# Betyg, framtid, stress *förvirrad*
Author: IJWTBH

Hej!
(Jag ber om ursäkt om det här inlägget är rörigt, men jag ska göra allt för att det ska bli så tydligt som möjligt)

Jag är en vilsen tjej som nästa vecka börjar andra terminen i åttan. Jag har haft ett skönt jullov och har verkligen fått slippa stress och oro. Men nu när skolan närmar sig kan jag inte slappna av längre. 
Jag har nyligen börjat fundera på min framtid och känner mig både förvirrad och orolig. Jag har alltid haft höga krav på mig själv och vill helst ha A i allt så att jag kan välja vilket gymnasium som helst sen.
Men de höga krav jag ställer på mig själv är bara möjliga att nå upp till om jag struntar i min psykiska hälsa.
Jag har funderat på att inte stressa lika mycket för att istället fokusera på att må bra här och nu och inte bli nedstämd igen som tidigare. Men samtidigt är jag orolig för min framtid. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra.
 När jag förklarar för folk så säger de att jag ska göra mitt bästa och sen vara nöjd, men jag vet inte vad som är mitt bästa. Enligt mig har jag gjort mitt bästa om jag får A i allt.

Hur som helst, är det värt att ta det mer lugnt i skolan, eller kommer jag ångra mig sen? Hur vet jag vad jag vill göra med min framtid? Vad händer om jag inte kommer in på det gymnasium jag vill? Bestäms min framtid av betygen jag får i nian?

Jag känner mig bara helt förvirrad och skulle bli så glad om någon kunde förklara livet för mig eller bara ge tips på hur jag ska tänka.


Mvh

## Comment 1
Author: Lona

Ett kort och tydligt svar: **JA, det är absolut värt att tänka på sin psykiska hälsa!**
Betyg går att läsa upp och komplettera, en djup psykisk dipp kan vara betydligt tuffare att hämta sig från - faktiskt hänga med i många, många år.

Du är definitivt inte ensam om att tänka och känna såhär, det är tragiskt att skolan inte klarar av att ge eleverna den stöttning och information som krävs för att de ska må bra! De höga prestationskrav som många elever har på sig själva kommer ju någonstans ifrån. Att ge de eleverna lite distans till kraven borde vara lika viktigt som att få med de som inte bryr sig/inte är motiverade. 

Var rädd om dig, det är klart att man inte ska skita i skolan men lägg inte superkrav på dig själv! Visst, det är bra att ha fina betyg men gymnasiet är inte *så* viktigt heller. Kommer du inte in på ditt förstahandsval så är det inte livsavgörande, det finns fler alternativ. 
Och faktiskt så är det ganska få som sedan arbetar med något som är relaterat till gymnasiestudierna. 

Gymnasiet och rätt val känns naturligtvis viktigt när man går i högstadiet men man måste låta sig leva *nu* också! Satsa på att må bra, det vinner du på i längden! ❤️

## Comment 2
Author: Åsa S

Det är inte kört för att man inte lyckas ha A i allt. Jag hade typ bara godkänt i alla ämnen när jag gick i gymnasiet och hade inget bättre i högstadiet jag har ändå lyckats med att studera både på lantbruksuniveritetet, uppsala universitet, och om nån vecka börjar jag studera till tandsköterska. Jag är 50år det är det som är bra med sverige du får utbilda dig hela livet du får studiebidrag tills du fyllt 60 så man kan byta inriktning flera gånger i livet. Man förändras och det man tror var det man ville göra som tonåring faktiskt kanske inte alls är det man gillar eller vill vid 40 och då kan man ändra riktning i livet och bli nått annat. Så är det inte i många andra länder.

## Comment 3
Author: Niklas

Det verkar uppenbart att du är en person man inte ska ge rådet att göra sitt bästa. Jag vill i stället ge dig rådet att i första hand se till att må bra och i andra hand göra så gott du kan i skolan utan att det gör dig mindre välmående. Hälsan måste alltid gå först.

## Comment 4
Author: Shia1

hej, Du låter precis som mig. precis som jag skrev ngn gång i ngt forum när jag gick i åttan/nian. 
Jag kraschade i åttan, men kom alldeles för fort tbx t hetsig vardag igen, kraschade i nian, igen. på något sätt frös mina betyg, och jag behöll de betyg jag hade i ht i nian. (legat på samma hela högstadiet, nästintill A i allt)

började sen gymnasiet, bild och kändes så bra början. men sen kom coronan, och sista halvan på vt blev på distans. Mitt mående var stressat/pressat redan innan ett tag, blev värre under pandemin och distans. 

När skolan började om, var det en lättnad. Men jag mådde riktigt dåligt. men körde på i 120. allt för att komma undan mig själv. Skola, jobb, 2-3 hästar att rida/dag, baknings beställningar. 
Satsade på A i allt. 

Jag kraschade. men denna gång verkade kraschen inte ha någon botten. Jag....

kraschade i oktober, åkte in på slutenvård. men tog tbx t skolan snabbt, sköt jag skolan kommer allt bli bra... föll igen och igen. blev sjukskriven i dec 2020 (till augusti 2021) och åkte okt-maj in på slutenvård 8 ggr.... 

Jag var... skicket jag var i... 

folk har alltid sagt jag ska sätta mitt mående först, sen skola. 
de sa så redan i 6 an. jag lyssnade ALDRIG på dom...

Jag önskar jag gjort det. På något vis är jag vid liv. och i augusti i höstas började jag om tvåan, i ny klass. Väldigt besviken på mig själv, att alla i min gamla klass kmr ta studenten i vår, och jag behöva gå ett år till. 

Jag har förstått vikten av att ta sitt mående i första hand den hårda vägen... och helvetet som varit... önskar ingen det. Ett helvete för mig och min familj och vänner. 

tack vara en enormt stöttande skola, rektor, lärare, stödassistenter i klassen. Kunde jag komma tillbaka i skolan, och känna mig trygg.  Inte rädd för andra, utan för vad jag kan och har gjort. 

De håller koll på mig, stöttar och fångar upp. 

Jag kan väldigt mkt relatera till det du skriver, och känner. 
9 ans betyg är inte viktiga. Och du behöver inte ha a i allt för komma in dit du vill. prata med syven, se vad meritpoängen i genomsnitt ligger för diverse gymnasium. 

finns om du vill skriva på pm. <3

## Comment 5
Author: Lona

#4: En stor, stor kram, Shia, har saknat dig här på ifokus! 💕

## Comment 6
Author: Lia

Jag blev utbränd i 9:an för att jag hade så höga krav på mig själv. Jag förstod inte förrän långt senare hur lite mitt slit spelade roll i det stora hela. Det var ingen som sa till mig att jag kommer komma in på gymnasiet oavsett. Det var ingen som sa att vidare in i gymnasiet är det viktigaste att välja något roligt. För när något är roligt är det också lättare att få bra betyg utan att behöva slita ut sig. Fokusera mest på det du tycker är roligast i skolan. Betygen du får i högstadiet kommer du inte använda alls efter gymnasiet. Och prata gärna med din studie- och yrkesvägledare, de är där för att hjälpa till i såna frågor och bolla idéer och tankar. Sen tycker jag att det borde finnas mer information om detta för att minska stressen för alla unga, men jag vet att det är utveckling på gång. Du har fått jättebra råd i tråden, jag hoppas verkligen att det känns bättre efter att ha läst här i tråden och kanske pratat med din SYV.

Jag brinner för såna här frågor, och jag hoppas verkligen du fokuserar mer på din psykiska hälsa framöver. Det är superviktigt. Kram! 
/Lia, blivande SYV

## Comment 7
Author: IJWTBH

Tack så mycket för alla svar💫
Vet inte vad jag ska säga men jag ska ta till mig det ni skrivit.

Känns jättesvårt att sänka kraven på mig själv som jag byggt upp. Men samtidigt vet jag att jag måste komma ihåg att göra saker jag mår bra av också.  Och om jag fortsätter såhär kommer jag inte orka högstadiet. 

Tack för ert stöd<3

## Comment 8
Author: [Borttaget]

#7: Jag hoppas du tar till dig det som folk har skrivit här. Jag kan också intyga över att vitsorden i högstadiet spelar absolut ingen roll och vitsorden i gymnasiet är heller inte viktiga. Inte ens vitsorden du får på universitet spelar någon roll när du söker jobb, ingen tittar ens på vitsorden utan de är helt nöjda med att man har ett diplom.

Det är om du vill doktorera i något ämne som vitsorden kan betyda lite mer men endast de du har fått på universitet. Men även då så är det viktiga att kunna skriva en forskningsplan och inom ett ämne som de har intresse i. Vitsord är sist och slutligen inte av någon större betydelse, faktiskt. Det säger jag som har en kandidatexamen och två magisterexamen. Jag fick verkligen inga bra betyg i högstadiet fast jag kämpade! Gymnasiet gick inte heller särskilt bra och ändå kom jag in på ett bra universitet och fick TVÅ stycken magisterexamen. :) Där fick jag bra resultat men det var för att jag verkligen älskade ämnet.

## Comment 9
Author: [Borttaget]

Känns som om alla jag möter i min ålder får den här ångesten och kraschen just i åttonde klass. Samma hände här och det påverkar väldigt mycket nu i efterhand. 

Jag går Estetisk linje, bild och form fast andra året. Ända sedan covid-19 pandemin började och jag fick gå på distans så brakade det verkligen ihop och jag pluggade hårt utan att bry mig om min hälsa. 

Vilket är något jag betalar priset för just nu så orkar jag verkligen ingenting. Visst livet suger och det påverkar också skollivet. 

Därför är det väldigt viktigt att fokusera på sin egen hälsa och att inte sätta ribban för högt. Gör något du tycker om och verkligen brinner för! Man behöver inte A och B i alla ämnena för att komma in när man kan komplettera. 

Studera lagom, ta hand om dig själv och bli inte blind av allt skolarbete för skolan är verkligen inte hela livet. 

Samma sak med när du väl är på gymnasiet. Det finns program, högskoleprov, komvux, att gå om ett år eller två ifall du inte får alla betyg som krävs när du väl tar studenten!

## Comment 10
Author: IJWTBH

Hej igen! Jag har precis kommit tillbaka till ifokus efter en lång tid eftersom jag insett hur värdefull hjälpen jag får här är. Jag läste det här inlägget och insåg hur mycket som har förändrats sedan dess. 

Jag har precis börjat nian och har ett annat tankesätt nu. Jag har insett att jag behöver fokusera på min hälsa framför allt och så har jag förstått vad som verkligen ger mig mening, och det är definitivt inte mina betyg. Jag tror att det viktigaste jag har lärt mig är att jag är mer än mina betyg. 
Såklart har jag ett läsår framför mig som jag inte riktigt vet hur det kommer gå, men just nu ser jag positivt på det, och jag ska verkligen ta hand om mig själv och min kropp så att jag kan hantera det så bra som möjligt. 

Jag har också sökt mycket på yrken det här året för att lära mig mer om alla olika alternativ och jag har fått studie-motivation av det. Jag har också blivit mer avslappnad, för det finns många alternativ jag skulle kunna tänka mig, oavsett hur det går. Gällande gymnasium är jag inte lika förvirrad längre. Efter att ha fått prata med SYV, och läst runt mycket på internet, är jag ganska säker på att jag vill gå samhäll-beteende, något som jag faktiskt tror kan kännas meningsfullt. 

Med det menar jag inte att jag har allt "figured out" och att jag alltid mår topp, men jag ville bara berätta att det har blivit mycket bättre med tiden, bara dessa månader sedan jag sist skrev. 

<3

## Comment 11
Author: Åsa S

Bra att du tar det lugnare. Du kan som sagt ändra dig många gånger om i livet vad du vill bli