# Vad händer med mig? Author: [Borttaget] Jag har gråtit flera gånger i några dagar nu, och jag vet inte riktigt varför. Nu är jag helt trött och slut och bryter ihop av minsta lilla. Flera gånger under dagen har jag av småsaker börjat gråta, sedan efter några sekunder slutat igen. Så fort någon frågar om jag kan hjälpa till eller göra nånting försvinner alla krafter i mig och jag bryter ihop. Allt jag borde göra bara ligger, jag har inte ens orkat tänka på att det finns. Har också lagt märke till att allt jag försöker äta är äckligt, jag har ingen matlust trots att jag börjar bli hungrig. Jag sover ungefär likadant som jag brukar och det här har inte hänt förut. Mitt huvud värker och jag har verkligen ingen aning om vad som händer... Någon som vet vad som är fel? ## Comment 1 Author: Sindri Bor du hemma? Kan du inte prata med dina föräldrar och be om hjälp att söka professionell hjälp. Det kan vara så mycket som ligger bakom. Både fysiska och psykiska orsaker. Att du saknar aptit kan tyda på brist på vitaminer och mineraler. Går du i skolan eller har du undervisning hemma? Det är konstig tider för alla och inte konstigt om man mår dåligt psykiskt. Om du inte vill tala med dina föräldrar föreslår jag att du letar rätt på en ungdomsmottagning i din närhet. Du behöver absolut prata med någon och säkert ta lite blodprover och kolla din status. ## Comment 2 Author: [Borttaget] #1 Mm, det är svårt att prata med mina föräldrar, trots att jag ändå har en okej relation till dem. Just nu har vi både distans och är i skolan, vilket är lite stressande Kan tillägga i #0 att jag även märkt att jag fått lättare att glömma saker, när jag skriver som nu måste jag tänka länge för att jag glömmer det jag ska skriva. Så var det inte lika mycket förut. Har även känt mig så psykiskt trött i vissa sammanhang att jag önskat att jag slapp andas för att det har varit så jobbigt. För övrigt har jag stunder då jag mår väldigt bra, så har det alltid varit. Därför har jag svårt att tro att jag skulle hamna i en depression eller liknande. Men det är dock värre nu än det varit tidigare. ## Comment 3 Author: Sindri Men dina föräldrar märker väl att du inte mår bra? Att något ändrats? Som förälder vet jag att det är svårt att fråga också, man kommer ihåg hur det var som tonåring och vill inte "tränga sig på", och så hoppas man att ens barn själv skall komma och prata. Det vore inte ås konstigt om du ramlade ner i en depression. jag kan förstå att det är mycket som är konstigt nu. Jag tror att framförallt ovissheten om hur det skall bli i framtiden, men betyg, kompisar, socialt umgänge mm är svårt att hantera. Jag hade en period i tonåren när jag också var väldigt ledsen och hade lätt för att börja gråta. Mina föräldrar frågade såklart och jag hade inget riktigt bra svar. Det händer mycket fysiskt med kroppen, hormoner som bildas mm. Du skall veta att du inte är konstig eller knäpp på något sätt, men det kan ändå vara värt att ta en liten hälsokontroll. Om du inte hittar en ungdomsmottagning så be någon förälder hjälpa dig att boka tid på vårdcentralen. Börja med att utgå från din aptitlöshet - den borde göra dina föräldrar oroliga. ## Comment 4 Author: [Borttaget] #0 Jag tycker precis som tidigare skrivet i tråden att du ska kontakta en ungdomsmottagning först. Det kan finnas många orsaker till ditt mående, men jag måste säga att jag känner igen mig i allt du säger, från när jag var utmattad - någonting jag fortfarande återhämtar mig ifrån. Tror du att något sådant vore möjligt för dig? Hur och vad det än är så behöver du hjälp med detta. ## Comment 5 Author: [Borttaget] Jag har funderat på att jag kanske håller på att bli utmattad/utbränd. Blir lätt stressad när jag får läxor (behöver inte ens vara mycket heller), och om jag har saker på min "att göra lista" bryter jag ihop i stället för att ta itu med det. Men kan man få utmattningsyndrom när man är så ung? Är 14 år. ## Comment 6 Author: Sindri Ja, det kan man absolut få. Du lever under en ovanlig och oviss tid. Det kan drabba yngre personer än så. Och OM det nu är så att du dessutom har näringsbrist (järnbrist är väldigt vanligt hos unga tjejer) så gör det att du tål mindre. Dessutom har det varit ovanlig mörkt och ruggigt väder i Sverige denna vinter, du behöver kanske både D.vitamin och zink. Men gå och kolla dig. Lite vitaminer gör inte att dina känslor försvinner, men du kan få lättare att ta itu med dem och få större motståndskraft mot stress. ## Comment 7 Author: [Borttaget] #5 Ja man kan vara så ung och vara utmattad, även om man inte kan få en riktig officiell diagnos förens man är 18, så kan man fortfarande vara sjukskriven för det m.m i din ålder. Jag tror att jag var 15 när jag blev sjukskriven för utmattning. ## Comment 8 Author: [Borttaget] Kan väl uppdatera lite.. Har under hela februari varit nedstämd. Har varit glad ibland, men det har oftast tagit slut ganska fort. Har mest gått runt och känt mig tom eller nere. I skolan har jag känt mig ful, dum, otillräcklig, allt möjligt. Ibland har jag försökt stanna hemma. Jag märker tydligt att mitt självförtroende är mycket sämre. På distansdagarna har jag varit så stressad, inte orkat ta itu med skolarbetet. Varje dag har jag mått så dåligt, känt mig så uppgiven så att jag gråtit flera gånger. Brukar annars inte skrika men nu har jag haft lätt för att skrika på mina syskon. Jag har blivit mer irriterad än jag brukat vara de senaste månaderna. Har också ätit mycket, det är typ det enda som jag njuter av just nu trots att jag kan ångra mig jättemycket efteråt. Dock ändrades mycket när vi fick lov (vi har det just nu). Bara efter några dagar fick jag mer energi, jag kände mig plötsligt mer kreativ. Fick tillochmed för mig att baka vilket jag annars aldrig skulle ha tid med/orka. Började göra upp en plan för att må bättre, kunna ta itu med skolan, sova tillräckligt osv. Jag mådde så bra i kanske två-tre dagar, men nu har jag tappat livslusten igen. Jag kan inte se någonting positivt med framtiden alls och fattar inte vad det är för anledning att kämpa. Det har aldrig kommit till den punkten att jag inte orkar leva, men jag kan känna mig trött på att fyllas med intryck hela tiden, vill bara stanna tiden. Skolan börjar snart och jag vet inte om jag orkar. Förstår att ni kanske säger att jag behöver söka hjälp men det känns inte som att jag behöver det typ. Mår visserligen dåligt men det är inte som att det är så farligt. Känns som att det kan gå över... Jag vet inte... ## Comment 9 Author: silverfiisk #8 Det är klart att du ska söka hjälp! Du ska inte behöva gå runt och må dåligt. Det finns hjälp att få, och inga problem är för små. Av egna erfarenheter så skulle jag absolut rekommendera dig att söka hjälp nu, innan du kraschar helt. Du är värd att må bra! Det du skriver låter inte alls bra och måste vara jättejobbigt för dig. ## Comment 10 Author: [Borttaget] Kan jag kontakta någon ungdomsmottagning eller liknande själv? Har pratat med bris men känner inte att de kan hjälpa mig alls. Vill helst inte prata med mina föräldrar, de vet att jag mår lite dåligt men troligtvus kommer de inte orka ta tag i något sånt här... ## Comment 11 Author: silverfiisk Absolut. Du kan klicka på länken här så hittar du kontaktuppgifter till den ungdomsmottagning som är närmast dig. Dina föräldrar behöver inte veta något om du inte vill det. https://www.umo.se/hitta-mottagning/ Jag vet inte hur gammal du är, men ett annat alternativ är att du kontaktar din hälsocentral. ## Comment 12 Author: [Borttaget] Jag har pratat med mina föräldrar, de har kontaktat vårdcentral och jag har även fått nummer till en kurator. Ska prata med min lärare imorgon också om min stress.. ## Comment 13 Author: Sindri Åh, så bra nu har du tagit det första steget, det som är det svåraste. 👍 Önskar dig så oändligt mycket lycka till. Berätta bara precis hur du känner inför allting, ge exempel på situationer. Det finns många vuxna därute som vill hjälpa dig. 🌹 ## Comment 14 Author: silverfiisk #12 Vad bra, då har du en början. Hoppas att du får hjälp nu så att du får mår bra igen. Lycka till! ## Comment 15 Author: [Borttaget] #13 #14 Tack ❤