Kropp och själ

ovanligt mörkrädd...?

2015-05-30 22:40 #0 av: hund_katt

jag är extremt mörkrädd! eller, inte bara när det är mörkt, ibland även om det är ljust.

monster under sängen, monster/spöken i tv-skärmen på rummet, monster/spöken i spegeln på toa, någon står utanför mitt fönster, och massa annat!

monster under sängen kan vi börja med... om jag t.ex tappat mobilen på golvet bredvid sängen, så vågar jag knappt ta upp den. jag måste tända lampan innan jag kan ta upp mobilen. och för att nå lampknappen så klänger jag över nattduksbordet. vågar inte sätta ner mina fötter. när jag var liten och behövde gå på toa på natten så hoppade jag från sängen till dörren för jag inte vågade sätta ner fötterna vid sängen.

när jag ligger i sängen, speciellt om det är mörkt i rummet, så kan jag ibland stirra på tv-skärmen, för att jag är sjukt rädd för att jag ska se en spegelbild eller nåt. och om jag typ rör mig i sängen, så rör ju sig min spegelbild i skärmen också, och ser jag att något rörde sig så fryser jag till is och håller andan tills jag inser att det bara var jag...

alltid när jag ska gå på toa och det är mörkt så måste jag tända varenda lampa i varje rum som jag passerar, även nästa rum där jag inte kommer passera, men för att va säker så tänder jag där med. sen öppnar jag försiktigt toadörren på glänt, sträcker in handen och tänder lampan. tar ut handen och väntar nån sekund tills lampan tänts(seg lampa) innan jag kikar in och kollar om något är där. speciellt så tittar jag i spegeln. spegeln har jag varit rädd för sen i lågstadiet när några barn skrämde i mig och mina kompisar att gå in på toan, låsa dörren och släcka, skvätta vatten på spegeln och säga 'svarta madam kom fram'. ingen vågade vara kvar efter man sagt det, utan öppnade dörren skrikandes och sprang ut och skriker 'vi såg henne!!' ... efter det så har jag varit rädd för speglar...

sen är jag jätterädd för att någon ska stå utanför mitt fönster... har alltid persiennen nerdragen, men skulle jag dragit upp den av någon anledning så kräver det allt mitt mod för att sakta, försiktigt, gå fram till fönstret och dra ner. skulle jag råkat glömma stänga fönstret och det blir mörkt.... ännu värre!

jag kan inte ha ena foten utanför täcket, jag känner bara hur någon/något när som helst kommer slita av mig det...

är massa annat som jag inte orkar skriva, men antar att ni fattar hur detta förstör mitt liv. kan typ inte leva ett normalt liv. har alltid varit sån här. är rädd för spöken och monster exakt hela tiden!
sover jag med andra är det mycket lugnare. det är bara när jag är själv som det är störst problem. sen nån gång kan det hända att jag är rädd även om andra är där.

det jobbigaste är att mina föräldrar alltid tyckt att jag överdriver och säger typ 'men ge dig, du kan väll stänga fönstret själv? vem skulle stå där utanför?' och typ 'men ge dig, gå bara in på toan!' så har dom varit sen jag var jätteliten. nu när jag är större kanske jag förstår lite men asså, när jag var 5 år och dom tvingade upp mig på övervåningen själv för att borsta tänderna. det var rent tortyr! minns hur hemskt det var. värst var ju om det var släckt på övervåningen. hade jag tur så var det tänt, vilket inte hände så ofta...

finns det någon terapi eller något för detta? asså jag pallar inte detta mer .-. fatta hur jobbigt det är. det är ett problem i vardagen, och har varit hela mitt liv. vill kunna leva normalt utan att stirra i tv-skärmen tills jag somnar, och kunna gå in på toa utan att tänka på att någon står i spegeln, och dra ner persiennen utan att jag tror att någon ska stå vid fönstret.

Anmäl
2015-05-30 22:54 #1 av: Rafflan

Låter som någon form av fobi? och att dina föräldrars agerande när du var liten kan ha förvärrat fobin. Kanske prata med läkaren om att få prata med en psykolog eller liknande?

Anmäl
2015-05-31 14:47 #2 av: Hyvens

Låter precis som mig.. Har tyvärr inget sätt att fixa det, ville bara säga att du inte är den enda som känner så.. :)

Anmäl
2015-05-31 14:52 #3 av: [Tuulikki]

Kbt låter som något för dig

↠ Just keep swimming ↠ 

Anmäl
2015-05-31 16:40 #4 av: hund_katt

måste en förälder godkänna att jag går på någon terapi förresten? eller kan jag gå på det ändå? kommer bli svårt att få mina föräldrar att fatta hur jag mår... och säger jag att jag är rädd för spöken och allt det kommer dom bara säga 'det ända du behöver göra är att sluta titta på skräckfilm'... men jag var ju såhär innan jag började titta på skräckfilm... första skräckfilm jag såg var för typ ett år sen.

Anmäl
2015-05-31 20:01 #5 av: Whippet

Kan du inte ha någon liten lampa tänd på natten? 

I'm out Vilar huvudet i handen

Anmäl
2015-05-31 21:04 #6 av: Idakarrlsson

Jag kan också vara mörkrädd. Mer att det ska va nått som står och tittar på mig. Klarar inte att sova helt mörkt. Utan har alltid någon nattlampa tänd. Vet inte hur gammal du är men tycker det växer bort lite. Sen brukar jag ha min hund i sängen eller nära. Känner mig tryggare då. Men om du har jättestora problem kanske det är bra att prata med dina föräldrar.

Anmäl
2015-05-31 22:06 #7 av: Whippet

#6 Men kanske inte så lätt då hennes föräldrar har vanan att säga "Ge dig" när hon berättat vad hon känner..

I'm out Vilar huvudet i handen

Anmäl
2015-06-01 11:37 #8 av: panini

Det med monster under sängen löste jag med att ta bort benen helt, hjälpe för mig ;) Kan dock fortfarande ha problem med att en fot sticker ut från sängen, känns ju som att någon ska ta en då.. 

 Vet att min kompis sover alltid med sin taklampa tänd då hon är så fruktansvärt mörkrädd.

Anmäl
2015-06-01 16:38 #9 av: hund_katt

lampa har jag ibland, men har ingen liten, bara en stor som lyser upp hela rummet. fast det är lite 'blåare' ljus eller så, så det blir behagligt. men kontakten(finns ingen knapp på den, utan man måste sätta i kontakt) sitter under fönstret(finns inga andra uttag i rummet), och är ju rätt duktig på att glömma tända den innan det blir för mörkt ute... kan ha på den dygnet runt men då blir väll föräldrarna galna när dom får se elräkningen :P eller vet inte hur mycket det kostar... tror inte den lampan drar så mycket men.. timer skulle jag kunna ha, dock hade jag det förr och jag blev rädd varje gång den sattes på eller stängdes av... xD då tappar jag andan och fryser till is tills jag kommer på att det är timern...

har hunden inne på rummet ibland, men den vill ju inte stanna så länge.

ibland när jag släcker lampan utan att ha någon annan lampa tänd eller nåt, så får jag sån panik när det blir mörkt att jag inte hittar lampknappen igen även om jag precis hade handen där...

Anmäl
2015-06-01 17:21 #10 av: Idakarrlsson

#7 Jag har läst TS inlägg och då läst att hennes föräldrar inte riktigt tar TS rädsla på allvar, men rekommenderar att hon ska prata med dem så dem förstår att det är ett problem.

#9 Usch, verkar riktigt jobbigt. Tycker som jag skriver ovan att du ska ta och försöka prata med dina föräldrar ordentligt även fast det kanske kan vara svårt.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.