# Ska sluta vara rädd
Author: Moalinn

Jag ska sluta vara rädd, sluta leva i ensamhet, skita i vad andra tycker och bara vara mig själv.  
  
jag som person är egentligen glad när jag är med rätt personer, kreativ när det gäller fotografering och allt det där.  
  
Men jag har varit rädd, jag är rädd, för att visa mitt glada jag, jag är rädd för att vara kreativ bland andra. För jag är rädd vad andra ska tycka. Mina klasskompisar tycker antagligen att jag är dryg eftersom att jag aldrig säger något, och därför drar jag mig ännu mer för att prata, just för att de inte ska tycka jag är ännu mer konstig som helt plötsligt har något att säga.  
  
Jag ska sluta vara rädd, ska bara vara mig själv. Även om jag oftast är glad, så visar jag inte det i skolan, varför? Jag vet inte. Jag lär aldrig heller visa det, men jag måste sluta vara rädd för att någon ska se mig och höra mig. Vem bryr sig om jag säger något i en diskussion? Antagligen ingen, så varför vara rädd?  
  
Ska helt enkelt sluta vara rädd, sluta bry mig om vad andra tycker och bara köra mitt eget race. Därav att jag börjat [blogga](http://moalinnahlstrom.blogg.se) igen.  
  
  
_Kände bara att jag var tvungen att skriva av mig, och kanske få lite mer pepp för att klara av detta också!_

## Comment 1
Author: Benne

Härligt att du ska försöka sluta vara rädd, önskar själv att jag också kunde men jag är typ jätteblyg förutom med en av mina kompisar. Men pepp pepp och hóppas att det går bra!!! :D

## Comment 2
Author: Moalinn

jo, jag är också väldigt blyg. HAr dessutom autism som också gör att jag har problem med det sociala och känns som att det även har utvecklats till social fobi, men jag vill inte ha det såhär längre så den enda som kan göra något åt det är jag själv! ![Glad](http://tonaringar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")

## Comment 3
Author: Benne

#2 Har också haft jätteproblem med det sociala och allt blev jättejobbigt, det hände samtidigt som jag typ fick skolfobi (typ grät då nån påminnde mig om att den fanns) men min kompis var den som fick mig att komma ur det på något sätt. Jag har fortfarande kvar litegrann och har jättesvårt att vara med typ 2 i närheten samtidigt men tack vare min vän känner jag mig iaf inte totalt värdelös längre.

Ja oftast är det ju bara man själv som kan ändra det och det är starkt av dig att våga ta steget! :)

## Comment 4
Author: Mooaaa

Jag tycker det låter super bra! :) Jag hade också lite svårt med att umgås med andra och släppa taget men tillslut så tröttnade jag på att gå runt att undra vad folk tycker om mig hela tiden så jag släppte på "spärren" och blev en mycket gladare person.

  
Jag tror på dig, lycka till! :D

## Comment 5
Author: Moalinn

#3  
Usch, vet hur det är. Däremot har jag inga vänner som stöttar mig eller liknande, utan jag får klara mig helt själv, även när det är som värst.  
  
#4  
Jo, jag hoppas också på att kunna göra det. Lite i taget får det bli.  
Tack!    
  
som idag pratade jag rätt bra i en grupp på 4 personer (ink. mig själv). Där va däremot min kompis i klassen med och de andra två har jag pratat en del med men de är ändå ganska okända (kan väl tillägga att de är killar också, mycket lättare att prata med killar än tjejer tycker jag då) och känner mig då inte heller direkt jättebekväm med dem. Men tänkte hela tiden, ingen rädsla, och visst gick det mycket bättre! ![Skrattande](http://tonaringar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande")