Annons:
Etikettmåste-skriva-av-mig
Läst 941 ggr
Katten med hatten
3/24/15, 10:02 PM

Hur jag känner mig

Jag är en 13 årig tjej och jag bor i Stockholm jag gillar djur och dans.

Jag har alltid känt att jag inte passat in och att jag varit annorlunda. När jag försöker säga hur jag känner eller mina åsikter tycker alla att jag är konstig jag är inte rädd för att berätta vad för samhälle vi lever i där man känner sig påtvingad att bara bry sig om utseende och att jorden kommer gå under för att vi människor tror vi äger jorden. Jag skäms när jag tänker på hur mycket jag tänker på saker och om utseende och att jag vill ha en MBMJ väska och MAC smink när det inte ens är viktigt eftersom saker inte gör en lycklig men ändå glömmer jag bort det ibland och tänker på att jag vill vara snygg och populär. Jag hatar folk som tror de är bättre på något sätt jag hatar rasister och folk som tycker de är bättre för att de vågar vara kaxiga ska jag vara ärlig så hatar jag människor eftersom de krigar för att de tror på olika saker och för att de vill bestämma snälla liksom sluta vara så fjantiga och bara lev. Jag har alltid känt att ingen känner mig på riktigt och att jag helst vill att någon ska göra det det känns som jag bara vill skrika ut hur jag känner men om jag gör det kommer bara samhället att trycka ner mig. Jag låtsas vara glad och lycklig när jag inte är det jag sitter bara med mobilen hela tiden och har bara en vän som går i en annan skola, är det normalt att längta tills man blir vuxen eftersom jag känner mig fångad och jag vill vara fri och uppleva saker jag vill flytta till USA och jag vill rädda en massa djur. Det känns som om ingen tar mig på allvar och att jag bara är en jobbig tonåring som bråkar med sin mamma men anledningen till att jag gör det är för att jag känner mig fångad och att under alla år trott att min mamma visste allt men det gör hon inte och hon förstår inte att jag känner mig bortglömd eftersom hon bara tänker på mina yngre bröder som jag på riktigt hatar min mamma säger att jag innerst inne älskar dem men om man blir irriterad på varenda sak de gör eller säger och bara hela tiden vill slå dem i ansiktet betyder inte det att man hatar någon.

Jag känner hela tiden att jag måste vara någon jag inte är och jag tror alla gör det. Jag känner mig ful om jag inte sminkar mig eftersom jag tror tjejerna i klassen kommer prata om min acne  och jag känner att jag måste spela dum för att vara på de andra i min ålders nivå alltså att jag måste endast bry mig om kläder och smink när jag egentligen tänker på meningen med livet och hur vi människor kan vara så dumma. Jag känner mig som om jag inte riktigt kan få ut det jag kan inte ens sätta ord på det kan man säga att jag känner mig instängd och fångad inombords.

Det kanske blev rörigt och konstigt men jag är konstig det erkänner jag själv XD!

Annons:
jossan...
3/25/15, 5:53 AM
#1

:/ svårt att svara, mycket att svara på lixom… Om du vill ha någon att skriva med för övrigt så kan du antingen skicka ett pm eller så heter jag (för tillfället) paddanjj på kik, jag svarar dock bara på kvällarna på den. Jag förstår vad du menar med att du hatar människor, jag älskar dock människor och hatar mänskligheten;) Jag tycker inte att du är konstig alls och jag tror många känner som du gör ibland:)

Gud vad bra jag stavar…

Katten med hatten
3/25/15, 3:37 PM
#2

 #1 skulle nog omformulerat mig jag hatar inte människor utan jag hatar att människor tror de äger jorden och hur hemska vi människor kan vara

Molekylflickan
3/25/15, 8:37 PM
#3

#2 Jag målar tavlor fulla med spår av människan, men människan är aldrig med i tavlan. adet äger en del om mig som person. Jag blir också frustrerad, hela min iPad är full av arga texter "krönikor" kring problem i min omvärld. Det är helt okej att tycks och tänka som man vill och vara sig själv. Det är det finaste man kan vara, de som inte håller med borde ta och fundera om. Vill du snacka kan du skicka ett PM här eller på min kik; TheMe3215 :)

//Förvirrad tjej som älskar glada citroner och sura apelsiner

Upp till toppen
Annons: