Annons:
Etikettövrigt
Läst 702 ggr
Tuuvaa
3/4/15, 10:36 PM

Skolproblem

Hej! Jag var väl en av de duktigaste i min klass förut, gjorde mina läxor, pluggade hårt till proven osv och fick såklart min belöning. Höga betyg:) Sen hände något, jag blev så pressad av mina föräldrar och övriga i släkten att lyckas i skolan att jag fick så mycket prestationsångest om jag "misslyckades" på ett prov/läxförhör (misslyckas för mig är lägre betyg än B+) började jag må illa, fick feber, kräktes blev så yr att jag svimmade pågrund av ett prov eller läxförhör! Vet att det låter jättefjantigt men det är så det är. Sen hände något, pågrund av att jag inte orkade handskas med min prestationsångest gav jag upp. Självklart blev det ingen skillnad på ångesten bara betygen:( Så nu sitter jag här med ångest och sänkta betyg och vet inte vad jag ska göra, jag har gått till en kurator sedan ångesten började men märker ingen stor skillnad. Hur ska jag göra för att känna att jag duger utan toppbetyg?

Annons:
Stephanie
3/4/15, 10:59 PM
#1

För det första så behöver du nog påminna dig själv om att du pluggar för din skull, inte någon annans! Engagera dig i studierna för att du själv vill det och kämpa mot de betyg som du själv vill ha. Har du pratat med dina föräldrar om att du känner press från dem?

PokalStjärnor Mvh Stephanie StjärnorPokal

Molekylflickan
3/5/15, 7:40 AM
#2

Sätt små minimål. Du pluggar endast för din skull. Berätta för dem att du får sån ångest och be dem hålla sig för sig själva. 

Vet vad du snackar om. Lägre än B och jag säger inte till någon vad jag fick. Spelar roll om ingen annan fick så höga betyg…

//Förvirrad tjej som älskar glada citroner och sura apelsiner

Viictoriia
3/5/15, 4:03 PM
#3

Dina föräldrar kanske aldrig kommer att ändra sig. Någonstans tror jag att man får försöka leva med det. Men försök prata med dem.  Jag är 16 och befinner/har befunnit mig i en rad med liknande situationer. Man blir så sur och ledsen.

Gör som DU vill. Du behöver inte vara bäst, och du behöver inte stressa ihjäl dig med att bli vuxen. Sen ska du ju bara jobba hela resten av livet också. Det är en sak som jag kan få lite ångest utav. jag tänker, vad tjänar det till att jobba så hårt när allt man får för det är mer jobb? 

Jag önskar dig all lycka till i alla fall!

Upp till toppen
Annons: