Tråden är låst och inga nya kommentarer kan skapas
Kropp och själ

Vattenmelondiet?

2015-06-25 22:56 #0 av: Intefulltnormal

Hej, jag har läst om att genom att äta 1-2 kg gurka och 2 liter vatten eller grönt te per dag så kan man gå ner 5-6 kg per vecka. Fungerar det likadant med vattenmelon? Båda innehåller ju väldigt mycket vatten

Anmäl
2015-06-25 22:59 #1 av: Cragan

jo visst du går nog ner massa i vikt men det är av ren o skär näringsbrist. 



Anmäl
2015-06-25 23:00 #2 av: Intefulltnormal

#1 ja jag vet men vill ju verkligen bli smal men vilket fungerar bäst, vattenmelon eller gurka?

Anmäl
2015-06-25 23:04 #3 av: Cragan

#2 ska du gå via svält så spelar inte det någon roll men besök ett behandlings hem först för annorektiker innan du väljer en svält väg.

ska jag rekomendera något så är det en dietist via din vårdcentral



Anmäl
2015-06-25 23:05 #4 av: IceTee

#2 vattenmelon innehåller ju massor av socker. Men varför inte göra det enkelt för dig och inte äta alls? Räcker ju med att bara dricka vatten i så fall

Eller så gör du något vettigt och ser till att gå ner i vikt på ett hälsosamt sätt!

Medarbetare på Skor iFokus

Anmäl
2015-06-25 23:05 #5 av: Kyllan56

Med den skillnaden att melon innehåller mycket socker. Aldrig bra att äta ensidig kost! Sedan om man svälter sig, så kommer kroppen inte bara ta av fettet utan också av muskler och andra organ. Så när du går upp igen, för det kommer du göra, så går du upp i fett. Eftersom ett kg muskler är fem gånger så litet som 1 kg fett kan du efter att du gått upp, väga lika mycket som du gjorde innan dug gick ner, men ändå är kroppens volym större. Så bantar man till sig en övervikt! Aldrig bra!

”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”

Anmäl
2015-06-25 23:08 #6 av: Aleya

Ät vanlig mat. Du kommer garanterat gå upp dessa 5-6 kg när du börjar äta som du ska igen.

Om jag minns rätt har du skrivit innan om något som jag skulle säga är början till ätstörningar i ett annat inlägg.

Så sök hjälp!

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2015-06-25 23:09 #7 av: Achatina

Om du är överviktig och ger dig på den dieten så kommer du nog drabbas av lös hud vilket inte är värt det om målet är att se snygg ut. Vill du gå ner i vikt så gör det på riktigt sätt. Sluta äta godis, glass, chips och skippa läsken (även light läsk). Ät mer grönsaker än frukt och bär. Ät varierat och dra ner på pasta och bröd. Och framförallt rör på dig. 

Anmäl
2015-06-25 23:11 #8 av: Intefulltnormal

#5 dock så springer jag/går (kör intervaller) 1 mil per dag (springer mer och mer och går mindre och mindre) + 100 squats, 500 jumping Jacks, 100 situps (ökar med 100 varje vecka tills jag kommer till 1000), plankan 3 min, stolen 2 min, även där ökar jag med 30 S för varje vecka

Anmäl
2015-06-25 23:16 #9 av: Intefulltnormal

#7, jag är inte överviktig, väger ca 60 kg, är 14 år och 172 lång. Just nu äter jag 500 kcal per dag och äter inte bröd, pasta, potatis, ris osv, inget vete, inga mejeriprodukter, och mindre kött. Det jag äter är mycket grönsaker, 1-2 frukter per dag, lax, kyckling, mycket baljväxter

Anmäl
2015-06-25 23:18 #10 av: Achatina

#9 Är målet enbart att bli smal? 

Anmäl
2015-06-25 23:19 #11 av: Intefulltnormal

#6 varför skulle jag börja äta normalt? Normal kost=tjock jag

Anmäl
2015-06-25 23:20 #12 av: Intefulltnormal

#10 yes

Anmäl
2015-06-25 23:21 #13 av: Kyllan56

#8 Har ingen betydelse du kommer förlora muskelmassa. Om du bara tänkt leva på meloner och träna som du gör har du problem. Om du inte har en ätstörning kommer du få en Jag tycker du ska vara rädd om dig och din kropp och gen den mat.

Det är i vila muskler repareras och byggs. Utan protein kommer det inte ske. Ju bättre du äter desto bättre mår kroppen.

Kroppen vet inte att det är frivilligt och kommer att ställa in sig på svält, vilket gör att kroppen sparar på varenda kalori, så hur du än vänder och vrider på det är det ingen god idé!

Var rädd om dig!

”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”

Anmäl
2015-06-25 23:23 #14 av: IceTee

sök hjälp för ditt problem, för du siktar mot att bli underviktig. Ta itu med din (förmodade) ätstörning innan du blir riktigt sjuk och behöver bli inlagd och sen få tvångsvård

Medarbetare på Skor iFokus

Anmäl
2015-06-25 23:29 #15 av: Intefulltnormal

Tro mig när jag säger att jag faktiskt inte bryr mig längre. De ända som bryr sig om mig är 2 lärare, skolsyster och skolkuratorn

Anmäl
2015-06-25 23:32 #16 av: IceTee

#15 om du inte bryr dig längre- varför försöker du? Det låter som att du bryr dig väldigt mycket faktiskt. 

Medarbetare på Skor iFokus

Anmäl
2015-06-25 23:34 #17 av: Aleya

#11 i ditt huvud blir du tjock.

Du inser väl att du kan få allvarliga problem när du behandlar din kropp som du gör?

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2015-06-25 23:34 #18 av: Intefulltnormal

#16 jag menar att jag inte bryr mig om vänner lämnar mig eller om jag dör, bara jag blir smal

Anmäl
2015-06-25 23:35 #19 av: Intefulltnormal

#17 det ända som spelar någon roll är om jag blir smal

Anmäl
2015-06-25 23:36 #20 av: Kyllan56

Prata med dem, så de hjälper dig. Det låter som du kontrollerar ditt liv genom att svälta dig och träna. Jag tror också du bryr dig, men känner vanmakt och hjälplöshet. Mat och vikt kan man alltid kontrollera, så det blir ett substitut för det du känner att du inte kan.

”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”

Anmäl
2015-06-25 23:37 #21 av: Aleya

#19 jag hoppas att du får hjälp

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2015-06-25 23:41 #22 av: IceTee

#18 säg det till någon

Medarbetare på Skor iFokus

Anmäl
2015-06-25 23:43 #23 av: Intefulltnormal

#22 jag har sagt det till min kurator, hon är jättebra och hjälper mig mycket men nu är det ju sommarlov o allt

Anmäl
2015-06-25 23:46 #24 av: Kyllan56

 Jag hoppas också att du får hjälp, med det som driver dig att vara självdestruktiv. Att svälta sig själv eller skada sig på annat sätt är en kortsiktig lösning att reducera ångest/oro på. Långsiktigt kommer du må sämre.

”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”

Anmäl
2015-06-25 23:46 #25 av: IceTee

#23 har du ingen annanstans att gå till under sommaren? Det låter inte bra att du inte får någon hjälp förrän augusti

Medarbetare på Skor iFokus

Anmäl
2015-06-25 23:48 #26 av: Intefulltnormal

#25 nej, eller jag kommer ju ha lite kontakt med min kurator men jag förtjänar ändå ingen hjälp

Anmäl
2015-06-25 23:49 #27 av: Intefulltnormal

#24 vill inte ha någon hjälp

Anmäl
2015-06-25 23:50 #28 av: Achatina

Ge inte upp om livet bara för att det är sommarlov. Skaffa internetkompisar som du kan prata med om allt. Fokusera på något annat än att bli smal ett tag.. Typ lär dig ett nytt språk (duolingo.com) eller försök bli badass på att rita porträtt av kändisar. Vad som helst som ger vardagen lite mer variation.

Anmäl
2015-06-26 02:10 #29 av: Intefulltnormal

#28 har inte gett upp bara för att det är sommarlov

Anmäl
2015-06-26 09:21 #30 av: jossan...

jag hoppas från mitt hjärta att detta är ett troll, för annars handlar detta om en person som måste gått igenom mycket för att bli så tom så att man inte bryr sig om någon, inte ens sig själv...

Anmäl
2015-06-26 10:55 #31 av: 134643

#30 Tyvärr är det vanligare än man kan tro.

Ts; jag förstår vad du går igenom, jag förstår vad du känner. Jag var där du är nu för ett par år sedan. Jag ville bli smal, det var mitt enda mål. Mina betyg sjönk då jag inte orkade fokusera i skolan, jag tappade kompisar då jag alltid var lättirriterad och på dåligt humör, jag svimmade när jag var ute och sprang. Jag gick ner 7 kilo innan jag blev tvångsintagen på bups slutenvård då jag ville ta mitt liv.
Att gå ner i vikt hjälpte mig inte. Vad som hjälpte mig var psykologer, vänner, familj, som fick mig att inse att jag duger som jag är. Att jag inte blir lyckligare ju mindre jag väger. Det har inte varit lätt, och jag har fortfarande idag, två år senare dagar där jag funderar över om det är värt att äta eller inte.

Så jag förstår ts, jag förstår varför du vill gå ner i vikt men tro mig - livet blir inte bättre bara för att du är smalare. Tyvärr har jag inga tips, inga råd, inget sätt att hjälpa dig. I slutändan så är det DU som måste vilja bli bättre, ingen kan tvinga dig. Men jag hoppas innerligen att du får den hjälp du behöver och att du inser att du är bra precis som du är. Om du vill prata så finns jag här, ta hand om dig.

She needed a hero, so that's what she became. Sajtvärd på tonåringar och medarbetare på RåttorSkrattarRegnbåge

Anmäl
2015-06-26 17:57 #32 av: Lexie82

#19 Men vad är vitsen med att bli så hiskeligt smal som du vill bli? Du får ju inga former överhuvudtaget!

Det låter som att du redan är väldigt smal, och om du tränar så mycket som du säger så är ju merparten av din vikt muskler, inte fett. En vattendiet gör inte att du blir smalare, den gör att du blir trött, orkeslös och blir av med muskler. Och kroppen kommer att tro att det är svält, så när du väl äter nånting igen (för det måste du förr eller senare) så kommer kroppen göra om ALLTING till fett för att du ska överleva nästa "svält". Det är mer effektivt att äta lite men ofta och nyttigt. Då ökar du fettförbränningen.

Personligen så kan jag gladeligen leva med att ha några extra kilon eftersom de ger mig riktigt snygga tuttar och höfter.

Anmäl
2015-06-26 22:06 #33 av: Intefulltnormal

#30 tro mig du har ingen aning om hur en vanlig dag ser ut för mig, men låt oss bara säga att det oftast är så tungt att jag vill ta livet av mig. Jag bryr mig om alla i min närhet (förutom mig själv) men de gör inte samma sak för mig och jag förstår dom, så jag gör dom faktiskt en tjänst genom att ta svälta mig till döds

Anmäl
2015-06-26 22:21 #34 av: Achatina

#33 Nej, det känns bara som det när man är 14år. Det blir bättre när man blir äldre, men man får hålla ut de åren det är fullkomligt skit. Du får tänka på att det bara är 4år kvar tills du kan göra vad du vill med ditt liv. Fyra år går jättesnabbt. Men det är inte värt att sitta på psyket med folk som är där för andra saker, bli tvångsmatad med slang och så vidare undertiden man väntar.

Anmäl
2015-06-26 22:49 #35 av: 134643

#33 En vanlig dag för dig låter himla likt hur en vanlig dag såg ut för mig också.
Din tankar, sättet du värderar sitt liv på, är extremt oroande. Du är inte en börda, världen skulle inte vara en bättre plats utan dig. Du är viktig, behövd, älskad, precis som alla andra. Som sagt hoppas jag verkligen att du får hjälp att komma över det här. Hur klyschigt det än må låta så blir det bättre, jag är levande bevis för det. Få dig själv inlagd om du seriöst funderar på att ta ditt liv, snacka med någon. Gör något. Ditt liv spelar roll, du spelar roll

She needed a hero, so that's what she became. Sajtvärd på tonåringar och medarbetare på RåttorSkrattarRegnbåge

Anmäl
2015-06-27 00:42 #36 av: Intefulltnormal

#35 om jag nu är så älskad o behövd osv osv varför får jag då alltid höra av vänner, familj och från folk på nätet av jag är självisk, bitchig, ful, tjock, jobbig, attentionwhore osv osv listan är lång

Anmäl
2015-06-27 00:46 #37 av: Intefulltnormal

#35 Folk har till och med skrivit till mig att de önskar att jag hade dött när jag försökte ta självmord. Så jag tvivlar starkt på de du säger

Anmäl
2015-06-27 02:06 #38 av: Achatina

#36 Lyssna inte på elaka personer. Folk är elaka för att de själva mår dåligt och tror att de mår så mycket bättre av att trycka ner andra. 

Anmäl
2015-06-27 02:25 #39 av: Intefulltnormal

#38 ja visst jag tycker de som skriver till mig anonymt är sjukt taskiga men mina vänner och min familj säger/skriver det på ett "snällt" sätt. Inte för att vara taskiga lixom. T.ex en gång sa jag till en av mina bästisar hur jag mådde osv och hon sa många stöttande saker men sen sa hon att jag får henne att må dåligt och tappa hoppet, att hon försöker tänka positivt men att det blir svårt när jag inte oxå gör det. En annan gång när jag försäkra berätta för en annan kompis om att jag mår dåligt sa hon att hon inte ville prata om det. Ibland svarar inte mina vänner när jag skriver till dom om när det har hänt nåt eller så, eller så skriver de bara typ "Gud vad hemskt, stackars dig" Sen kan jag lixom få lite kommentarer typ om att jag bara tänker på mig själv, inte har nån empati, är bitchig osv. Så jag kan inte prata men mina vänner om hur jag mår OCH de har ju rätt, jag är en hemsk och elak människa

Anmäl
2015-06-27 02:43 #40 av: Achatina

#39 Har du pratat med någon av dina föräldrar eller släkt på samma sätt? Ger de samma respons som dina vänner? 

Anmäl
2015-06-27 08:38 #41 av: 134643

#36, 37, 39.
Då omringar du dig med fel människor. Det finns underbara vänner där ute, som stöttar och finns där. Tyvärr så är du rätt ung och människor i din ålder brukar vara mer omogna när det kommer till psykiska sjukdomar. Dina kompisars reaktioner är rätt vanliga i den åldern, jag fick höra liknande saker från mina "kompisar". Det blir bättre

She needed a hero, so that's what she became. Sajtvärd på tonåringar och medarbetare på RåttorSkrattarRegnbåge

Anmäl
2015-06-27 21:33 #42 av: Intefulltnormal

#40 nej jag har inte så bra relation mina föräldrar eller andra släktingar. Men ja de kan oxå droppa lite kommentarer eller reta mig (på ett snällt sätt) men det blir ju så fel när man håller på o säger saker o retar en när man själv redan har dålig självkänsla och självförtroende.

#41 Asså grejen är att de är ju jättebra vänner och jag mår bra när jag är med dom, men när det kommer till att prata om hur jag mår osv så funkar det lixom inte. Pratar hellre med kuratorn o lärare om hur jag egentligen mår lixom. Jag vet ju att mina vänner menar väl men det blir lixom fel när de försöker hjälpa.

Anmäl
2015-06-27 22:10 #43 av: sisela

Det kan bli så med vänner när man mår dåligt. Vänner ska stötta en, javisst, men det finns en gräns. Du har tydligen passerat den gränsen och mår för dåligt för att vanliga människor utan speciell utbildning i att hantera det, orkar med. De vill säkert jättegärna vara där för dig, men de måste skydda sig själva lite, så de inte också blir sjuka. Hur kul är det att hänga med nån som BARA pratar om att bli smal, eller om hur dåligt man mår? Pratar av egen erfarenhet här. Mina vänner orkade inte heller med mig och sa det, och jag fattade och sökte professionel hjälp.  

Det bästa man kan göra för att behålla sina vänner och själv vara en god vän, är att se till att man sköter om sig själv så gott man kan. Spara de jobbiga samtalen till psykologen och var med vännerna och gör roliga saker. När du mår bättre kommer ni kunna stötta varandra mer jämnbördigt och det blir en bättre vänskap. 

Att vara smal är dessutom inget mål i sig. Att ha en sund och stark kropp är bra för att den kan användas till att göra roliga och spännande saker. Att vara supersmal men inte orka ett skit på hela dagen eftersom man inte fått nån mat är inget liv att sträva efter. INGEN kommer att belöna dig för att du blivit supersmal. De som hatar nu kommer att skriva skit på nåt annat sätt om du blir smal. Det är bara en hobby för sådana, att skriva elaka saker på nätet. De kan hitta på vad som helst för att få en reaktion. 

Anmäl
2015-06-28 01:16 #44 av: Achatina

#42 Antar att du ändå bor hemma hos dina föräldrar, eller har någon form av förmyndare (heter det så?). Om du ändå har gett upp allt och bara ska sträva mot en så låg vikt som möjligt så kan du ju lika gärna berätta hur du känner för dina föräldrar. Även om ni inte har så bra kontakt i nuläget, kanske det kan ändra sig. De är ju inga tankeläsare, även om man gärna tror de. De låter inte som om de är jättehemska, de är nog bara felinformerade om läget. 

Anmäl
2015-07-02 23:43 #45 av: Intefulltnormal

#44 de är medvetna om min ätstörning, självskadebeteende, depression osv osv. Men man kan ju alltid kolla åt andra hållet... Okej men grejen är att jag vill jättegärna få en snygg rumpa men hur i helvete får man det på kort tid då? Vill få se resultat på typ 1 vecka (inte en skit snygg rumpa men lite resultat lixom) btw vet dom även om mitt självmordsförsök så...

Anmäl
2015-07-02 23:48 #46 av: Intefulltnormal

#43 ja jag förstod oxå det efter ett tag. Jag började prata om viktnedgång o så typ i oktober men slutade i typ januari då jg fattade att de sänker mina vänner lixom. Så jag har aldrig pratat med dom om mitt mående sen dess. Det tråkiga är att jag gick så långt förut så det spelar ingen roll hur lite jag än pratar om det för om det nu skulle vara nått så kan jag inte prata med dom om det längre :/
Om jag vill få en snygg rumpa då, hur gör jag då? Vill se resultat innom en vecka...

Anmäl
2015-07-03 02:37 #47 av: sisela

#46 vad tråkigt. Kanske kan det bli bra igen om ett tag när de märker att du pratar mest om annat. Hoppas verkligen att du har nån annan att prata med.

Anmäl
2015-07-03 04:32 #48 av: Intefulltnormal

#47 ja men det är de vuxna på skolan så nu under sommarlovet har jag ju ingen

Anmäl
2015-07-03 10:43 #49 av: [ThisIsWheels]

#48 Men kan du inte vända dig till BUP eller ungdomsmottagningen? Där finns människor att prata med.

Anmäl
2015-07-03 15:32 #50 av: Intefulltnormal

#49 pga mina självmordsförsök så måste jag ju gå dit men nu är det sommar och då är jag knappt hemma. Och han jag pratar med på bup gör verkligen ALLT sämre, jag mår verkligen skit när jag går därifrån.

Anmäl
2015-07-03 15:33 #51 av: jossan...

#50 be om att få tala med någon annan?

Anmäl
2015-07-03 18:19 #52 av: sisela

#50 det kan ofta kännas sämre efter ett snack, eftersom man varit inne och rotat runt i det som är jobbigt. Om man bara pratar trevligt på ytan så kommer det aldrig att hjälpa. En psykolog ska i te vara din kompis. Det är nån som petar och rör runt i det allra jobbigaste. Jag har ofta gått hem och gråtit efter psykologsamtal. Det kräver ju också ganska mycket av en själv, att man vill må bättre och jobbar på det mellan samtalen också.

Jag vill inte alls förminska din upplevelse och kanske är han inte alls bra. Ville bara säga att det mycket ofta är riktigt jobbigt. Du har ju också rätt att tala om för honom vad som känns dåligt och hur du vill ha det.

Anmäl
2015-07-04 00:23 #53 av: Intefulltnormal

#51 ja jag ska få göra det men inte förns i höst och jag är ju borta större delen av sommaren så sommarteamet går inte heller att prata med

#52 grejen är att när jag pratar med de på skolan så mår jag bättre efteråt även när vi pratar om väldigt jobbiga saker. När jag pratar med min psykolog pratar vi aldrig om jobbiga saker men han får det att låta som att jag aldrig kommer må bra om du förstår vad jag menar? När jag pratar med min kurator på skolan t.ex så får hon mig att må lite bättre och gör så att jag får lite mer hopp om livet och inte skär mig eller liknande. Asså jag och min kurator pratar om väldigt tunga saker och jag sitter typ där och gråter men det känns ju ändå bra. Och när jag pratar med min psykolog tappar jag allt hopp och vill i princip bara gå hem o ta livet av mig och brukar gå hem och skära mig efteråt, hade det inte varit för min kurator hade jag säkert tagit livet av mig oxå.
Har pratat med en jättebra psykolog men tyvärr så fick jag bara prata med henne två gånger då hon var i akutteamet och fick prata ned henne direkt efter mitt självmordsförsök.
Sen ställer ju min sociala fobi till det för mig rätt rejält

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.