# Sockermissbrukare med lite frågor (långt) Author: linda88 Hejsan Jag är ingen tonåring längre utan en 25 årig sockermissbrukare som nu försöker bli av med mitt beroende. Jag har nu varit sockerfri i 1 vecka och det värsta är över men på kvällarna är de jobbigt. Första dagarna hade jag fruktansvärd huvudvärk och mådde extremt illa, hela kroppen skrek efter de "vita giftet".  Jag satt igår kväll och funderade över hur mitt beroende och missbruk blev till och tror att en grund har funnits sedan låg ålder men att de blev värst under högstadieperioden. När jag var liten fick jag veckopeng varje vecka. 25 kr på lördag och då åkte vi ner på stan för att köpa godis i en stor godishall med flera 100 sorters godis. På fredagar och lördagar var det dessutom nästan alltid läsk, chips, glass och godis framför tvén.  Även fast vi hade allt detta hemma och min mamma dessutom bakade mycket så fick jag inte äta eller ta för mig hur jag ville utan det var verkligen när de skulle firas eller "mysas". Men var det godis jag köpt för egna pengar fick jag äta när och hur mycket jag ville. Kakor däremot som köptes, dvs inte dom som bakades fick jag också fri tillgång till även om jag ibland försökte öppna skåpet så tyst som möjligt för att mamma och pappa inte skulle höra vad jag gjorde. Alltså redan där vid ca 9 - 10 års ålder började jag smyga.  Sötsaker var alltså något vi hade, det var något vi firade med, något vi "myste med men samtidigt fanns där ett tabu. Ett tabu som jag sedan försökta bryta o sopa igen mina spår. När ja kom hem ifrån skolan o var själv hemma några timmar kunde jag sno en glass i frysen men tog då en glass långt bak i förpackningen och såg till att de såg lika dant ut i sedan. Samma sak med bullpåsarna mamma hade i frysen. Tog 1 bulle ifrån varje påse. Till frukost åt jag oftas vaniljyoghurt ( massa socker ) med en typ av frukostflingor som fanns förr som var typ chokladringar ( dvs massa socker ) Till detta ljust rostat bröd ( socker ) med ost och marmelad ( socker ) och drack en kopp te med 5 sockerbitar o lite mjölk.  När jag började i 7an började mitt helvete på riktigt. Jag som under hela låg,mellanstadiet varit en ganska populär tjej som alla ville leka med för jag hade en sån bra fantasi och hittade på lekar var inte alls lika "mogen" som mina klasskamrater. Jag intresserade mig inte för smink, fester, alkohol och inte heller vad jag med i någon förening typ sporter eller musik. Man kom in i puberteten och kroppen förändrades. Jag fick mens vilket jag avskydde, sämre hy, svettades massor och  blev känsligare. Jag blev aldrig fysiskt mobbad i skolan men psykiskt. Mest var jag den där lilla nörden man kunde göra sig lustig över eller så var jag bara osynlig. Istället för att hänga med kompisar eller engagera mig i fritidsaktivitet på kvällar o helger satt jag själv hemma och åt sötsaker. Nu hade dessutom min veckopeng ökat till 50 kr i veckan vilket betydde mer godis. Dock började jag nu tycka det var pinsamt att visa att jag köpt godis så när jag var nere på stan med min mamma för o köpa godis så sa jag till henne - Mamma om du bär påsen ( eftersom man var tvungen att korsa hela torget där många ungdomar hängde ) får du smaka.  Jag började tycka att bakning var kul men det var inget jag fick göra hemma hur som helst utan var tvungen att be om lov. Vi hade ingen diskmaskin hemma och ofta brukade jag ringa till mamma på jobbet o fråga om jag fick baka en sockerkaka om jag diskade all disk. Det fick jag ofta och även om sockerkakan då var menad till hela familjen hade ju jag nästan ätit upp den innan någon annan kom hem. Fick jag inte baka kunde jag ta en tallrik o blanda mjöl, socker och smält smör ( bordsmargarinet så de inte skulle se att de var taget ifrån bakmargarinet )  så de blev som en gegga och äta det sedan diska tallriken o skeden, torka o ställa in i skåpet igen för de luktade ju inte som de hade gjort om jag bakat. Utöver mina sötsaker åt jag dessutom väldigt stora portioner med mat, framför allt kolhydrater. Vi åt aldrig lagad mat på kvällarna utan samma som frukosten men ibland kunde jag koka pasta för jag sa att jag var så hungrig o äta direkt ur kastrullen med massa ketchup.  Samtidigt som de var tufft o jobbigt i skolan blev saker o ting värre hemma. Min syster hade flyttat eftersom hon börjat på gymnasiet på annan ort och mamma o pappa bråkade mer. Efter ett tag kom de fram att mamma varit otrogen men istället för att gå isär bodde de båda kvar i huset o levde i någon knasig relation o bråkade inte mycket utan var mest tysta eller pratade om neutrala saker. Pappas frustration gick ut över mig och jag blev ofta bestraffad för småsaker. Han kallade mig för misslyckad abort, ful, äcklig, skrek o svor åt mig och ibland slog till mig allt detta framför mammas ögon som inte brydde sig ett skit. Känslor och sånt är inget vi någonsin pratat om vi vår familj och jag kan inte minnas att jag någon gång fått en kram ifrån mina föräldrar eller fått höra att de älskar mig. Nu började jag äta ännu mera sötsaker och framför allt när jag var ledsen vilket jag var i princip hela tiden. Det blev en tröst. Sockret var min ända vän. Jag hade faktiskt en vän i skolan som även hon var utanför. Hon var kraftigt överviktigt och hela hennes familj likaså så när jag var hemma hos henne o de bjöds på ätbart så var de bara sötsaker och godis. I hennes familj fick man också ta av vad man ville när man ville så vi åt alltid de onyttiga. Aldrig att vi tog en frukt eller en tallrik fil efter skolan. När mina syster kom hem på sommar och jullov skulle de lekas lyckliga familjen. Då skulle allt vara så bra och pappa var relativt lugn o mamma gick runt o kvittrade som en fågel. Detta skapade mest ett hat inom mig. Jag kände ju att min syster var så pass mycket viktigare än vad jag var och ett tydligt exempel på detta är när vi var på ett stort köpcentrum en gång och min syster "kom bort" i typ 5 min. Min mamma började direkt fråga mig vart min syster var och trampade oroligt runt men så kom då tillslut syrran gåendes, hon hade bara testat något klädesplagg o mamma andades ut. Jag gjorde en liknande sak hemma i stan och när jag skulle leta reda på de andra hittade jag dom inte. Gick till parkeringen o såg att bilen var borta. De hade alltså åkt hem utan mig och jag fick gå hem den ca 5 kilometer långa vägen. Väl hemma var de ingen som frågade vart jag varit eller brydde sig. Hatet tröstade jag också med sötsaker. När jag kunde stänga in mig på mitt rum, lägga mig framför tvén o proppa i mig godis då var jag lycklig. När jag började på gymnasiet flyttade jag hemifrån till annan ort och jag mådde mycket bättre. Fick vänner och slapp all skit hemifrån men mitt sockerberoende fans ju kvar o godis o sötsaker har alltid varit en stor del i mitt liv. Har i princip ätit något sött varje dag och vissa dagar struntat helt i maten o bara ätit skräp o druckigt läsk. Precis som när jag var liten har jag använt sockret till att fira eller mysa men framför allt till att trösta mig. Trots mitt ätande och mitt sockerintag var jag aldrig överviktig. Jag var och är fortfarande normalviktig men "smalfet" dvs jag har fettsamlingar på vissa ställen och ser väldigt osmickrande ut naken. De blev väldigt långt o rörigt detta men jag anklagar nog lite mina föräldrar att jag har detta missbruk. Självklart hade jag ett eget ansvar men de är inte lätt när man mår dåligt o är van vid sockret samt att mina föräldrar verkligen inte brydde sig. Nu till mina frågor till er unga där ute. Hur ser era sockerintag ut? Hur har ni det hemma, finns socker och får ni äta av allt hur ni vill? Skäms du ibland inför dina klasskamrater/ andra ungdomar att visa vad du äter? Äter du för att trösta dig själv? Hur var de när du var mindre, har något förändrat ang just sockret? Om något jobbigt hänt, tex dumma föräldrar, mobbning, dödsfall mm har du då märkt någon skillnad i ditt sockerintag? Är du "rädd" för socker? Hoppas ni orkar läsa och kan svara på mina frågor. O sorry för alla stavfel jag är inte någon expert på de området. Tack!  / Linda ## Comment 1 Author: [Borttaget] synd om dej har du ett bättre liv nu då kram 🙂 ## Comment 2 Author: Filippa-e Usch vilken historia! :( Hoppas din framtid blir ljus och att någon får nytta av det negativa du gått igenom, kanske du kan hjälpa andra som haft det likadant? Intressant forskning du gör! Jag är snart 24 år men har ätit en hel del socker jag med, speciellt när ens familj har samma "problem" och där alltid fanns en massa gott hemma... men nu har vi alla bestämt oss för att bli nyttiga och inte ha en massa gott hemma, det fungerar jätte bra även om det är lite svårt när det (vid speciella tillfällen) bjuds på exempelvis bakelser :') Lycka till du med! ## Comment 3 Author: Cazzos **Hur ser era sockerintag ut?** Jag äter nog lite för mycket socker än vad jag borde, men det varierar från vecka till vecka. **Hur har ni det hemma, finns socker och får ni äta av allt hur ni vill?** Jag bor bara med min mamma, och här har vi sötsaker ibland, men vissa gånger låter jag bli att äta det. Min mamma bryr sig inte om vad jag äter. **Skäms du ibland inför dina klasskamrater/ andra ungdomar att visa vad du äter?** Nej 😃 **Äter du för att trösta dig själv?** Jag tror inte det! ^^ **Hur var de när du var mindre, har något förändrat ang just sockret?** Jag har faktiskt ingen aning.. Kommer inte ihåg så mycket av min barndom angående kosten. Men jag åt nog mer sötsaker än vad jag borde gjort när jag var yngre. **Om något jobbigt hänt, tex dumma föräldrar, mobbning, dödsfall mm har du då märkt någon skillnad i ditt sockerintag?** Inte lagt märke till det. **Är du "rädd" för socker?** Ibland! 🤔 ## Comment 4 Author: Iceland **Hur ser era sockerintag ut?** Usch, allt för mycket! Får jag inte min dagliga dos av socker så blir jag otroligt pirrig och på dåligt humör. Det värsta för mig är Colan. Dricker allt för mycket.. Utöver det så äts det allt för mycket godis.. **Hur har ni det hemma, finns socker och får ni äta av allt hur ni vill?** Mina föräldrar låter mig göra som jag vill. Men de brukar kommentera det. Dock har mamma samma problem med Colan som jag har. **Skäms du ibland inför dina klasskamrater/ andra ungdomar att visa vad du äter?** Stundvis. Men oftast så skämms jag inför min familj. Alla är riktigt sportiga och duktiga på att träna och liknande, så de brukar påpeka vad jag äter. Dock syns det inte på min kropp alls att jag äter som jag äter, vilket kanske gör att folk tycker det är mer okey.. **Äter du för att trösta dig själv?** Ja.  **Hur var de när du var mindre, har något förändrat ang just sockret?** Jag var som du, snodde kakor när ingen var hemma, tog glassen som var glömd i frysen och liknande. Mamma har även berättat att när jag var liten så kunde jag skrika tills jag fick Cola. Så det började tidigare än jag ens kan minnas.  **Om något jobbigt hänt, tex dumma föräldrar, mobbning, dödsfall mm har du då märkt någon skillnad i ditt sockerintag?** Ohh ja! När jag mår dåligt så äter man mängder godis eller liknande. Är det stressigt så dricker jag ännu mer Cola än vanligt.  **Är du "rädd" för socker?** Jag vet inte, stundvis. Det tär ordentligt på ekonomin och jag vet att jag verkligen måste sluta. Men det är inte lätt. ## Comment 5 Author: PiganX **Hur ser era sockerintag ut? ** Äter alldeles för mycket socker, men det går i vågor. Ibland blir det mer, och ibland mindre.  **Hur har ni det hemma, finns socker och får ni äta av allt hur ni vill? ** Självklart.  **Skäms du ibland inför dina klasskamrater/ andra ungdomar att visa vad du äter? ** Nej, har dom åsikter om vad jag äter är det deras problem, inte mitt. .  **Äter du för att trösta dig själv? ** Nej.  **Hur var de när du var mindre, har något förändrat ang just sockret? ** Ja nu äter jag väl mer socker än då, men har alltid haft tillgång till socker hemma. Morsan var beroende förut så har alltid haft godis hemma alla veckodagar, till skillnad från många andra som bara fick på helgerna.  **Om något jobbigt hänt, tex dumma föräldrar, mobbning, dödsfall mm har du då märkt någon skillnad i ditt sockerintag? ** Jo, det skulle man kunna säga.  **Är du "rädd" för socker? ** Nej, inte rädd. Men det är ju iofs lite skrämmande hur beroendeframkallande det faktiskt är. ## Comment 6 Author: Thildalulu **Hur ser era sockerintag ut?** Jag äter sånt med mycket socker ibland, typ som efterrätt vissa dagar eller godis på någon rast eller fredagkväll **Hur har ni det hemma, finns socker och får ni äta av allt hur ni vill?** Ingen skulle stoppa mig med att äta de, bara undra om jag verkligen ska äta så mycket om jag nu skulle äta så att man verkligen tänkte på det. Ingen i min familj har direkt problem med socker, man får väl ta en godis men lite hälsosamma försöker vi väl vara :p **Skäms du ibland inför dina klasskamrater/ andra ungdomar att visa vad du äter?** Nej **Äter du för att trösta dig själv?** Nej **Hur var de när du var mindre, har något förändrat ang just sockret?** Vet inte, kanske att jag bara åt så länge som det var gott **Om något jobbigt hänt, tex dumma föräldrar, mobbning, dödsfall mm har du då märkt någon skillnad i ditt sockerintag?** Jag brukar inte äta så mycket alls om jag mår riktigt dåligt av något som hänt, så inte sockriga saker heller **Är du "rädd" för socker?** Näe