Annons:
Etikettmåste-skriva-av-mig
Läst 1325 ggr
hon
2015-02-19 13:40

Ensam och osynlig

Hej,

jag har i skolan inga vänner.. Det känns jobbigt och jag är alltid själv och mycket osäker av mig. Jag äter inte i skolan för att det skulle synas att jag var ensam och jag vill inte att lärare ska ingripa. I arbeten i skolan när lärare säger "dela upp er två och två och arbeta i par" så gör jag inte det och arbetar därmed inte. Eller så gör jag arbetet helt själv. Jag är alltid så positiv och glad så man skulle aldrig kunna ana hur jag känner. Utanför skolan har jag många fina och underbara vänner! Har försökt att komma in i grupper i klassen, men det slutar med att jag bara svansar efter de. Har liksom gett upp och tycker att skolan är jobbigt bara för den anledningen. Har saknat att ha en nära vän i klassen, vad är det för fel på mig?

Annons:
Hoseok
2015-02-19 15:55
#1

Först och främst: Det är inget fel på dig. Vi är alla olika och behöver olika saker i livet. Du har inte hittat någon i klassen eller skolan som du skulle vilja umgås med på riktigt, så att säga. 

Du säger att du försökt ta dig in i grupperna. Det är tråkigt att känna att man behöver forcera vänskap, men ibland kan det kännas som att det är bättre än inget. Vad händer när du försöker ta lite plats i en grupp? Eller känns det jobbigt att göra det?

hon
2015-02-19 16:36
#2

#1 det är jobbigt och jag blir liksom ignorerad. Och de bjuder inte in, utan är nöjda med de de redan är med i gruppen. T.ex så väntar ingen på en, de går för sig och märker inte av mig alls. 

Jag märker hur många här på iFokus kan känna igen sig i det jag tycker, för de har också skrivit om det och därför har jag tänkt att 'det här klarar jag, jag har gjort det än så länge och allt blir bra'. Men nu väntar jag bara på att jag inte ska orka mer, blir upprörd av att tänka på det.

Nu låter det som om jag är deprimerad, vilket jag absolut inte är, men detta gnager på mig.

molam
2015-02-19 17:58
#3

Jag har alltid haft samma problem även en idag trots att jag nu är snart 21 så kommer jag in riktigt in i grupper i klassen, jag menar jag blir ju tillfrågad om jag vill va med på grupparbeten och sådär och då säger jag inte nej, men jag känner mig ändå inte där, som om att man är sitt gäng sedan är jag bara där för att fylla upp gruppen liksom, Det är enklare för mig att umgås en oc en om man säger så Men inte mer, för då "glöms jag bort" känns det som iaf.

~Sajtvärd på Disney ifokus och Leopardgecko ifokus~

*Medarbetare på Akvariefisk ifokus

Jazmin1e
2015-02-19 20:57
#4

Det var samma för mig hela högstadiet. Ingen ville vara med mig så jag gick runt för mig själv. Läraren sa att det var mitt fel och att jag borde prata med dom. Fast dom ville ju inte prata med mig utan drog sig undan eller viskade när jag gick förbi…
Sen när jag började gymnasiet och nu universitet har jag fått vänner, men känner mig ändå alltid lite utanför när umgås i en större grupp.  Det är mest andra som pratar och jag sitter bara där och håller med då och då.

hon
2015-02-20 13:40
#5

Jag antar att jag mest får stå ut då. Min mamma har jag pratat med och hon vill ta kontakt med mentorer, men jag säger nej till det och hon respekterar för hon inser hur jobbigt detta är för mig.

Jag vill inte byta skola, bara byta vänner..

[Budgies]
2015-02-20 15:03
#6

Du kanske borde byta klass och se om det är bättre där? All lycka till dig.

Och du kanske borde ta chansen och prata med någon även om det känns jobbigt? För din skull liksom.

Annons:
Upp till toppen
Annons: