Annons:
Etikettkropp-och-själ
Läst 1948 ggr
Godisburk
2014-11-14 15:04

Extremt lätt att få dåligt samvete

Jag vet inte om jag lade i rätt grupp nu men isåfall får någon annan byta. 

Saken är den att, jag får extremt lätt dåligt samvete. Och vissa kanske tänker men det är ju inget problem, småsak m.m. Men jag mår verkligen dåligt av det, om jag försvarar en kompis och säger något som inte är så snällt till någon annan, så går jag och mår dåligt hela tiden tills jag ber om ursäkt. Jag kan börja gråta över det jag sagt, mår så dåligt varje gång. Det är en plåga att gå runt med det, småsaker som ingen ens tar illa upp för så förstörs jag av.  Och jag får dåligt samvete om jag själv är ledsen/på dåligt humör för då tycker jag att jag förstör för de andra som jag är med. Att de får tråkigt p.g.a mig. Och om någon annan är ledsen så börjar jag automatiskt ta ner det på mig själv, att det är mitt fel. 

Mina kompisar försöker förklara för mig att jag inte behöver få dåligt samvete om jag sagt något/Någon annan är ledsen. Men det går bara inte. Jag mår så dåligt över det här. Jag tar andras känslor före mina och då kan jag börja må dåligt för det. Så hur jag än gör så resulterar det i slutändan med dåligt samvete.

Jag vet inte egentligen vad som var meningen med detta inlägg, kände bara att jag behövde skriva av mig. Men vet någon hur jag kan lösa det här, för jag själv får inte det fixat på ett enda sätt.

Annons:
[lenniiis]
2014-11-14 15:30
#1

Åh vad jag känner igen mig i dig! Sådan där var jag för något år sedan vilket tyvärr satte mig i ett panikångestsyndrom. I mitt fall bottnade mitt dåliga samvete i att jag inte kände mig värdig. Ingen kan väl älska mig? Jag är väl dum? Inte förtjänar jag att må bra? Mitt dåliga samvete handlade dock inte om sådana saker, utan om saker mellan mig och min partner. Om jag lade märke till någon annan kille och tänkte "han var snygg" fick jag världens dödsångest och dåliga samvete. Inbillade mig att jag ville att min kille skulle se ut så m.m….. Jag berättade alla mina "tankar" för min kille och så pratade vi om det. Och det blev bättre. Nu är ju din situation inte likadan som min så jag vet inte riktigt hur jag ska ge dig tips.. :( 

Men alla felar. Du är ingen dålig person för att du råkar säga något dumt (det kanske inte ens är elakt det du gör, men vi utgår ifrån det, för även om det är elakt borde du inte må dåligt för vi alla felar ju)! Vad tror DU att ditt dåliga samvete bottnar i?

Godisburk
2014-11-14 15:52
#2

#1 Jag har faktiskt ingen aning. Det blir bara som om allt jag gör blir fel. 

Och som exempel idag, en av mina kompisar är utstött. Alla som går i årskursen över oss avskyr henne. Hon blickar på sig, ingen pratar frivilligt med henne. Och hon är normal exakt som alla andra.  Hon mår extremt dåligt över det här. Så varje fredag brukar vi vara ett gäng som är ute. Och mina två andra tjejkompisar och jag bjöd med henne. Vi hade planerat alltihop och frågar om de kommer med. De tar det som en självklarhet att följa med tills vi nämner att Isa (inte hennes riktiga namn) ska komma med. Då ändrar de åsikt och vill inte komma med oss. Jag blir så arg, att de varenda fredag tar med personer vi inte vill vara med, men direkt när vi ska ta en person med så blir det ju kalabalik. Jag sa ungefär det jag skrev just och att man inte bara kan lämna henne. Då säger en av pojkarna att man kan ju bara ignorera henne då. Alltså… Jag blev bara så urförbannad. Att man ska lämna henne och göra henne ännu mer ledsen. Jag gick iväg med henne och sa att hon inte ska tro att det är något fel på henne. Och hon svarade bara att det måste ju vara det då ingen vill vara med mig längre. Och jag blir så arg. Hon har inte gjort något fel, det har bara börjat med rykten. Och bara för att en person inte tycker om henne, så slutar alla tycka om henne. Alltså, det är sjukt. Jag var överbelastad med dåligt samvete så jag grät på lektionen och ljög att jag kände mig spyfärdig. Det var ju nästan sant ändå, mådde så dåligt att det kändes som om samvetet skulle äta upp mig inifrån. I slutet redde det dock upp sig lite och nu kommer alla fall en av pojkarna med oss. Men att man ens har samvete att vara sådär mot en person som är som alla andra och som försökt ta självmord p.g.a allt detta. Alltså fy fan säger jag bara. Men mitt samvete började ju glida iväg mot slutet. Och det slutade med att jag bad om ursäkt för det jag sagt. Men tror ni man fick en ursäkt av de. Nej det kan man ju glömma. 

Saken med det jag berättade var att. Hur dåligt hon än mådde, och hurdana saker de än sa medans hon stod brevid, så var det i slutändan jag som fick dåligt samvete. Men jag förstår fortfarande inte varför, det bara blev så.

[Yllhilda]
2014-11-14 17:17
#3

#2 Har du alltid haft dåligt samvete, eller började det i samma veva som du började umgås med vissa personer?

Jag tycker det är positivt att du står upp för de ensamma. Människor som grupp kan vara riktigt tröga och inskränkta, så ibland behövs bara en persons sympati för att ändra hela situationen. 🙂

jela96
2014-11-14 18:09
#4

Känner igen mig. Har alltid haft lätt att få dåligt samvete och jag vet hur jäkla jobbigt det är. Jag har alltid varit känslig och varit i stort behov av att kunna försvara mig själv men inte klarat av det för mitt dåliga samvete.

Allt det här ledde till att jag blev mobbad för att jag var så känslig och dom slutade ju inte för jag kunde inte snäsa tillbaka.

Missa inte Månadens dvärgkanin  - Sajtvärdinna på dvärgkaniner
Bunnysta@instagram

Upp till toppen
Annons: