Annons:
Etikettkropp-och-själ
Läst 578 ggr
LeeKnow
2015-06-05 12:00

Början till ätstörning?

(Synd att man inte kan vara anonym här…) 

Har alltid varit överviktig. Just nu är jag 166 cm och väger ca 80-85.  Har alltid fått pikar från familjen om just min vikt och har aldrig varit nöjd med min kropp. Men på senaste tiden så har jag börjat tänka väldigt mycket på min vikt. Har alltid velat gå ner i vikt men senaste 2 veckorna har det blivit ännu värre. Är rädd för att äta därför att jag vill gå ner i vikt, försöker skippa att äta och om jag måste äta så är det bara lite. 

Känner mig misslyckad och äcklig om jag råkar äta så att jag blir mätt och får lust att försöka spy upp det.  Men jag känner mig också jättedum om jag äter för lite, då jag inte vill ha nån ätstörning och vill orka göra det jag vill,  Även fast det också känns bra att jag "lyckades" stå emot att äta så mycket som jag vill.  

Början på nån sorts liten ätstörning eller bara jag som är nojjig? :P 

Är verkligen livrädd för att utveckla ätstörning men jag vågar inte äta..

Annons:
Hoseok
2015-06-05 12:14
#1

Det finns tusentals olika ätstörningar. Det du beskriver låter som kan vara en början till en ätstörning, men det måste inte vara det. 

Jag tycker du ska prata med någon om detta. Kurator, psykolog. Säg precis som det är, prata ut om det.

Ria74
2015-06-05 12:33
#2

Jag hade ätstörningar i tonåren och som ung vuxen och känner igen en del i det du skriver.

Prata med skolsköterskan, dina föräldrar eller annan vuxen du har förtroende för. Det är viktigt att du får hjälp fort om det är en ätstörning.

Jag vägde ca 65 kg till mina 163 cm och tyckte jag var tjock. Jag började gå ner ett par kg och fick så mycket uppskattning att det sen skenade och till slut vägde jag under 40 kg och mådde väldigt dåligt.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

LeeKnow
2015-06-05 12:55
#3

Vågar inte prata med någon :( Finns ingen på skolan jag litar på, vill inte att mina föräldrar ska få reda på det då dom antagligen inte kommer förstå problemet i det. Kanske min syster men vet inte om jag skulle få nån hjälp då.. Mer än att hn skulle försöka övertala mig att börja äta och att jag inte är så tjock som jag tror. #2 Det var ju verkligen inte övervikt! Till skillnad från mig som faktiskt ÄR överviktig..

LeeKnow
2015-06-05 12:58
#4

Vill så gärna tro att OM jag skulle få en seriös ätstörning så skulle jag va klok nog att sluta. Men samtidigt så vet jag att jag troligen inte kommer att göra det, att det kommer gå för långt. Jag vet inte varför men det gör mig rädd

Nelley
2015-06-05 13:04
#5

Försök att äta nyttigare, ingen mer dricka och godis och ät mycket grönt, lite mejeriprodukter, inget rött kött. Ät d-vitamin tillskott på vintern. Har en alla värden på topp mår du oftast bra psykiskt också och förutom det, så kan du nå en hälsosammare vikt.🙂

Och svar på din fråga, ja. Det tror jag, men det handlar om att kämpa och få en hälsosammare syn på mat. Det är inte om du äter, det är vad du äter. Kram.❤️

Upp till toppen
Annons: