar måste väl veta något, föräldramöte o så. Undrar bara om de har agerat något för dig ? XP ? vad är det. Du ska absolut inte var orolig, det kommer att gå bra för dig. Att du jobbar extra o träffar människor är mycket viktigt, man glömmer lite av sina tankar då. Att sitta hemma tänker man lite för mycket på hur man mår. Jobba på men inte så att det går ut över skolan. Men ta det i din takt som du känner för o gör inte mer. Det är inte så bra att pressa sig, det mår man dåligt av, alla gör det på ett eller annat sätt. Ta det lugnt. Kram ## Comment 35 Author: Lona #33: Oj. Jag blir stressad redan av att läsa om allt du gör. Se det inte som en pekpinne men **Ta det lite lugnt och ta hand om dig själv!** <3 Att må dåligt psykiskt tar oerhört mycket kraft och ork, faktiskt så att man ibland inte klarar att göra så mycket mer än att överleva. **Prioritera det du mår bra av och som du kan göra utan att vare sig ställa massa krav på dig själv eller få krav från andra att göra "perfekt"!** Med andra ord, prioritera stallet och hästarna men försök att släppa eventuella prestationskrav. Även om du vill ut och tävla så låt det komma efterhand, stressa inte. Kompisar kan också vara bra att försöka ha kontakt med, orkar du inte rent fysiskt att träffa dem så på sociala medier. I synnerhet som du har stallet på hemmaplan så kanske det kan bli lite ensamt ibland - det är bra att jobba på den sociala biten och inte isolera sig. Att släppa skolan tycker åtminstone jag är ett klokt alternativ och det är betydligt lättare att ta upp något igen om man har slutat "på ett bra sätt" än om man kraschar med buller och bång och *måste* hoppa av abrupt. Jag har skrivit det tidigare, även här i tråden, men jag mådde ju fruktansvärt dåligt både i högstadiet och på gymnasiet. Jag hoppade av i tvåan och gick om den ett år senare. Förutom att det gav mig lite tid att återhämta mig så hade det fördelen att halva tvåan gled jag igenom andra gången utan att behöva plugga så mycket - jag kunde ju redan det mesta. Helt klart positivt, jag har också hårda krav på mig själv och det var faktiskt lättare att släppa skolan helt. Att gå och sikta på medelbetyg var ingen bra lösning, åtminstone inte för mig. DBT kan absolut vara bra men räkna även med att det blir jobbigt. Att man "ska" lägga märke till tankar och känslor och kunna "resonera med sig själv" eller hur man nu ska uttrycka det kan till och med göra att man mår ännu sämre ett tag. Där är det jätteviktigt att man känner att man är trygg med terapeuten och att hen kan fånga upp en. Samma sak med gruppen men det brukar inte vara några större problem. Alla är ju i liknande situation och kämpar med samma tankar och känslor vilket snarare kan vara stöttande än tvärtom. Det gör även att man kan se sin situation lite utifrån vilket kan vara nyttigt, man får en annan insikt liksom. Med andra ord, satsa på att ta hand om dig själv, hästen/stallet och terapin! Det är sannolikt tillräckligt i nuläget. Kram <3 ## Comment 36 Author: Lona #34: DBT står för Dialektisk beteendeterapi, en ganska ny terapiform som bygger på KBT. ("K" i KBT står för kognitiv) Den är främst inriktad på personer med självskadebeteende. https://www.socialstyrelsen.se/utveckla-verksamhet/evidensbaserad-praktik/metodguiden/dbt-dialektisk-beteendeterapi/ ## Comment 37 Author: [Borttaget] #34 Tack Lona. ## Comment 38 Author: Shia1 tänkte det kunde vara bra med en liten uppdatering. blev inlagd igen förra måndagen. läkarsamtal som gick åt skogen. så till avdelningen igen. läkarmötet där gick skit, var en annan läkare än den som vart där förut å avskydde honom direkt. usch. å han vägra skriva ut mig innan helgen å int heller ngn permis. då han ville va på "säkra sidan" blev två samtal m avd. psykologen som även är med i dbt teamet. hon är väldigt bra å känns som bland de första som "fattar". sen i fredags träff m den som blir min kontaktperson i dbt teamet. vilket gick över förväntan!. möte igen på fre å lär skriva kontrakt för dbt snart, så kör det igång. blir då 2 h grupp fm, å sen 1 h inv, å varannan v 1 h för föräldrarna, å en gång i mån läkarsamtal. jag tror faktiskt att dbt kan hjälpa mig. enl alla på avdleningen/läkarmöterna/dbt personerna så säger alla att DBT är den bästa behandlingen kring det här och att mina "problem" och det jag vill ha hjälp med är exakt det som det "hjälper" även vart i kontakt m skolan och läkare skrivit sjukintyg så är sjukskriven nu i vår. å börjar tvåan t hösten ist. vilket känns bra. spec ped sa även att om jag framåt våren mår bättre och känner att jag vill göra något kan de hjälpa m praktik eller att om skolan är på skolan att jag kanske är med någon bildlektion osv bara för "skojs skull" alltså utan betyg/press utan mer att bara göra något och umgås m de i klassen osv. vilket känns bra. igår fick jag komma hem, och red först lektion på ena ridskolan- vart stängt ett tag för oss över 15 pga Corona. och sen en tripp t andra ridhuset m min häst. för ville känna lite på honom inför dressyrträning som är nu ikväll. ingen superkänsla men inte ridit på en vecka så inte så konstigt XD. bup möte på mottagningen här i stan imorse,och läkarmöte på torsdag och dbt i andra staden på fredag. blev lite bakning idag då jag ville måla praliner. så blev karamell och mjölkchoklad/kardemumma ganache. ## Comment 39 Author: Lona #38: Tack för att du uppdaterar! Men alltså, är pralinerna *målade*? 😮 Hur gör man?? Är det svårt att få det snyggt om man är en klåpare i köket och dessutom har noll artistisk förmåga? Vore ju en jättebra gå bort-present!👍😀 ## Comment 40 Author: Vixxen #38: Härligt att höra att det låter positivt! Vilka mästerverk du gjort! Coolt! ## Comment 41 Author: Shia1 tack! har pralinformar i hård plast. smälte /tempereade vit choklad och blandade i färgpulvet. (yp 1 msk smält vit choklad å lagomt m färgpulver) och sen pensel och måla i pralinformarna, låt stelna å sen häll i tempererade choklad och sen fyllning osv. inte så svårt alls! bara skvätta/måla så som man vill! detta var som sagt mitt första försökXD så ska beställa hem lite mer pralinformar(från tantfondant) och även kakaosmör.