# Trött Author: Anonym Jag är så trött. På allt, eller nästan. Jag mår skit, värre än någonsin. Jag tänker flera gånger om dagen seriöst på att jag vill dö, för jag vill inte mer nu. Jag får hela tiden höra av alla hur "glad och positiv jag blivit" och att "jag verkar må så bra nu". Av mina föräldrar också. Och jag är för feg för att säga att det egentligen är tvärtemot, att det bara blir värre. Varför? Jag vill inte göra dom besvikna, jag har ingen "riktig" anledning att må dåligt och jag är rädd för att få hjälp. Jag är rädd för allt. Det är därför jag mår som jag gör. För att jag hela tiden går runt och är så jävla rädd. Alltid. Är rädd för allt, men mest för konflikter. När det bråkas hemma så får jag panikångest, jag flyr och bara vill dö. Jag kan därför knappt vara hemma längre, för att jag hela tiden oroar mig och är rädd för att det ska uppstå bråk. Det låter så mesigt, inte alls som en anledning att må så dåligt att man överväger att ta livet av sig. Jag kommer aldrig bli tagen på allvar. Jag har ingen framtidstro, jag är rädd för allt som händer. Jag vågar inte leva mer snart. Jag är livrädd för att leva, men jag vill samtidigt inte dö. För det kanske blir bättre. Men jag är rädd att jag inte klarar vägen dit. Jag vill ha hjälp, men jag vågar inte berätta för mina föräldrar. Det skulle bara bli värre. Och face it, ingen skulle ta min rädsla och ångest på allvar. För allt är ju bra egentligen, jag verkar ju så glad, jag har det okej i skolan, har bra vänner, blir inte slagen hemma, har inte ett enda självförvållat ärr. Det syns inte på utsidan, därför finns det inte. Och det är ingen tillfällig depression som går över, för det här är egentligen något som förföljt mig sen jag var liten. Men det blir bara värre. Och det sitter så djupt att jag inte ens vet om det kan försvinna. Orkar inte. ## Comment 1 Author: Scubs Att inte bli tagen på allvar när man mår dåligt är en hemsk känsla och det har jag upplevt själv. Men skulle du kunna specificera lite mera vad du är rädd för? Är du rädd för att misslyckas? Att inte bli omtyckt? Accepterad?. Jag kan känna igen mig idag till viss del, och i mitt fall var det till viss min låga självkänsla och de omständigheter som jag levde i som präglade mig. Men en sak kan jag lova dig. För allt i världen ge aldrig upp, även om man inte ser fina i livet så finns det alltid där, trots att allt är mörkt och tungt. Det vet jag av egna erfarenheter. Ta hand om dig. ## Comment 2 Author: Anonym Läs denna blogg [www.sandyhall.blogg.se](http://www.sandyhall.blogg.se) kanske inte hjälper helt men kanske lite.