Annons:
Etikettövrigt
Läst 487 ggr
Decemberbarn
2015-04-12 00:13

Bästavännen finns inte där - hjälp

Jag är sen ett par månader tillbaka inne i en period då jag både fysiskt och psykiskt mår väldigt dåligt. Det är saker som hänt de senaste åren och nytt som bygger på som gör att jag mår som jag mår. Jag är inte riktigt den som gillar att prata om hur jag mår men nu när det har varit såhär illa har jag till min bästavän varit ärlig om hur jag mår, berättat hur illa det är men inte fått någon respons. Det jag får är att "det är ju inte bra" och liknande svar i samma anda. Hon säger att hon finns där men gör ingenting för att visa det. Hon har inte gjort någon ansats till att få mig att prata om varför jag mår dåligt eller hitta på något med mig för att få mig på bättre humör i alla fall tillfälligt. Hade det varit hon som mått såhär hade jag utan tvekan försökt prata om det med henne och hitta på saker hon brukar tycka om att göra osv. Jag förstår att det kan vara svårt att veta hur man ska agera när någon mår dåligt men det gör mig så otroligt ledsen att hon inte ens försöker. Hon säger att jag ska säga till om hon kan göra något, men hade jag vetat något som skulle få mig att må bättre hade jag självklart redan försökt och därför känns hennes ord tomma. Ledsen att det blev lite långt nu men skulle vara skönt att få höra någon annans tankar. Det känns liksom som att när hon mår dåligt så förväntar hon sig att jag ska finnas där och prata om det med henne (vilket är självklart för mig) men när rollerna är ombytta känns det inte samma. Hur kan jag ta upp detta med henne på ett bra sätt? Vill fortsätta vara vänner men känns inte alls bra när det är såhär..

Annons:
Victoriastel
2015-04-12 01:04
#1

Jag har och mår själv väldigt dåligt pga min pappas bortgång, mitt liv för övrigt är väldigt depp. Jag har en vän som jag riktigt kan prata med och hon finns där. Jag är den som kanske inte vill prata om min situation och sånt. Alla sa att jag ska prata med en kurator och ha sånNa möten för jag var helt knäckt efter hans bortgång. men angående att försöka prata om det, jag tror att du får ta det lite lätt. Utomstående vet kanske inte hur det är och hur det känns att må så. Jag hade bara sagt till henne att "jag litar på dig och jag känner mig trygg med att du får veta hur min sits är. Du behöver bara lyssna så att jag får prata ut." fast kankse nt med dom orden dock. Såg hårt ut när jag läser det igen XD. men lycka till iaf, och om hon känner att hon nt vill så bli inte arg och ledsen på henne för det är svårt att ha en "sådan" person i sin närhet.

panini
2015-04-12 01:17
#2

Det är inte alltid så lätt att vara "tröstaren". Min vän ringer mig ganska ofta när det är tufft och jobbigt. Och om jag ska vara ärlig så är inte jag så bra på sånt här med att bara stöttande och vilja hjälpa till. Känner att jag hamnar i en knepig sits där jag inte kan varken göra eller säga något. Hon vet mycket väl om detta, och tar min tystnad under samtalet på ett bra sätt för då måste allt hinna sjunka in och jag måste verkligen fundera på vad jag skall säga. 

När jag själv hade en period som var ganska tuff för mig så pratade jag mycket med en annan vän. Hon var väl kanske inte heller så stöttande (berodde nog på att jag drog mig undan) men fanns alltid där när jag behövde skriva av mig och gjorde sitt bästa.

Din vän kanske bara inte vill tränga sig på? Om du själv inte pratar om det så antar hon kanske att du vill vara lite för dig själv? :)

Upp till toppen
Annons: