# Är du ett maskrosbarn? Author: [Borttaget] Hej, undrar om det finns folk här på sajten som är "maskrosbarn" :) Jag är själv ett maskrosbarn som har stått ut med alkholmissbruk och psykisk ohälsa bland mina föräldrar. Orkar inte berätta allt som hänt men det var en ledsam och jobbig del i mitt liv när jag var 9-11 år gammal.. är fortfarande det ibland då jag inte får kontakten med mina päron som det var förr. Fick en stödfamilj när jag var 12 år och som har hjälpt mig otroligt mycket, allt från självförtroende till att åka ut och se Sverige för första gången och även åka tåg första gången. Är 18 år i mars.. förhoppningvis får jag hjälp med lägenhet också som kommer att underlätta endel i livet för mig :) För er som inte vet vad maskrosbarn är så är det bara att läsa här: http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Maskrosbarn ## Comment 1 Author: Ratlings Jag är ett maskrosbarn. Min berättelse kan ni läsa om [här](http://misshandel.ifokus.se/discussions/4f4d3feed4ebea726400d76d-att-antligen-leva-ett-liv?discussions-2) och [här](http://behandlingshem.ifokus.se/discussions/4f60bf49d4ebea0b9a012e80-min-tid?4f59db4088f4721a040026ca-1), orkar inte skriva igen... ![Tungan ute](http://tonaringar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") (båda är länkade till andra sajter på ifokus) ## Comment 2 Author: [Borttaget] #1 Ska läsa, har för mig att jag läst berättelsen innan :) ## Comment 3 Author: Ratlings #2 Det kanske du har ![Glad](http://tonaringar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 4 Author: [Borttaget] Vet inte om det räknas som maskrosbarn :) Men min mamma var psykiskt sjuk och tog självmord 2012. Men hon gjorde aldrig något dumt mot mig. Men pappa var elak mot henne och mot mig, när jag var nio år så stängde han in mig i källaren och jag fick inte komma därifrån på 3 dagar. Men han hamnade i fängelse när jag var 10 och har kommit ut nu. Han kallade mamma för värdelös och slampa och jag kommer ihåg när jag kom hem från skolan och jag ser mamma sitta på en stol och pappa står framför henne och kallade henne för massa saker som jag inte vill skriva här. Tyvärr är det, det minnet som hoppar upp först i hjärnan när jag tänker på mamma. Jag minns såklart bra saker men det är alltid det jag tänker på först. Pappa var även drog och alkohol missbrukare men det har han slutat med. Han är inte elak längre och jag har förlåtit honom, ivarjefall på utsidan. Men i själen vet jag nog aldrig om jag kommer att göra det. Som sagt, vet inte om detta räknas som maskrosbarn? ## Comment 5 Author: [Borttaget] #4 Maskrosbarn enligt min stödmamma är typ att man har gått igenom en massa men ändå har klarat sig och mår själv bra :) OBS, blir lång text nu :) Jag hade en bästa vän som inte visste någonting om min hemsiutation eftersom jag aldrig och får aldrig nu heller bjuda över en vän och har nästan aldrig pratat om det tills jag tog hjälp själv av soc. Efter jag fick min stödfamilj har jag börjat prata om det. Var nära att jag skule få fosterfamilj.. men jag var en envis typ som inte ville lämna alltihop, har så svårt för förändringar men har bättrat mig. Umgås inte så mycket med stödfamiljen nu då dem har fått 3 ungar under tiden och bor hos pojkvännen... Mina föräldrar har bättrat sig, pappa dricker nån öl varje dag men det är för att dämpa smärtan i höfterna.. och mamma är fortfarande psykisk sjuk i mina ögon och det har hon alltid vart sen förlossningsdeprissionen. Men under den tiden när jag var 9-11 år bröt allt ut och blev mycket värre och dem fick åka in på behandling.. dock inte båda samtidigt eftersom jag bodde hemma. Angående det med att bjuda hem vänner har lett till att jag känner mig isolerad och ensam.. har inga syskon. Bor hos pojkvännen i den stad jag utbildar mig på gymnasiet 2 mil ifrån "hemma". Får mat o tak över huvudet gratis vilket känns förjävligt för mina föräldrar vägrar betala och har känt mig som snyltare i 3 år. Därför ska jag få hjälp med egen lägenhet när jag blir 18 år p.g.a alla dessa saker. Och att jag vill börja om ett nytt liv från början har alltid velat ta det steget för känner mig inte hemma i min gamla hemstad med mobbning (för att jag var annorlunda), rykten och sånt som var förr. Trivs otroligt bra i pojkvännens stad och har fått vänner för livet! :) Firar 3 år tillsammans med honom 4 februari vilket känns bra :) Utan min stödfamilj hade jag aldrig mått såhär bra och börja våga göra saker som att "tända en tändsticka vilket låter löjligt.. men fick aldrig lära mig normala saker som dyker upp i livet av mina föräldrar. Samt att våga ta kontalt med folk även om folk undviker mig lite i klassen.. men har alltid vart så. Så är van ;) ## Comment 6 Author: [Borttaget] Är det att man är allergisk mot maskrosor? O.o Det är jag! Edit: såg länken nu xD ## Comment 7 Author: Duvethon Här har ni ett till maskrosbarn. :) Orkar inte skriva min story här, kommer bli för långt och dessutom är jag inte sugen på det nu. Förresten, det finns en organisation som heter 'maskrosbarn' också. De brukar ha möten med ungdomar osv. ## Comment 8 Author: Geru Jag tillhör nog den genren med. Det är dock privat:p ## Comment 9 Author: Cazzos Ja, jag är ett maskrosbarn. :) Fick reda på termen från organisationen Maskrosbarn och ville åka till deras sommarläger en gång men ångrade mig. ## Comment 10 Author: Quenzi Jag är ett maskrosbarn, hela min uppväxt har jag fått stå ut med alkohol, misshandel och mobbning. ## Comment 11 Author: TheGeneralIdea Min mamma är ett maskrosbarn. Hon kom från en uppväxt utan kärlek från psykiskt sjuka föräldrar och fick ta hand om sina syskon och flera adoptivbarn från en ung ålder. Morfar var bipolär och hade maniska perioder och mormor var depressiv och oförmögen att älska sina egna barn. Jag är stolt över att ha en mamma som klarat sig så bra.