Måste skriva av mig

Vad är det för fel på mig?

2014-12-13 14:34 #0 av: Hippieelsa

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag blir liksom alltid dissad. De personer som går i min klass (som jag brukar vara med) tycker jag oftast ganska mycket om men de verkar inte bry sig så mycket om mig. De verkar hela tiden bestämma en massa saker utan mig. Jag fattar inte ens hur. Det är ganska ofta så att jag hör de säga typ "det kan vi göra ikväll" och då frågar jag om de ska sova över. De gör saker ganska ofta men det är aldrig någon som  frågar mig om jag vill va med.  Om vi planerar att t.ex. ha skräckfilmsmaraton kanske någon säger ett datum som den kan. Alla andra kan förutom jag men ingen annan verkar bry sig. Om någon annan än jag inte skulle kunna skulle de ändra datum.

Det är de personerna i min klass som jag umgås med i skolan men jag har en massa äldre kompisar som jag tycker så sjukt mycket om men de kan jag inte träffa så ofta eftersom de är 2-4 år äldre än mig och slutar sent/har mycket plugg hela tiden. Jag träffar de ungefär en gång i veckan på en ungdomsgrupp typ. 2 av de brukar jag vara med ganska ofta med iallafall men de förstår mig inte riktigt. de är liksom för "tjejiga"  om ni fattar vad jag menar. De mår dåligt ibland över olika saker men jag kan aldrig må dåligt med de (asså jag menar att de aldrig stöttar mig, jag stöttar alltid de) för om jag  säger att jag är ful t.ex. får jag bara höra "Nej, du är såååå fiiin" och "Elsa, du är underbar" även om det inte är sant. de är helt enkelt för snälla för att någonsin kunna säga något dumt. Däremot finns det en kille på den här grejen som jag går på som jag faktiskt kan prata med. Igår hade vi en övernattning med den här grejen och jag och han satt och pratade från typ 01-02:30. Innan jag pratade med honom hade först jag och en annan tjej deppat ihop typ. Hon satt och grät och alla försökte trösta henne men jag satt ensam i ett hörn och försökte sluta gråta. Efter ett tag går jag och sätter mig i soffan men jag kan inte riktigt se glad ut. Flera gånger kommer mina två kompisar fram till mig och frågar om det är nåt och att de finns men jag kan verkligen inte prata med de så jag säger att jag är trött. Sedan börjar nästan alla förutom jag sitta i grupper (typ 2o2) och prata om en massa saker men jag kan ju inte bara gå dit och störa. Tillslut börjar iallafall jag och killen prata men ingen tar mig någonsin seriöst. Han gjorde väl det men när jag klagade på att jag är så liten sa han att det är beteendet som räknas och inte åldern. Några minuter senare sa han att alla Mellan 8 och 14 år bara tänker på sig själva. Jag kanske bara gör det faktiskt just nu för egentligen har jag ingenting att va ledsen för. Jag kan få typ hur mycket mat jag vill, jag har inte ebola, jag har ett varmt hus och en familj. JAg måste verkligen sluta vara så självisk. Varför är jag så liten?

Anmäl
2014-12-13 14:51 #1 av: Cindy S

Taskig kille, självisk kan man vara i alla åldrar. När man växer som du gör, från barn till tonåring och snart ung vuxen, då är det mycket förändringar. Senare i livet kommer du få 30årskris, första barnet kris, medelsålderskris, klimakterietkris, då du också kommer tänka mycket på dig själv.

Det låter som.om hormonerna spökar hos dig. Eller så är du deprimerad. Helt normalt i tonåren, du har ju inte fått tid på dig att vänja dig vid din kropp eller att du är i stadiet mellan barn och vuxen.

Att dina vänner inte är riktiga vänner gör förstås sitt till. Att veta att folk man tycker om inte tycker om en lika mycket gör ont, jag har varit den där "extra" vännen i gruppen som inte är lika viktig. Jag har även varit den vän som inte gillat min vän lika mycket som hon tycker om mig, vilket känns svårt med. Det du kan göra är att inse att de antingen inte bryr sig, eller gör det men inte kan visa det. Försök hitta på något annat i skolan, nya vänner eller en hobby på rasterna, och umgås inte med dem hela tiden. De uppskattar dig inte, men det finns förmodligen någon annan på din skola som du skulle "klicka" med bättre.

Det har inget att göra med dig. Jag vet själv flera jättetrevliga människor jag beundrar men inte vill umgås med, det har att göra med personkemi.

Jessica Jones (2015-)

- Sajtvärd för superhjaltefimer.ifokus.se - Medarbetare för halloween.ifokus.se -

Anmäl
2014-12-13 15:11 #2 av: Hippieelsa

#1 Det går nästan 50 personer i min klass/årskurs/nåt annat men de flesta är inte min typ. Jag trivs bäst med killar men det är så svårt att bli kompis med en kille. Iallafall i min klass. 

Anmäl
2014-12-13 15:36 #3 av: Flöffo

Du är inte ensam, bara så du vet. Glad

Anmäl
2014-12-13 17:02 #4 av: Hippieelsa

#3 TackGlad

Anmäl
2014-12-13 18:04 #5 av: 01jmjm4

Det var som om du berättade mitt liv precis. Känner exakt likadant.. Hänger med sånna i klassen, men de verkar inte bry sig om mig. De bara låter mig följa efter de typ. Utöver det har jag 3 äldre vänner på internet, annars inga alls. Var förut med i en grupp i kyrkan. Men tennisträningen flyttades till den tiden så nu kan jag inte det längre.

Anmäl
2014-12-18 21:48 #6 av: dansafastingenser

Asså det här är också mitt liv!!!!! Jag äter inte ens i skolan längre, åker hem/skippar lunch eller läser böcker istället. Mina vänner hänger efter skolan efter alla bor på Östermalm, tjejiga och jag bor på söder och är tomboy... ALLLA i klassen hänger förutom jag:/ egentligen bryr jag mig inte men ändå, tanken finns ju alltid. När jag slutat nian kommer jag inte ens messa någon av dom!!

Anmäl