Kropp och själ

Skakar och kallsvettas o.s.v

2015-05-18 18:16 #0 av: [Lollo 97]

Jag har nästan alltid varit blyg. Men när jag gick i tvåan eller trean så vågade jag knappt prata med folk. Jag skakade bara på huvudet och undvek ögonkontakt. Nu går jag i 6:an nu. På höst terminen blev det ännu värre. Jag vill inte umgås med kompisar hemma utan jag vill sitta i ett mörkt stängt rum alldeles för mig själv. Jag vill helst vara själv på rasterna. Jag har börjat undvika ögonkontakt ännu mer och pratar typ aldrig.

Nu på vårterminen har det blivit ännu ett snäpp värre. När jag är i matsalen på skolan börjar jag skaka och typ kall svettas men inte stora floder. Jag får hjärtklappning och typ hyperventilerar. Jag har väldigt svårt för att äta i matsalen då också :/.  Jag har även ont i mina leder så på slöjden behöver jag hjälp utav läraren (träslöjd). Han har inga problem alls med att hjälpa mig men jag kan ju knappt hålla i grejerna. Jag skakar så himla mycket och kallsvettas. Jag ber heller inte om hjälp så ofta p.g.a detta. På redovisningar känns det som om jag ska svimma eller brista i gråt.

Jag undviker helst att prata i telefon för det är hemskt obehagligt.

Tror jag fått med allt nu ;)

Anmäl
2015-05-18 18:20 #1 av: *~HamsterHamster~*

Sök lite hjälp, någon du lätt kan prata med, försök dig på meditation.

Kanske kan dina föräldrar fixa någon som du kan gå till en eller fler gånger i veckan som hjälper dig att stärka ditt självförtroende. 

Anmäl
2015-05-18 18:31 #2 av: Myrra

Hej!

Tycker det låter som du håller på att utveckla något som heter Social fobi, du måste tala om för dina föräldrar hur du har det. Detta är något man behöver få hjälp med att lösa, det är annars lätt att det blir värre istället.

Jag var själv väldigt blyg när jag var ung och hade det ungefär som du i skolan.

Nu är jag vuxen och kan hantera det på ett helt annat sätt, men känner fortfarande att det är jobbigt att prata inför folk, tycker inte om att vara för social på min fritid osv.

Hoppas du vill prata med dina föräldrar om detta.

/ Myrra Blomma

Anmäl
2015-05-18 19:50 #3 av: [KEEL]

Det låter som social fobi. Jag tycker att du borde prata med dina föräldrar eller själv ta kontakt med skolsköterska, kurator, umo eller bup. Det som händer är att du kanske behöver gå i samtal eller få pröva lite medeciner. Men det är det värt för man ska inte behöva leva så. 

Anmäl
2015-05-18 21:10 #4 av: pernillaoscarsson

Jag är 23 år nu och har lidit av exakt samma som dig hela mitt liv. Det var först efter gymnasiet då jag kom in i arbetslivet som jag började krypa ur mitt skal på riktigt. Det senaste året har jag försökt ännu mera. Just nu håller jag t.ex. på att övervinna min telfonrädsla. Den enda personen jag klarar av att ringa till helt utan problem är min mamma. Inte ens till mina syskon kan jag ringa spontant bara.

Mitt råd till dig är att ta tag i det på en gång. Det blir inte bättre med tiden om du inte gör någonting åt det. Du kommer må skit hela högstadiet och gymnasiet om du inte får bukt med problemet nu. Det är så många redovisningar du kommer behöva göra för att höja betygen. Jag fick t.ex. IG i engelska B för att jag inte pratade på lektionerna. Något jag ångra enormt mycket idag då jag inte kan komma in på den utbildningen jag vill. (Har inte modet än att läsa om kursen).

Prata med dina föräldrar och skolsköterskan eller kuratorn så kommer de hänvisa dig till någon som kan hjälpa dig. Be dina föräldrar att prata med lärarna ifall du själv tycker det är jobbigt, be dem förklara för dem hur det ligger till. Du själv kan prata med dina vänner. Så kan alla hjälpas åt att pusha på dig, uppmuntra dig till att vilja försöka.

Jag pratade med några av mina lärare om att jag hade svårt att tala inför folk. Jag fick då ta med de vänner jag kände mig trygg med och ha redovisning inför dem och lärarna. Visst var även det jobbigt, men så mycket enklare då de visste hur jag kände. Detta gjorde jag först under gymnasiet men jag är övertygad om att ifall jag fått göra detta tidigare så hade jag vågat hålla redovisningar inför klassen också.

Ta tag i det! Livet kommer bli myyycket mycket enklare och roligare :)

Anmäl
2015-05-19 11:42 #5 av: Nellan-

Låter som nån form av social fobi. När jag läste vad som hände i matsalen så kom jag att tänka på, du kanske har panikångest? Det är precis vad som händer när man får panikångest.

Anmäl
2015-05-19 14:35 #6 av: [KEEL]

#5 Det kan också stämma eftersom man kan få panikattacker vid jobbiga sociala situationer när man har social fobi. 

Anmäl
2015-05-19 15:48 #7 av: [Lollo 97]

Tack för era svar Blomma

Mina föräldrar vet om att jag har det jobbigt i sådana situtioner. Men min mamma säger bara att man kan bli sån i min ålder.  Så jag lyssnar på henne men mår ju inte bättre av det precis :/  Lärarna kommer jag nog aldrig kunna prata med själv iaf. Känner mig endast trygg med 2 lärare och den ena ser jag nästan bara 1 gång i veckan den andra ser jag typ varje dag då hon är min mentor.

Så är det ju så himla jobbigt att inte kunna berätta hur man mår. Slöjdläraren som är en utav de lärare som jag skrev ovan jag litar mest på så vågar jag inte tala om för honom hur jag mår. Han frågade mig om jag var ledsen idag (Hade slöjd med 8:orna) jag sa att jag inte var det och att jag mådde bra. Men igentligen var jag ledsen för jag har precis fått reda på att jag har psoriasis artrit och jag är inte riktigt redo att berätta det för klasskamrater och lärare än. Det blir ju inte bättra utav inte kunna säga nåt alls typ. 

Så skulle vi haft prao igår och idag men jag har inte vågat fråga någonstans om jag fått vara där.  Så jag har suttit ensam (Inte för att det skadar) i flera timmar i skolan och gjort saker jag inte orkat gjort p.g.a. sjukdom. 

Så himla drygt att detta ska hindra mig i livet men ska försöka tala om för lärare hur jag mår o.s.v.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.