# Ämnen ni vill ska normaliseras
Author: Calcifer

Gäller alltså ämnen ni tycker ska normaliseras i samhället. Mycket börjar ju när vi är unga, så därför tyckte jag det var perfekt för sajten.

Saker jag tycker ska normaliseras är tex:

-Mens. Alltså, det skrämmer mig fortfarande hur ofta jag kan se unga personer säga saker som "jag vågar inte berätta för mamma att jag fått min mens, är så skämmigt" eller "jag vågar inte köpa tamponger, det är så pinsamt". Det gör mig ledsen, genuint. Man ska inte behöva känna så över nåt som är helt naturligt och inte alls är upp till oss att bestämma över. Vi får mens. Vi kan inte hjälpa det. Det är så kroppen fungerar naturligt. Jag avskyr att så många känner skam eller äckel över något som är så naturligt och vanligt.

-Intima problem. Oavsett om man är tjej eller kille borde det finnas mindre stigma eller skämmighet kring att man ibland får lite problem i sina mer privata delar. Ibland får man klåda eller flytningar som luktar mer eller annat. Blir minst lika ledsen här när jag ser hur mycket folk skäms kring det. Själv var jag på apoteket idag och frågade en äldre anställd (kvinna som jag) där om de hade tips kring på vad som är bra att köpa om man är torr i underlivet. Det kan hända vem som helst av vilken anledning som helst. Det ska inte behöva kännas pinsamt eller dumt.

-Psykisk ohälsa. Många väljer att inte söka hjälp, varken genom skolkurator eller genom att berätta för sina föräldrar så de kan få kontakt med BUP, för att de känner att det är skämmigt eller dumt. Det är det inte. Vem som helst, oavsett ålder, kan lida av psykisk ohälsa. Man är inte mindre värd för det. Tycker det är hemskt när folk säger typ "jag har lidit av detta sedan jag var barn, men vågade inte söka hjälp fören jag var 30". Gud vad hemskt att behöva gå igenom det på egen hand så länge, liksom.

Hur tänker ni kring dessa ämnen? Finns det andra ämnen jag inte tog upp? Hur ska vi börja för att normalisera ämnen som än idag för många känns "pinsamma" eller "onormala" trots att det inte alls stämmer?

## Comment 1
Author: [Borttaget]

Asexualitet. Inte alla är intresserad av utav förhållanden och inte alla vill ha en pojk/flickvän

Hur man tar hand om sin kropp, plus intima problem som du beskriver. Tjejer och killar. Hur tvättar man könet? Många killar som inte vet att man bör tvätta under förhuden, många tjejer som tror man ska tvätta sig med tvål. Osvosv. Jag lärde mig själv inte förrän väldigt sent i livet (17 år) att tjejer har ett separat "kisshål". 

Peer pressure och att säga nej till alkohol/pressen att göra vissa saker eller ta onödiga risker.


Dessa kommer jag på just nu 🙂

## Comment 2
Author: Herveaux

Så, börjar med att be er backa lite. Ett steg till. Sådärja. Den här 35-åringens moraliska pekpinne har räckvidd och jag kommer veva loss rejält och vill inte råka peta till er i ansiktet. Så, till saken! 

Förutom de viktiga punkter som övriga redan nämnt så fyller jag på med

-Kroppspositivitet. Allt vad skönhets- och kroppsideal heter tycker jag vi kan skicka till skroten en gång för alla. Mer fokus på den sunda och hälsosamma kroppen istället för den "snygga", tack! Alla kroppar är unika och alla kroppar går inte att försöka tvinga till en "ideal" form och storlek. Så enkelt är det. 
Man ska leva hela livet med sin kropp så jag tycker man tidigt ska få lära sig och uppmuntras till att ta hand om den och uppskatta den.

-Diagnoser och funktionsnedsättningar. Att tackla vardagen annorlunda antingen fysiskt eller psykiskt jämfört med andra är inget dumt, fult eller konstigt. 
En diagnos eller någon form av handikapp betyder bara att vi fungerar olika. 
Jag är nästan blind vilket gör att jag gör en del saker annorlunda än vad en fullt seende gör. Min bästa vän har ADD och hon hanterar eller reagerar annorlunda i en del sociala situationer än vad jag gör. Än sen då?
Jag önskar att folk, unga som äldre, var mer öppna och nyfikna för folk som har en annan verklighet än de själva. 

-Egna livsval. Nu känns det så självklart att man ska ta resan grundskola-gymnasium-ta körkort-högskola/universitet-träffa partner-påbörja karriär-skaffa barn-klättra i karriären-gifta sig-köpa hus-skaffa fler barn-klättra i karriären fram tills pension och nåde den som inte följer dessa steg. Att kasta om dem är okej men detta är byggstenarna som ska med i "livet". 
Alla vill inte studera upp till högskolenivå. Alla vill inte göra karriär. Alla vill inte skaffa barn. Alla vill inte bo i villa med vovve och Volvo. 
Folk måste få leva sitt liv och välja själva vilka bitar de vill ha i just sitt liv.

## Comment 3
Author: Calcifer

#1: Jättebra att du nämner asexualitet! Hade en vän som i yngre ålder trodde det var nåt fel med hen. Alltså på riktigt nåt "fel". Hen blev suicid ett långt tag då hen trodde hen var född "fel" på nåt sätt för att hen inte hade sexuella tankar alls som lärdes ut starkt kring sex och samlevnadstiden i skolan. Men ingen nämnde att en del inte känner eller tänker så alls. Hen trodde genuint att det var henoms fel. Som att hen hade gjort nåt fel eller tänkt nåt fel under uppväxten.

Sen när hen lärde sig vad asexualitet var så blev hen löjligt lycklig. Äntligen ett ord för hur hen kände och inte kände. Vad hen tänkte och inte tänkte. Ett ord att använda när andra frågade kring saker.

Jag visste själv inte mer än homo/bi/hetero i den åldern och insåg inte förrän äldre att jag snarare räknas som pansexuell än något annat. Men jag hade heller aldrig upplevt ångest eller dåligt mående kring det.

## Comment 4
Author: Calcifer

#2: Dina bidrag är helt rätt.

Jag själv pluggade vid universitet flera gånger mest av tvång mer än nåt annat. Det ledde aldrig till några poäng eller nåt positivt utan bara att jag fick hoppa av och drog på mig en massa skulder. Det går inte helt att skylla på mitt dåliga mående heller. En del av gångerna borde jag aldrig ens sökt till universitet, för då ville jag aldrig ha nåt jobb inom vad jag sökte eller ville studera det.

Visst, vid ett av mina försök så var det för att jag genuint trodde jag ville bli vad jag studerade till. Men det var en gång av tre. De andra två gångerna var det bara socialt tvång för att man "måste" ju studera till nåt efter studenten. Man "måste" ju studera till nåt via universitet.

Hade kunnat spara massor av tid och lån där, om jag inte hade känt så.

## Comment 5
Author: [Borttaget]

Ni har nog nämnt det mesta av det jag kan komma på men jag har ytterligare en punkt:

Att låta folk ha en egen stil. Vissa tjejer vill inte klä sig ”typiskt som tjejer” och killar inte per automatik ”grabbigt”. Dessutom även att smink och nagellack inte har något kön samt inte är en förutsättning för att vara ”fin” eller ”vårdad”. Man ska få se ut som man vill och klä sig i det man tycker är skönt eller snyggt utan att det anses vara konstigt.

Allmänt även bli av med vissa stereotyper angående kön. Själv lekte jag som barn med det jag tyckte var roligt, oavsett om nu rosa eller blått. Varken färg, kläder, leksaker, sporter eller annat ska automatiskt delas upp efter kön.

## Comment 6
Author: Calcifer

#5: Det är nog viktigt också tror jag. Att det inte är just "kille eller tjej" när man leker med vissa saker. Jag växte upp med bröder och jag lekte massor med bilar och lego (killvarianten, som vanligt lego kallades då, tjejvarianten var nåt annat) och sånt. I vårt hushåll fanns det ingen skillnad. Jag tror jag var tonåring innan jag ens förstod att det fanns en skillnad.

Men alla har inte den "lyxen" eller hur man ska uttrycka det. Jag fick aldrig höra om att det var konstigt att jag hellre lekte med bilar än barbies t:ex. Men jag tror absolut det är sant att många får höra kring det. Att de är tjejer så de "måste" få en viss sorts leksaker. Eller samma om de är killar.

Växte som sagt inte upp med det själv, men kan tänka mig att det är otroligt jobbigt och svårt och det är definitivt något som bör normaliseras. Det finns inte könsbestämda leksaker egentligen, bara vad vi föredrar att leka med. En pojke som vill leka med dockor bör få göra så helt utan stigma. Samma med tjejer som vill leka med bilar.

## Comment 7
Author: [Borttaget]

Ni har nämt alla de punkter jag kan tänka mig som behöver normaliseras. 

Det med asexualitet tycker jag också är extremt viktigt då det känns ofta som om de personerna glöms bort. Man tänker inte ofta på att det finns de som faktiskt inte längtar efter barn, sex eller att vara i förhållanden eller som inte blir kära. 

Själv är jag panromantisk asexuell och känner mig alltid påhoppad när folk pekar ut min sexualitet varje gång jag nämner att någon är snygg eller något. 

Så tycker verkligen att det ska tas upp!

## Comment 8
Author: [Borttaget]

#6: Jag har alltid varit mer åt det ”grabbiga” hållet men mig stör det absolut inte, har dock redan som 4-åring fått kommentarer om kläderna och annat. Får fortfarande idag ibland konstiga frågor på grund av min stil. Då jag prioriterar att kläderna är komfortabla medan omvärlden ofta ser annorlunda på sådant.

#7: Allmänt gällande sexualitet så kräver folk även gärna att man sätter ett namn på det man är och om du nu gillar ett kön får du absolut inte kalla någon av det andra snygg för då måste du ju även gilla de könet! (Observera ironin.)

## Comment 9
Author: Calcifer

#7: Ja en del bestämmer sig ju verkligen för att man SKA vara exakt som den första googling i ämnet man kan hitta också.

Jag är mycket äldre än tonåring och har saker jag fortfarande inte har full kunskap om. Jag lär mig jättegärna dock. Jag har säkert i mitt liv läst genom en googling eller nåt om ett ämne och "lärt" mig en sak men det kan vara annat i verkligheten. Alltid öppen till att lära mig mer. Men håller med om att det bör läras ut mycket mer än just typ bara hetero/bi/homo i skolan. Det var vad vi fick lära oss om, inget annat.

## Comment 10
Author: Calcifer

#8: Ja för mig kan det skifta nåt så otroligt gällande olika saker. I vissa sammanhang kanske jag är extremt grabbig i vad jag gillar. I andra stereotypiskt tjejig. En del verkligen får för sig att de måste påpeka hur detta är fel eller ett problem. Antingen är jag inte "pojkig" nog för att få kallas tomboy (inte för att jag ens själv använder det uttrycket för mig själv) eller "flickig" nog att få kallas vanlig tjej.

Typ huh? Vad är det nu för dumheter jag måste följa? Jag gillar saker som är feminina ibland, saker som är maskulina ibland, saker som är båda eller inget ibland. Vem bryr sig? 

En del har blivit arg på mig för att jag inte är transgender och inte känner att jag fysiskt måste vara en pojke tex. För att jag har en del intressen som är "pojkiga" just. Men liksom. WHAT?! Jag är en kvinna. Både fysiskt och psykiskt. Alltid varit. Inget fel att vara just transgender, har flera vänner som är det, men jag vill inte själv klumpas in som det när det inte stämmer. Varför MÅSTE jag tydligen vara det för att jag gillar vissa saker som en del bestämt sig bara pojkar får gilla?

Ibland blir man verkligen bara "Huh, WHAT?" när de uttrycker sig kring vem man "borde" vara.

## Comment 11
Author: [Borttaget]

#10: Jag tycker allmänt der är jobbigt när könet ska betonas då folk genast kommer med fördomar eller åsikter gällande vissa saker. Jag håller på med data och kursen består till 87.5% av manliga väsen. Om jag nämner att jag håller på med data eller även att jag spelar elgitarr och andra saker samt att jag då har kort hår så börjar folk anta att jag är trans. Det värsta var nog när jag blev kallad tyska ordet för ”tranny” bara för att jag återigen rakat av håret då det irriterade mig. Jag var 15 år och stack ut så folk påpekade alltid det. Har vid tillfällen även blivit kallad bög och knuffats in i väggar.

Känner att just när det kommer till att normalisera både hbtq+ och att folk får klä sig och göra det dem älskar så verkar världen ha en lång väg att gå.

## Comment 12
Author: Calcifer

#11: Jag är helt med. Utseende speciellt borde verkligen inte spela in i något. Killar kan ha långt hår och tjejer kan ha kort. Det behöver absolut inte betyda nåt. Jag fick en massa kommentarer om att jag bara "måste" vara lesbisk när jag hade kort hår. För tydligen betydde mitt korta hår att jag inte kunde vara annat än lesbisk????

Men liksom. Lägg ner.

Tycker det borde normaliseras att vi kan alla se olika ut. Sen speciellt under uppväxten och där vi mognar och lär känna oss själva som mest... där kan man ju skifta stil hur många gånger som helst, just för att hitta sig själv. Då tycker jag det är så fel när folk börjar döma en och stänga in en i olika fack utefter vad man gör då. För många är just tonåren den tid som sagt där man provar en hel del klädstilar, musikstilar, och annat, innan man hittar fram till sig själv.

Sen kan det ju fortsätta att utvecklas också med åldern, såklart. Men just när vi är tonåringar brukar ju vara en tid där vi nästan liksom MÅSTE prova oss fram. Med det mesta. För att hitta vart vi känner att vi hör hemma.

Då bör kommentarer kring ens läggning eller könsidentitet eller annat verkligen lämnas helt åtsidan. Man ska få pröva sig fram utan att känna att man måste försvara sig eller förklara sig kring sånt. Långt hår kort hår färgat naturligt eller whatever. Man hör inte hemma i ett fack och borde få prova sig fram.

Sen som sagt kan man utvecklas resten av livet, men många hittar också sig själva just under tonåren (med rätt stöd) och kanske sen lever med en viss stil under många år innan man utvecklas igen. Men utan stöd för att få prova sig fram kan man känna sig vilsen mycket längre än man behöver.