Känsliga rummet

(x) Ärr efter självskadebeteende

2015-01-25 22:34 #0 av: [pe3rks]

Halloj! Glad

Har en fråga till alla er som någon gång skadat er. Brukar ni visa era ärr, eller döljer ni dem?

Och ni som aldrig skadat er, hur ser ni på självskadebeteende?

*Vet inte riktigt i vilken kategori detta bör ligga...*

Anmäl
2015-01-25 22:39 #1 av: [EvelinaL]

Jag har dock mest rivnings ärr så de syns inte så mycket men jag har dagar då  jag gör allt för att gömma dom tex. ha på sig en tjocktröja fastän man dör av värmen. Medans vissa dagar om någon frågar så säger jag bara "jag var jätte självmordsbenägen så jag rev upp armen". Tycker absolut inte det är något man ska skämmas över precis som mental ohälsa inte är något att skämmas över sen är det ju personligt hur öppen man vill vara om den. 

Anmäl
2015-01-25 22:46 #2 av: Sugar Mist

Gjort är gjort, jag bryr mig inte så mycket om ärren.  De finns där, och kommer alltid finnas där, oavsett vad man gör(det är själva idén med ärr) och inte sjutton kommer jag gå runt med långärmat hela livet ut. 

-

Anmäl
2015-01-25 22:51 #3 av: thea_thea

Brukar oftast ha t shirt eller uppkavlade ärmar så för det mesta är dom synliga. Men sen jag jag de flesta på andra ställen än armarna och då brukar jag dölja dom :) när självskadebeteendet var som hemskast så hade jag dom alltid dolda, skämdes så fruktansvärt för dom. Men nu accepterar jag mina ärr och är stolt över att jag kommit ifrån det! Även att jag ibland faller tillbaka så tycker jag ändå att jag är "frisk". Är fri sedan nån månad tillbaka!


Anmäl
2015-01-25 22:53 #4 av: Sugar Mist

#3 Kämpa på!Blomma

-

Anmäl
2015-01-25 22:54 #5 av: thea_thea


Anmäl
2015-01-25 22:56 #6 av: Mika-S

Eftersom jag vet att ärr kan trigga folk något enormt (vart själv väldigt triggad av att se ärr under tiden jag självskadade) så visar jag bara mina ärr för folk jag känner väl och som jag vet inte tycker att det är jobbigt att se dem. Jag går mer än gärna runt i långärmat när det är 30 grader om det kan förhindra någon från att göra illa sig själv.

Sajtvärd för Valp & unghund

Mvh Mika

Anmäl
2015-01-25 23:04 #7 av: [pe3rks]

Anledningen till att jag frågar är att jag har massa ärr på mina underarmar, och snart ska ut på min första APL, vilket är på ett äldreboende. Där måste man ha kortärmat av hygieniska skäl.  Vet inte riktigt hur jag ska göra? Kan man med att visa armarna, eller tror ni att de äldre kommer reagera starkt på alla ärr? Illamående

Anmäl
2015-01-25 23:06 #8 av: AnonymBert

Jag skäms otroligt mycket när det gäller min hamsteravel och brukar alltid gömma mina ärr när någon kommer för att hämta hamster av mig. Men annars brukar jag inte bry mig. Har ärr över halsen och stora ärr över handlederna från självmordförsök men kan säga att jag inte längre gör illa mig utvändes. :)

Anmäl
2015-01-25 23:06 #9 av: Sugar Mist

#7 Visa ärren och var helt obrydd, förklara att du mådde väldigt dåligt under en period om dom frågar, annars linda armarna med bandage?

-

Anmäl
2015-01-26 03:14 #10 av: Cahira

Om ärren inte är alltför illa så kan man tatuera något mönster som drar fokus bort från ärren eller rent av täcka dom. 

Att tatuera in "I survived" kan ju göra det hela till ett budskap om man vill. 

Sajtvärd för Vallhundar, Pälsvård & Klickerträning
Medarbetare hos Hundar & Lantdjur. 

Anmäl
2015-01-26 04:58 #11 av: [rumelle]

Jag döljer dem inte, men jag visar heller inte upp dem med avsikt att folk ska se. Har ett jobb där jag måste ha kortärmat så det är bara att gilla läget. Folk kommer att se mina ärr vare sig jag vill eller inte, lika bra att acceptera att de sitter där. Vill folk titta så får de väl göra det. Vill de fråga så svarar jag. Men har faktiskt aldrig fått några kommentarer än så länge. 

Anmäl
2015-01-26 12:38 #12 av: Semper_Solus

Har hela vänsterarmen full med ärr, dom är rätt gamla nu men väldigt synliga. Döljer dom aldrig, jag hatar att ha långarmat på mig. Skulle bara dölja dom ifall jag var tvungen för att t.ex inte trigga någon annan som självskadar.

Anmäl
2015-01-26 14:31 #13 av: Scorpio97

Jag har aldrig skadat mig själv, men har en del ärr på armarna från djuren. Har ett rivsår från katten på insidan av handleden som ser ut som att jag själv har gjort det. Brukar inte bry mig utan jag har alltid t-shirt, även om jag vet att vissa personer jag har träffat tror att jag har gjort det själv. Det stör mig inte.

När jag ser andra som har ärr, så tänker jag mest att det är synd att människor mår så dåligt att dom skadar sig själv. Men är det ärr och inte nyare sår, så innebär det ju förhoppningsvis att personen har tagit sig igenom det, och det tycker jag är starkt gjort. Skulle inte fråga om ärren om personen inte tar upp det själv, eftersom jag förstår att vissa tycker det är känsligt.

//Jessie

Anmäl
2015-01-26 15:50 #14 av: taylor__lambert

Jag döljer dom för folk som inte känner mig och inte vet vad jag gått igenom, de brukar bara kläcka ur sig elaka idiotiska kommentarer om hur dåligt det är och man är dum i huvudet. Jag har ärr på armar, ben, nacke och hals. Nej jag håller det för mig själv, de få som har sett mina ärr har varit mycket nära vänner eller har varit av olycka, jag älskar långärmat då jag är så frusen av mig så risken att de syns för allmänheten är mycket liten, det som är svårt är somrarna, som tur är om jag håller mig undan ifrån solen så syns de inte alls då jag är extremt blek men får jag färg blir de snabbt synliga, shorts kan jag ha men de måste då gå ned till en viss längd, annars blir det kjol (som jag hat-gillar), nacke och hals är svårt att dölja, jag skylle på katten rev mig (vilken katt, jag har då ingen katt XD). Sen kan det även trigga andra kan det vara bra att dölja det så mycket som det går eller bara enkelt bortförklara sig, även de som bara har tänkt på att skada sig själva men inte vågat, kan trigga till att börja.

Sajtvärd på Hundparkour.ifokus & CockerSpaniel.iFokus

Underskatta aldrig värmen från en kall nos Hjärta

Anmäl
2015-01-26 17:02 #15 av: Larissa

Jag bryr mig inte. Jag kan inte rå för att jag har haft och har psykiska sjukdomar, depression och panikångest, så jag skäms inte för de, och ser ingen anledning till att dölja ärr från förr, jag kunde lika gärna vara död idag! 

Är inte alls stolt över de, men jag skäms inte heller..de är en del av mig och jag bryr mig inte vad andra tycker eller tänker :)

Anmäl
2015-01-26 18:06 #16 av: Birkis

Jag skar/rev mig aldrig så pass att ärren syns idag. Bara om man kollar nära så kan man se ljusrosa sträck...

Anmäl
2015-01-26 19:57 #17 av: Kadoor

Mina sår var inte särskilt djupa.. Så de syns inte så bra nu, speciellt inte på avstånd. I början innan de hade läkt ordentligt syntes de dock tydligare. Nu ser man dem om man kollar nära, men då är det inte särskilt många man ser heller. Hade armarna fulla av revor/sår så när de precis hade börjat läka försökte jag täcka över det så gott det gick...
Jag skäms inte över dem, men är inte direkt stolt heller. De påminner mig om en riktigt jobbig tid och jag kommer alltid bära med mig dem. Däremot är jag stolt över att jag lyckades ta mig upp och tog mig ur det, även om jag har varit nära att falla tillbaka många, många gånger.

Anmäl
2015-01-26 20:09 #18 av: 134643

Jag låter mina ärr synas. Kan väl täcka dem om jag ska på anställningsintervju eller liknande där ärren faktiskt kan göra att de inte tror att jag passar för jobbet. Är väl inte så att man ser mina ärr från meters avstånd, men de finns definitivt där och är rätt synliga om man är nära. Speciellt när det är kallt och de är blåa istället för rosa/vita Skrattar Mina ärr är inget jag är stolt över, men definitivt inget jag skäms över heller! De är en del av den jag är, vad jag har gjort och vad som fått mig att bli den jag är idag. På ett sätt är jag glad över den tiden med självskadebeteenden och självmordstankar, för när jag tog mig ur det så växte jag flera meter som person och det hade jag nog inte gjort annars. 

She needed a hero, so that's what she became. Sajtvärd på tonåringar och medarbetare på RåttorSkrattarRegnbåge

Anmäl
2015-01-26 20:11 #19 av: maränghjärta

Jag klankar aldrig ner på någon jag har aldrig gjort det själv och jag har svårt att förstå hur man kan hantera smärta med annan smärta men jag respekterar de männsikor som väljer att de skall göra det. Jag tycker inte att man skall behöva dölja sig. Att man mått/mår dåligt kan man inte rå för och man är psykiskt sjuk om man gör det. Det borde folk förstå! Tycker inte att du skall täcka dina sår det visar om hur stark du är som finns kvar i livet :D! <3333 kämpa!

Anmäl
2015-01-26 20:15 #20 av: Lia

Jag döljer inte, men jag ogillar när någon frågar om dem, så jag försöker ändå tänka på hur jag ter mig kring folk.

Söker du vänner? Klicka här!

Borderline & Depression & Goth & IBS & Social ångest & Vänskap Gapskrattar

Anmäl
2015-01-27 20:22 #21 av: [Tuulikki]

Tänker inte på dem direkt. Döljer dem inte och svarar på frågor om någon undrar något. Har dock flest på låren så de syns ju inte mer än på sommaren :) Är det färska sår döljer jag dem mer, men det är mest för min lillebrors skull.

När det gäller andra bryr jag mig inte heller, tänker bara att det är tråkigt att de inte heller hittat någon annan utväg än att skada sig själva. Men jag sitter ju i skiten själv så jag vet hur det känns. Skulle aldrig döma.

↠ Just keep swimming ↠ 

Anmäl
2015-01-27 20:35 #22 av: Vikan

Gamla ärr bryr jag mig inte om, men när jag väl hade nygjorda tydliga sår och ärr dolde jag dem. Ärren är ju en bit av mig, hur jag är och var och kommer i princip alltid finnas kvar

Anmäl
2015-01-27 23:12 #23 av: Lizelda

Jag är stolt över mina ärr. Många gånger så avskyr jag dem och sånt men jag är alltid stolt över dem då det var mitt sätt att vinna kriget inom mig, det var mitt sätt att kämpa för mitt liv. Så jag bär dem med stolthet, precis som jag tycker att alla ska göra :)

"Be proud of your scars, they're proof of a fight you never lost."

HundarBortskänkes, Ridsport, AkvariefiskFurry Paws

Bloggar om min assistanshund på Tassa Bredvid

Anmäl
2018-01-28 12:07 #24 av: shia

Gammal tråd men hittade den och tror även den kan vara aktuell än idag :)
Hösten 2016 började jag självskada, varav under vintern vart det mer och mer. Och det krävdes mindre och mindre för att jag skulle skära mig. På benen så var ganska lätt å dölja, men när de vart mer å vi hade idrott vart det svårare så jag bytte om på toaletten osv. Fick veta en vän skärde sig så gick till en lärare å berätta, men bara om henne.
Senare såg hon mina skärsår och frågade på kvällen om jag skärt mig. Sen slutade jag någon gång på våren men de syntes tom början på juni då de lyckligtvis försvunnit aå mkt at bara i vissa ljus kunde man se om man tittade noga.
Började om igen i höstas å till en början döljde jag med stt duscha sist osv. Men alla fick veta att jag mådde dåligt efter jag försökt ta livet av mig(pappa skicka mail till allas föräldrar) så är jag inte lika noga med att täcka över dem. Nu har jag inte skärt mig på typ 1 må å de syns mindre å mindre fast i vissa ljus väldigt tydligt.

Jag har aldrig skämts över mina skärsår. För de är bara lite va de jag känner inomborda på utsidan. Däremot finns det dagar jag skämms över att jag mår dåligt. Men varför ska man göra det egentligen?

Anmäl
2018-01-29 22:06 #25 av: [Reträtt]

#24 Jag håller helt med om att man inte ska behöva skämmas för att man mår dåligt! Det är ju ingenting man har valt. 

Kämpa på! Blomma

Anmäl
2018-01-29 22:16 #26 av: shia

#25 <3
Man skämms ju inte för att ha blivit förkyld direkt, det rår man ju inte för, så mena vrf då skämmas för man mår dåligt!?
Sen så är man inte ensam, ingen är ensam i att må dåligt. Runt omkring en finns det folk som mår dåligt, men man vet inte alltid det.

Något jqg däremot skämms för ganska ofta är att jag ibland vågar söka hjälp, men sedan backar ut när jag känner mig osäker och vill tillbaka. Vilket ögr att även fast jag talar sanning iblrjan kommer mer lögner ut till slut...

Anmäl
2018-02-03 23:03 #27 av: [Reträtt]

#26 Precis! Många mår dåligt, inte bara en själv. Det är förstås synd att så många har det jobbigt, men man är ju inte ensam i alla fall. 

Jag brukar också göra så: jag backar ur när jag känner mig osäker efter att jag äntligen har vågat söka hjälp, men just nu kämpar jag för att försöka hålla mig i hjälpen, fastän det kan kännas riktigt jobbigt.

Tro mig, du behöver inte skämmas för att du gör så! Det är inte ditt fel att du känner dig osäker. Jag tror att vi är många som gör så.  

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.