Annons:
Etikettmåste-skriva-av-mig
Läst 1938 ggr
atlasstar
2015-07-09 04:35

Vi glider isär.

Jag inte hur jag ska förklara denna situation riktigt, jag och min vän har varit barndomsvänner till och från sedan vi var mindre. Sedan blev vi bästavänner i högstadiet. Nu är vi 19 och 20 och det senaste året har vi glidigt isär mer och mer, det har blivigt mer och mer konflikter och den senaste gemensamma semestern slutade med att vi inte sa ett ord till varandra påvägen hem. Väl på semestern upptäckte jag sidor hos henne som jag inte alls gillade och hon säger nog detsamma om mig. Jag gillar att göra saker när jag reser, men hon gör inte det. Hon ljög och betedde sig konstigt, en situation var tillexempel att jag bad henne följa med på någonting jag ville ha med henne på. Hon sa nej, och skyllde på att hon legat hemma i två år och gjort ingenting och nu fick hon "psykbryt" när hon plötsligt behövde göra saker. (volontärjobb, andra saker. Vi reste med grupp) Efter som jag också legat hemma i deppression och panik ångest så kändes det lite oseriöst, även om jag tog henne på allvar.. Jag gick iväg för att hämta någonting i rummet och när jag kom tillbaka så frågade en annan vän henne om hon ville följa med på saken (med gruppen) jag frågat henne om i dagar, då sa hon självklart ja. Jag har aldrig känt mig så dum och lurad. Hon sa även saker under veckan som kändes konstigt, som hur hon inte bryr sig om hennes vänner har kul eller inte när hon tar med dom på semester. Som att hon tar med dom så hon inte slipper vara ensam.. Hon är van att få en del uppmärksamhet och jag är van att stå i skuggan, ibland känns det som att när jag får uppmärksamhet så gillar hon det inte alls. När det också kommer till vänskap så är det enda ämnet under våra samtal vad vi gjort under kryssningar och människor vi träffat. Det är svårt att säga nej till kryssningar/festande då det är det ända vi gör tillsammans. Jag kan fråga henne om saker och hur hon mår, hon pratar väldigt mycket gärna om det men när det kommer till att fråga mig saker så händer det aldrig. När jag berättar saker så lyssnar hon inte eller så säger hon bara mm eller börjar prata om sig själv igen. Jag har tagit upp det här men hon förändras aldrig, jag är alltid en sån bra vän till henne men aldrig hon till mig. Jag förändras med hon förändras inte, jag vill plugga, komma in på högskolan, resa världen runt och börja ta allting på allvar. Jag vill göra saker jag vill göra och inte bara göra saker hon vill göra. Hon vill allting jag inte vill, och jag vill allting hon inte vill. Jag vill vara med vänner som bryr mig lika mycket om mig som jag gör om dom, är det själviskt? Är det för det bättre om jag tar avstånd? Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra just nu, jag vet vad jag vill göra men är det det rätta, eller är det ett misstag? När vi inte pratar mår jag på något sätt bättre. Jag kan fokusera på mig Och göra saker jag gillar och vill, vara den jag vill vara. Prata om saker jag gillar. Jag vet inte varför det är så.. Det känns också hemskt. Just nu pratar vi inte och vi kanske inte kommer göra igen, men vi brukar börja prata igen efter ett par dagar till veckor när vi kommer i rejäla konflikter. Men den här gången vill jag att det blir annorlunda, för jag vet inte om jag vill ha henne i mitt liv mer. Det är också väldigt svårt då vi har gemensamma vänner.

Annons:
enrödgroda
2015-07-09 04:47
#1

På den delen när hon inte ville göra nån grunka när du frågade, men sa ja när någon annan gjorde det har jag kanske en teori om (mest för att det är något jag skulle kunna gör.)

Jag tänker om hon kanske är obekväm med folk hon inte känner/folksamlingar/nått åt det hållet så tänkte hon kanske att eftersom ni är goda vänner så kanske hon kunde vara lite mer öppen med dig, men när andra frågade kanske hon ville verka lite mer social.

Jag gör också så, frågar nån jag gillar om jag vill göra saker bland och/eller med en massa människor så säger typ "näääääää", men om nån jag inte känner så bra frågar så säger jag genast ja för att inte verka konstig.

Katniss
2015-07-09 10:45
#2

Detta verkar ju inte var en så värst bra kompis. Su förtjänar att vara vän med folk som faktist bryr sig om sig :)

R.I.P. Anton 💔

[Raubtier]
2015-07-09 12:36
#3

Jag skulle säga att ni helt enkelt växt ifrån varandra. Det gör man med många vänner även om det skulle vara ens bästa vän. Ni vill helt enkelt olika saker i livet. Följ din väg och gör det du tycker blir bäst, det kommer gynna dig i livet! :)

[Horse24]
2015-07-09 23:50
#4

Det du sa om att det känns som att du hamnar i skuggan och att hon inte direkt lyssnar på dig när du pratar är något jag känner igen. Mina klasskompisar är mycket så. De berättar om sina problem och söker stöd hos mig - då finns jag där för dem. Men försöker jag berätta något för dem… då verkar de tycka att jag är den mest irriterande, mest tråkiga personen som finns. Såna personer är inte värda ens uppmärksamhet.

Det är aldrig kul när man glider isär sådär men jag skulle nog säga att det är ganska vanligt. Folk förändras. På gott och ont. Fokusera på det som du vill göra i livet :).

Upp till toppen
Annons: