# mår dåligt (långt inlägg) Author: thenewbreed Jag har inte riktigt någon att prata med, för alla mina vänner tycker att detta är ganska normalt nu. De tar det liksom inte lika seriöst för att det är **"samma gammla grej".** Och jag vågar inte ta upp detta då jag känner mig som en "**attention-whore"**. På senaste tiden har **självmordstankar** tagit över mitt huvud och jag har fått de sjukaste **impulserna**. Att när jag hackar grönsaker att plötsligt "råka" hacka av mig fingret, Eller när jag dricker läsk ur glas-flaskor att bara slå sönder flaskan och använda de vassa glasbitarna att skära upp handleden med eller liknande.  Eller när jag korsar tågspåret på vägen hem, att bara stanna där och vänta på nästa snabbtåg. osv Jag **vet** och **förstår** att jag är **störd.** jag har sökt hjälp. Men det jag blir så irriterad på är att det ska ta sådan jävla tid. Jag började söka hjälp när jag för första gången blev rädd för mig själv vilket var flera månader sedan. Och inte förrens nu har dem börjat utreda mig på bup och jag står även i kö för DBT. Ska på en läkarundersökning för **antidepressiva** den här veckan med. Det finns dagar när jag **skär** sönder mig själv och **sover** hela dagarna och knappt äter något, och så finns de det dagarna där jag är glad för allt och äter som en galning och orkar göra i princip vad som helst och skär mig för att jag **inte förtjänar** att vara så glad, och så finns de dagarna där jag känner mig som en **zombie** helt utan känslor och skär mig för att få känna i alla fall någonting. Jag skär mig även för att **dämpa ångest** och andra **jobbiga känslor**.  jag har självskadat grovt i snart ett år men jag började vid 13 års ålder lite smått. Jag fyller 17 om 2 månader.  Jag är rädd för mig själv, det är som om jag är två helt olika personer. Så många gånger som jag velat ta livet av mig och planerat och skrivit självmordsbrev och hela allting och så många gånger som jag legat och drömt om min framtid och alla saker jag vill göra. Och jag måste bara klargöra här, **Jag vill inte dö och jag vill inte leva **Det har kommit till den punkt där det enda jag vill just nu är att ta bort alla smärta av att vara en börda för mig själv och **speciellt andra människor,** och **det spelar ingen roll på vilket sätt det blir på.** Jag vet inte hur länge jag orkar vänta på hjälp och jag lovar, jag har bett dem flera gånger att skynda på processen**.  ** ## Comment 1 Author: Katten_ Jag har egentligen inte något på tonåringar att göra, men... Du måste tänka på varför du vill leva, de bra sakerna! Familj, Djur? någonting håller dig kvar här, och du kanske måste komma på vad, jag är urusel på att prata, men flera här är, så snälla ta hjälp! Prata med nån! Världen blir inte bättre om du dör, jag lovar! Förut dök sånt också upp i mitt huvud med allt som hände, men jag kom på allt positivt jag har, och då blev jag bättre, jag kunde verkligen inte gå till en psykolog, ush nej för jag kan verkligen inte prata med folk jag inte känner, men du kanske känner någon som står dig nära, och lyssnar på dig, världen blir inte bättre utan dig, jag lovar! ## Comment 2 Author: thenewbreed Jag har inget bra band till min familj och de är inte det första jag tänker på när jag får frågan om varför jag stannar kvar.  Jag är en stor djurälskare men min mamma litar inte på mig. Speciellt nu när jag inte ens orkar göra enklare saker som att dusha eller plocka in i diskmaskinen.  Jag har en gammal gerbiltant här hemma, men hon är väldigt gammal nu och kommer nog dö snart och jag klarar inte av att ta hand om henne för jag orkar inte hitta ännu en av mina bästa vänner död i buren då hennes syster dog i sommras. Så mamma tar hand om min lille plutt tills hon också somnar in. Jag vill bli medryttare, börja rida igen eller bli dagmatte åt en hund, skaffa katt eller degus. Men som sagt, min mamma litar inte på att jag klarar av det.. Well det är ju det jag gör hela tiden, sträcker ut en hand och väntar på att någon ska ta den men antingen hänvisar folk mig till någon annan eller ber mig vänta tills dem har tid att prata. Så nu har jag valt att skriva här. ## Comment 3 Author: Katten_ #2, du kanske ska ta en snack med mamma, för om du verkligen vill ha ett djur och det ända som piggar upp dig just nu borde hon förstå. Ja katter är verkligen ett djur som står mig nära, man knyter sig nära, men inte lika mycket jobb som en hund. Så om jag var du skulle jag verkligen prata med mamma och berätta om hur mycket ett djur skulle betyda för dig. ## Comment 4 Author: thenewbreed #3 tro mig jag har skrivit uppsatser om alla djur jag velat ha, den senaste uppsatsen blev på 21 sidor.  Djur har alltid funnits nära och jag föredrar djur framför människor helt klart, dem är så okomplicerade på sitt vis. Men mamma är hopplös men jag lyckades övertala henne att få bli hundvakt då och då. Och vi har lagt ut annonser men jag tror inte någon kommer lita på mig eller liknande p.g.a. mitt utseende. men jaa, hoppas kan man ju alltid göra. ## Comment 5 Author: Katten_ #4, oj många sidor... Ja precis, de är lätta att ha att göra med! P.g.a ditt utseende? Vad onödigt-.- jag skulle inte bry mig om hur folk ser ut om jag skulle anlita någon! Hoppas du hittar någon hund att vara hundvakt åt! :) ## Comment 6 Author: thenewbreed #5 tyvärr är inte alla som dig och det finns mer fördomar än vad folk vill påstå att dem har. ## Comment 7 Author: Katten_ #6, Ja det är det, men det är väldigt synd. Alla borde få en chans att visa vad de kan och det.. ## Comment 8 Author: thenewbreed #7 vi annorlundare som inte riktigt hör till eller passar in får inte så många chanser tyvärr ## Comment 9 Author: Juliaskaniner Det kändes som jag skrev det där.. Vi är sjukt lika! Herregud.. Pma om du vill, jag brukar tycka det är skönt att skriva av sig.. Styrkekramar i massor kära du! ## Comment 10 Author: thenewbreed #9 inte bra lilla du, har du sökt hjälp? <3 Du är mer än välkommen att PMa mig, jag är lite feg när det gäller att ta kontakt med andra människor om mina problem huhu ## Comment 11 Author: thenewbreed putt ## Comment 12 Author: [Borttaget] Men åh! Du ska inte behöva känna så, prata med dina föräldrar, och det om ett djur! Mina djur betyder så mycket för mig, så det inte är klokt! Du behöver ett djur, ibland när jag är ledsen och inte vill leva eller vet inte vart jag ska ta vägen går jag till djuren, dom uppmuntrar mig såååå... Jag tycker också att en katt är bra, katter är så mysiga och behöver inte så mycket jobb. Det är bara att mata, min katt jamar framför dörren när han vill gå ut, och jamar när han vill in. Det är underbart med katter! :) Sen kaniner, kaniner är det bästa jag vet! Men då behövs det mer tid. För kaniner behöver ju en hel del skötsel. Men man har ändå roligare, och fler saker att göra. Och då kan du ju slippa tänka på allt dåligt. :) Jag finns absolut om du vill prata. <3 ## Comment 13 Author: thenewbreed #12 tack,  jo det känns som ett bra alternativ, skaffa något nytt djur som jag kan ägna massor av uppmärksamhet. Jag vill faktiskt inte ha något smådjur, jag vill ha ett djur som vill komma till mig, som visar att denne behöver mig osv. Smådjur klarar sig ganska mycket själva utan mänsklig kontakt.  Och ja det blir ju en intressekonflikt här hemma. För det är ingen annan här hemma som vill skaffa ett nytt djur.