Annons:
Etikettövrigt
Läst 1395 ggr
NordicSunset
2015-04-07 00:56

Intervju om Anorexi

hej! I skolan så håller vi på med en tidningsartikel där man ska skriva om något med mat & hälsa. Jag har valt att skriva om ätstörningar, t.e.x Anorexi. Så nu undrar jag om det är någon här som har haft anorexi och skulle vilja dela med sig lite av ens "historia"? Hur man kände, varför, hur man blev frisk och vad man har för tips till andra med samma ätstörning tex. Kommer inte skriva ut namn på personen (om hon/han inte vill såklart)och den kommer inte publiceras eller något, utan ska bara lämnas in till min lärare. :)

Be the best version of you.

  • Zoella
Annons:
Hoseok
2015-04-07 03:55
#1

Om det inte måste vara anorexia utan kan vara annan form utav ätstörning så hade du kunnat prata med mig! Jag hade en slags ätstörning som inte uppmärksammas på samma sätt som anorexia, och inte heller tas lika seriöst som det, trots att det är minst lika seriöst.

NordicSunset
2015-04-07 10:34
#2

#1 Det där gav mig en ny idé faktiskt! Det kanske är bättre att skriva en artikel om en ätstörning som inte är vanlig men som ÄR farlig och behöver uppmärksammas. Jag skickar iväg ett PM till dig snart, och tack för att du vill! :)

Be the best version of you.

  • Zoella
Hoseok
2015-04-07 12:07
#3

Tack! Det låter som en bra idé.

NordicSunset
2015-04-07 13:05
#4

#3 Har skickat ett PM nu. :)

Be the best version of you.

  • Zoella
kampfrieser
2015-04-07 13:45
#5

Ofta går olika typer av ÄS hand i hand med varandra och ganska ofta utvecklas Anorexi till antingen Bulimi eller UNS efter ett par år. Oftast vid rehabilitering. Många som är friska från Anorexi lever med UNS vilket anses vara en lindrigare form pga att den ofta inte har fysisk påverkan på kroppen.

Ångestmässigt är den lika jävlig och de drabbade har en ganska hög riskprocent för självmord. Man glömmer alltför ofta att ÄS av alla typer är en psykisk sjukdom och att viktförändringar är en bieffekt. Det riktas fokus på att den drabbade ska nå normalvikt sedan är det klart - därför lever ätstörda med sjukdomen mer eller mindre större delen av livet.

Vidare utvecklas Bulimi lätt till Anorexi. Samma princip som jag beskrev ovan. Bristerna i vården orsakar grymt mycket mer lidande till de drabbade eftersom man främst bör fokusera på grunderna till ätstörningen och det psykiska måendet istället för att mata och förhindra träning. Detta är även anledningen till att andra ätstörningar än Anorexi faller mellan stolarna och inte upptäcks i samma utsträckning. Detta i sig bidrar till att de som lider av andra typer bl.a inte blir hjälpta men även till att de blir TVUNGNA att bli anorektiska för att få hjälp. Det ligger en sådan elitism i sjukdomarna där anorexi anses vara av "finare" kaliber. Dels för att den är den mest "effektiva" för viktnedgång som gör att man passar smalhetsnormen, men även för att det är den mest uppmärksammade specificerade störningen och är direkt farlig fysisk om för låg vikt nås.

Det är lika sjukt som det låter, men det är sport i ätstörningar och det har det blivit pga fel fokus vid rehab. Tack, svenska sjukvården.

Upp till toppen
Annons: