Övrigt

Gammal vän/"pojkvän"

2014-12-07 01:40 #0 av: Småfel

Visste inte vilken grupp jag skulle lägga inlägget i, bara så ni vet.

Jag har gått i samma klass som en kille sen förskolan, och jag har alltid tyckt att han har varit gullig och så. I ettan (om jag inte minns fel) började vi bli kompisar. Jag kommer ihåg att vi hade en stund på dagen då alla satt i en ring och våran lärare läste för oss, och en gång frågade han då om vi kunde "leka" den dagen (haha Skrattar). Man kan enligt mig inte vara "kär" i någon när man bara går i ettan, men det var så jag uttryckte mig då iallafall. Jag gillade honom jättemycket, så när han frågade mig om vi kunde leka blev jag självklart väldigt exalterad och sa att jag skulle ringa när jag kom hem från skolan. Jag vågade inte ens ringa till honom själv, så jag bad min pappa ringa hans pappa och fråga om han kunde komma till mitt hus. Konstigt nog minns jag inte om han kom över eller inte, jag antar att han gjorde det men jag har faktiskt inget minne av det över huvud taget.

I tvåan "frågade han chans på mig" (hatar det uttrycket, men han sa "får jag chans på dig?" haha), och jag sa ja. Vi var väl ungefär 9-10 år då, så jag vet att det låter jättetöntigt, men ändå. Vi var alltså tillsammans, men eftersom vi var så små gjorde vi inget annat än vad vanliga kompisar gör. Vi åkte och badade mycket på somrarna, var hemma hos varandra, var ute mycket, hade många sleepovers hemma hos mig. Vi hade en husvagn stående på gården som han och jag brukade sova i, vi cyklade osv. Vi har aldrig ens hållit händer och allra minst kysst varandra eller något sånt, så som sagt var vi egentligen bara vänner. Fast vi gillade varandra väldigt mycket.

I fyran gjorde jag slut med honom av en väldigt töntig och omogen anledning, och jag hoppas verkligen att han inte kommer ihåg "jag gör slut-lappen" som jag lämnade i hans bänk (vi bytte klasser i fyran, så vi hade nästan aldrig raster tillsammans), för den är jättepinsam, haha. Det är väl dock inte så konstigt att jag var omogen eftersom jag gick i fyran, men iallafall så gjorde jag slut med honom och vi pratade aldrig med varandra efter det.

Däremot kom han faktiskt hem till mig någon gång när jag gick i femman, han påstod (vet inte om det var sant) att han hade glömt sin nyckel och var utelåst, och frågade därför om han fick komma in. Jag blev nästan lite chockad över att han kom hit, vi bor väldigt nära varandra men samtidigt finns det en annan kille som brukade gå i våran klass som han lika gärna skulle kunna gå till, han bor till och med närmare honom. Jag var nervös över att prata med honom, vi hade ju inte pratat på över ett år. Nu till anledningen till varför jag inte vet om det där med nyckeln var helt sant, för dom två kommande dagarna efter det kom han hem till mig igen och sa att han hade glömt nyckeln, haha, ganska gulligt faktiskt. 

Efter det pratade vi inte heller något mer vad jag minns, man skulle ju kunna tro att vi skulle bli kompisar igen eftersom vi hade varit med varandra tre dagar i streck och i princip pratat och skrattat som om vi aldrig hade slutat vara vänner. Sen dess har vi inte pratat något mer, däremot har vi smsat lite, fråga mig inte varför, haha.

Nu går jag i sjuan, så detta hände alltså drygt två år sedan. Jag är bara 13 (fyller dock 14 om exakt en månad Förlägen), så jag vet att jag fortfarande bara är ett barn och what not, men jag vill verkligen börja prata med honom igen. Jag har skrivit hej och så till honom, vilket han inte har svarat på, så det känns ju lite pinsamt haha. Jag önskar att jag hade kompisar som var kompis med honom, så jag skulle ha någon slags ursäkt att vara med honom och möjligtvis prata med honom. En av tjejerna som går i min klass (vi går också i samma ridgrupp, vi var bättre kompisar när vi var yngre) tror jag är mer eller mindre vän med honom, eller iallafall har killkompisar som är vän med honom (så dom är typ i samma "gäng" på ett sätt), men jag brukar inte direkt vara med henne utanför skolan, så det är inte ett alternativ. 

I slutet av sexan sa jag faktiskt någonting till honom, kommer inte ihåg vad, när jag var med mina kompisar och han log mot mig. Tyckte det var så gulligt, tänkte rätt mycket på det förut. 

Jag har en tjejkompis som jag var bästa vän med ända från förskolan till fyran, men i fyran bytte vi som sagt klasser och vi var med varandra allt mindre. Jag ville typ sluta vara med henne så mycket för när jag fick nya kompisar (egentligen inte nya, en av dom hade jag också varit jättebra kompis med sen förskolan, men den andra blev jag mycket bättre kompis med då) mådde jag typ bättre i skolan än jag gjorde innan, för då var det verkligen bara hon och jag som var med varandra. Det var skönt med lite change liksom. 

Efter två år, i sexan alltså, bytte vi klasser igen och kom i samma klass, och efter några månader började vi vara med varandra igen. Så hennes "nya" kompis som hon var med hela tiden i fyran-femman (eftersom dom då hamnade i samma klass) och en av mina "nya" kompisar är nu som ett tjejgäng. Den andra kompisen går jag inte i samma klass som nu, så ja. Vad jag vill komma fram till är att bara jag och den gamla kompisen började prata med varandra igen var det som om vi aldrig hade slutat vara kompisar. Jag tänkte att det kanske skulle vara lite same deal med den här gamla killkompisen då? Jag vet inte. 

Kanske ska tillägga att jag alltså inte riktigt har släppt alla känslor för den här killen, jag blir nervös när han är i närheten och så.. Jag menar dock inte nödvändigtvis att jag vill bli tillsammans med honom igen, men han är bara en så rolig och snäll person (eller var, vet inte hur han är nu) så det skulle vara så roligt att vara kompis med honom igen.

Väldigt långt inlägg, men min fråga är om det finns något bra sätt att återfå kontakten på? Jag är inte en sån tjej som har massa killkompisar, det finns ju snälla killar i min klass som jag pratar med i skolan och så, men jag är aldrig med killar på fritiden (utanför skolan) eller hur man ska säga, jag hoppas ni förstår vad jag menar. Jag är inte så bra på sånt här tyvärr. Tips?

Anmäl
2014-12-07 02:29 #1 av: Inkanyezi

Äsch, fråga chans vetja! Har du något att förlora? ;o)

Anmäl
2014-12-07 02:39 #2 av: Småfel

#1 Du kanske tycker att 13 är jätteungt och att man borde vara ute i sandlådan och leka istället, men så är inte trettonåringar nu för tiden uppenbarligen :)

Och som jag sa hatar jag uttrycket "fråga chans", och om man nu ska "fråga chans" är det ännu töntigare att göra det på någon man inte ens känner längre, tycker istället att man ska låta det hända naturligt så att säga, med någon man redan är bra kompis med och litar på. Tycker inte att man behöver sätta en stämpel i pannan på varandra genom att fråga "ska vi bli ihop?" eller liknande, det känns bara konstigt. För det andra vill jag också bara försöka bli vän med honom igen, som jag också nämnde. :)

Anmäl
2014-12-07 11:52 #3 av: [SisselaJ]

Om ni alltid pratar som vänner så tror jag det kommer bli lätt när du väl tar steget. men kanske börja smsa lite? Skriva på facebook? Det tycker lnte jag skulle varit konstigt eftersom ni känt varandra förr :)

Anmäl
2014-12-07 13:44 #4 av: Småfel

#3 Okej, tack för hjälpen. :)

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.