Annons:
Etikettmåste-skriva-av-mig
Läst 949 ggr
snowfake
2015-01-27 13:39

Jag vet inte vad som händer..

Hej! jag är 13 år gammal och kommer från en stor familj . Det har inte varit lätt med många syskon och en mamma och pappa som inte är friska. Jag har 7 hela syskon. För några år sedan bodde jag med min bilogiska familj i ett gammalt trasigt hus. Det fanns inte rum till alla så vi fick bo flera i ett rum, men vi gick ofta varann På nerverna och man kunde inte gå undan och bara vara själv. Jag och mina syskon fick hjälpa till med sysslor, städa, laga mat och ta hand om varandra eftersom pappa var borta och jobbade nästan hela tiden och mamma mådde inte bra . Jag hade det svårt hemma och nästan ännu svårare i skolan . Jag var nästan alltid sjuk och hängde aldrig med i skolan. Jag var mobbad och hade heller inga vänner i skolan . Men när väl dagen var över ville jag inte hem heller.. för jag visste att där hemma väntade det bara att ta hand om allt och alla..  Men jag hade inge val. Det gick månader innan vi fick hjälp , för såhär kunde det ju inte vara. Socialen förstod inte att mamma och pappa inte klarade av att at hand om oss förens mamma åkte in på psyket .. Vi fick hjälpa till mer än någonsin nu. Det vart sommar lov och jag och mina syskon bodde hos farmor under sommaren . I slutet av sommar lovet kom socialen å berättade att vi skulle flytta i från mamma och pappa. Först vart jag helt förvirrad å fattade ingenting . Men senare berättade dom att 2 av mina syskon skulle bo med mig . Bara någon vecka efter flyttade vi till en foster familj. Det första jag la märke till va att en av sönerna som bodde där hade mobbat mig tidigare. Han visste inte vem jag var och visste inte att det var mig han hade mobbat. Men det gick bra i alla fall. Nu har jag bott hos denna underbara foster familj i 2 och ett halft år . Har aldrig bott på ett bättre ställe . Nyligen fick jag veta lite mer om varför inte mina föräldrar kunde ta hand om mig.  Jag visste att mina morbröder har knarkat men jag fick veta att min mamma också har hållit på med droger.. Min mammas ena brorsa dog av droger .. Min mamma hade planer om att ta livet av sig vilket jag tror hon fortfarande har. Min pappa har hållit på med olika maffian och andra saker.. Själv gör jag saker som jag inte borde göra. Jag vet att jag är påväg  åt fel håll .. Jag har blivit utnyttjad på olika vis och jag har gjort krimenella saker . Jag vet inte vad som händer i min verklighet jag har så mycket funderingar kring allt runt om mig . Det känns som tankarna bara svävar runt och jag vet inte vart jag ska ta vägen ..  Jag är fortfarande mobbad och jag har fortfarande inga riktiga vänner  ( som inte är online vänner) Jag är mer vuxen än dom flesta 13 åringar både kroppsligt och på annat sätt.

Annons:
Candela
2015-01-27 13:44
#1

Det låter som en jobbig uppväxt, men vad skönt att höra att du numera bor i en stabil familj!

Det låter som att du skulle behöva en samtalskontakt. På skolan brukar det finnas en kurator som har tystnadsplikt, du kanske kan be att få en tid hos denne?
Man mår bara sämre av att gå och grubbla över dessa saker själv, och för att få ordning på ditt liv kan du behöva hjälp utifrån. Det är inget att skämmas över.

Låt inte saker ligga obearbetade för det kan påverka resten av ditt liv undermedvetet.

Decemberbarn
2015-01-27 18:13
#2

Hej! Först vill jag säga att det är jättestarkt av dig att fortsätta framåt som du gjort trots din tuffa uppväxt! Man märker på hur du skriver att du vuxit upp fort och känns mycket äldre än 13. Det är också starkt och modigt av dig att inse och erkänna för dig själv att du är påväg åt fel håll och gjort en del dåliga saker. Men bara för att man gjort dåliga saker betyder det verkligen inte att man är en dålig person och det går alltid att byta riktning även om det kan vara tufft. Precis som Candela tror jag att det kan vara bra att prata med någon. Det kan kännas skönt att prata med en utomstående som tillexempel en kurator på skolan eller om du har någon annan i din omgivning som du känner att du kan lita på, kanske en lärare, tränare eller liknande. Det är inget att skämmas över att märka att man hamnat i en situation man behöver hjälp att ta sig ur, tvärt om är det modigt att erkänna det och våga fråga om hjälp. Hoppas att det börjar kännas bättre snart och du får ordning på det som är jobbigt!

snowfake
2015-01-28 21:50
#3

Jag har beställt tid hos en psykolog för att jag har mycket som jag funderar över , behöver få ur mig osv .

 De där med en tuff uppväxt är dels en av sakerna som fått mig att börja hamna på fel väg men även det som händer runt omkring mig vardagligen .t.e.x. i skolan osv. Jag ville inte skriva mera saker om min uppväxt där dels några saker är ganska jobbiga att berätta och höra andras åsikter där man inte alltid vet andras reaktioner . Jag vet däremot att det finns andra som har haft en värre sits än vad jag har.

Decemberbarn
2015-01-31 19:28
#4

Jättebra att du ordnat en tid hos en psykolog! Med honom eller henne kan du prata om vad som helst, och du kanske känner att du vill ta upp de sakerna du kände att du inte vill berätta om här. Lycka till på samtalet och ta hand om dig!

snowfake
2015-02-01 14:30
#5

tack så mycket desamma ^^

Upp till toppen
Annons: