Annons:
Etikettkärlek-och-förälskelser
Läst 1527 ggr
lollo00
8/18/15, 7:45 PM

Jag gillar han men vet inte vad jag känner längre..

Hej! Detta är ett problem som jag mår väldigt dåligt över och jag vet inte längre vad jag egentligen känner. HADE DU VELAT HJÄLPA MIG ATT KOMMA PÅ RÄTT SPÅR IGEN? Vi börjar från början direkt: Jag började i årskurs 7 för två år sedan. Vid första ögonkastet på en kille så blev jag kär. Mina vänner blev detsamma och där hade vi ett problem redan då. Som tur är så är jag nu själv som är kär i honom. Någon månad efter vi gått i samma klass så blev han tillsammans med en tjej. Jag tyckte det var jobbigt osv, försökte sluta gilla honom men eftersom att jag ser honom varje dag så är det nästintill omöjligt. Han är så snyyyygg! Jag kan drömma om han minst en gång i veckan och det är drömmar som handlar om att vi har väldigt bra relation till varandra, vilket vi egentligen INTE har. Jag fantiserar om hur det kommer att vara när vi är tillsammans och hur jag kommer att bete mig med honom. Han gjorde slut med tjejen efter 10 månader tillsammans, alltså på sommarlovet tills att jag började årskurs 8. Jag kände att jag kunde ha en chans på honom. Vi pratar ibland och jag som är väldigt tillbaka dragen så kan det vara ett problem. Jag tänkte och verkligen ville egentligen prata med honom och kände egentligen att jag kunde, men jag gjorde det aldrig. Jag har aldrig varit den som börjat prata, och med det så blir vår kommunikation väääldigt dryg. Strax efter började han hålla på med ännu en annan tjej och jag kom då på att jag inte duger. Jag inser att jag aldrig kommer få honom men jag kan bara inte sluta vara kär. De höll på ett långt tag innan de ens blev tillsammans men även nu på sommarlovet gjorde han slut med henne och jag visste inte varför. Jag hade precis innan det intalat mig själv att jag inte kunde vara kär i honom. Men när jag fick reda på det slog mitt hjärta volt och på en sekund fick jag tillbaka alla känslor fast mycket mer än vad de var innan. Nu kände jag verkligen att han var den rätta för mig. Problemet är då att jag senare får reda på att han gjorde slut med henne pga han har varit otrogen och är kär i ännu en annan tjej. Jag förstår inte egentligen och inser inte då att han verkligen är kär i andra men inte mig. Nu har skolan börjat igen och jag går nu i årskurs 9. Samma känslor som jag hela tiden haft innan fast mycket starkare. De blir starkare varje dag jag ser honom och bara han kollar på mig känns det som att han är min, men så är det ju inte :/. Däremot när jag kommer hem så förstår jag att han träffar andra på fritiden och det lilla jag pratar med honom i skolan tänker han inte ens på medans en mening med han på en dag betyder mycket för mig. Jag vet att jag måste sluta vara kär i han men jag mår så dåligt bara över tanken att överge en fantastisk person. Det känns liksom inom mig som att han gillar mig och då känns det som att jag bara tappar bort en så lätt chans att få honom. Men det är ju FALSKT. Jag ser honom varje dag i skolan, han är så snygg och den tjejen han är kär i går i en annan skola så han umgås liksom inte med henne så att jag ser det. Det är nog det som kan vara svårt för mig att då inte förstå vad han egentligen känner. Med de andra tjejerna har jag sett de tillsammans men nu kan jag bara föreställa mig och det ända jag kan föreställa mig är att de inte är mer än vänner och att det är jag och han som ska va. När jag tänker på att jag ska sluta vara kär i han så känns det inte som att jag har en framtid. Jag blir ledsen och helt tom i hela kroppen. Samtidigt som jag är det så tänker jag på att jag är en vanlig person som alla andra i klassen för han men att han är kär men inte i mig. Jag vill ge upp hoppet om honom men det går inte. Däremot så har jag ibland inte haft lika starka känslor, det kan vara efter att han har sagt ”Vad håller du på med?” med en hög och stark röstton som skrämmer mig om att han ogillar mig. Senare är det som vanligt och han kanske gör någonting som jag blir impad på, det kan vara att han bara hamnar i samma lag som mig på idrotten eller att han går bredvid mig en lite längre sträcka eller att han hejar på mig för att vi är i samma lag. Tillochmed om vi bara för ögonkontakt så slår mitt hjärta fooort, mitt ansikte blir en tomat och mina händer blir svettiga. Han gör inget av detta för att på något sett få mig intresserad av honom, killar är liksom bara sådana men jag tar det som att han menar något till MIG och det är det jag inte kan släppa och det är det som får tillbaka min känslor. Jag behöver hjälp! Hur ska jag sluta vara kär i honom?

Annons:
allhealing
8/18/15, 8:17 PM
#1
Det man inte ser i sig själv ser man i andra. Att leva ett liv, och i det livet utgå från att livet blir bättre när jag blir hel tillsammans med en annan person, visar att du aldrig fått lära dig att du är hel, du har alltid varit hel och du kommer alltid att vara hel.

Världen vi lever i bygger inte på den här förståelsen. Förståelsen att vi alla är hela och perfekta. Världen vi lever i idag lär inte ut den här verkligheten. Den verklighet vi får lära oss är att vi hela tiden behöver saker, vi behöver relationer, vi behöver bli sedda och vi behöver ses om och om igen för att få det bekräftat. Att vi är någon men bara när vi blir sedda, uppmärksammade och omskrivna.

När vi lär oss att det är den vi är. Den som behöver ses, bli uppmärksammad och omskriven. Då kan vi omöjligt se oss själva som hela. Om vi inte kan se oss själva som hela hur ska vi då kunna tycka om oss själva? Det är en omöjlighet.
Frågan du ska ställa dig är därför. Är det ok att jag ser mig själv som inte hel bara för att så många andra ser sig på det sättet och fått lära sig att se verkligheten på det sättet? Är det en bra mall att använda sig av när man kopierar andras mönster och beteenden som gör att man endast existerar på riktigt och fullt ut som en hel människa när andra ger dig bekräftelsen på att du är du?

Om det är så du vill leva ditt liv. Om du vill vara som så många andra redan är. Då ska du inte bry dig om det jag skriver här.

Om du vill förändra din verklighet. Om du vill leva ett liv där du är personen som är den person du sätter i centrum av ditt eget liv. Då kan det vara bra att ta till sig av det jag skriver här. Det är inte viktigt att förstå det här nu direkt. Det viktiga är att lyssna till ditt hjärta. Känns det här rätt för mig? Eller känns det här fel för mig?

Att tycka om sig själv för den man är är ingen självklar grej. Det kan ta tid. Tro inte alltid på det du uppfattar i en annan person. Ibland har dom det inte så bra som du tror. Ibland har dom betydligt jobbigare händelser med sig i sitt liv som gör att dom tror att dom behöver spela ett vackert liv på ytan. Att personen visar sig som en person på ytan men som en annan bakom den väldigt ytligt sminkade fasaden. Inom sig mår personen allt annat än bra.

Livet är ett sökande. Det är ett sökande efter många svar. Ibland blir sätten vi fått lära oss att söka dessa svar på det som sätter krokben för oss. Vi har helt enkelt fått lära oss ett mindre effektivt sätt att söka svaren på. Vi har fått lära oss föråldrade sätt att söka på. Den som lärde dig det här söksättet lärde säkerligen ut det bästa sättet personen visste. Förstå att en person inte vet allt. Leta därför på många ställen och permanenta aldrig hur du finner svaren. Sök alltid efter nya och mer intelligenta sätt att få de svar du önskar.

Hoppas det här kan ge dig såväl som andra läsare lite andra perspektiv att uppleva världen på.

Kent Asp

kentasp.com
www.kentasp.com
www.MindKnowlogy.com

förändring är alltid en möjlighet

lollo00
8/18/15, 8:29 PM
#2

#1 Jag har väldigt länge gillat mig själv, hur jag ser ut, vad jag är bra på men det som jag sjunker längre ned på är att jag inte vågar gå fram till den jag verkligen gillar. Jag förstår inte riktigt vad du menar med din text, vill ha en sammanfattning av vad du vill att jag ska göra :)

allhealing
8/19/15, 12:25 AM
#3

Egenskaperna du beskriver som att du gillar dig själv, vad du är bra på samtidigt som du är osäker på hur du ska göra med killen du gillar. Alla dom egenskaperna är en roll nästan alla spelar på ytan. Den vi vill visa oss vara för vår omgivning. Det är inte den vi är inuti oss själv. 

Vi spelar helt enkelt en roll på ytan som inte är den genuina personen vi är inuti oss själva.

Därför är det du refererar till bara rollen du är på ytan precis som nästan alla andra även de spelar den rollen.

Att bli kär i en person på ytan blir väldigt svårt efter ett tag eftersom det inte är den genuina versionen av vare sig dig eller honom som är den som blir kär.

Det jag talar om är inte den som är på ytan. Den jag talar om är den du verkligen är i fokuset av ditt eget väsen.

Det går inte att göra någonting varaktigt med rollen man identifierar sig med på ytan. Den enda sanna kärleken är den som två kärleksfulla väsen har när de är i kontakt med sig själva.

Kent Asp

kentasp.com
www.kentasp.com
www.MindKnowlogy.com

förändring är alltid en möjlighet

allhealing
8/20/15, 2:59 PM
#4
Kanske dom här orden förklarar på ett annat sätt som är enklare att förstå.
Nertecknat på Englagård www.retreat.nu, 1 Januari 2003 av okänd författare.
Lyssna!

Försök att höra vad jag inte säger.

Låt dig inte luras av det ansikte jag visar upp för dig. För jag har tusen ansikten och inget av dom är jag. Bli inte lurad, för Guds skull, bli inte lurad.
Jag kanske ger ett intryck av att vara säker, att självförtroende är mitt namn och kyligt lugn mitt agerande. Men tro mig inte. För djupt härinne döljs mitt verkliga jag, ibland i förvirring, ibland i fruktan, ibland i ensamhet. Därför har jag skapat mig en mask som jag kan dölja mig bakom, en mask som skyddar mig från de blickar som vet.
Du förstår, jag skulle vilja vara äkta och spontan och mig själv. Jag vill att du hjälper mig. Jag vill att du räcker ut din hand. För var gång du är snäll och vänlig mot mig. För var gång du försöker förstå för att du bryr dig. Då börjar mitt hjärta få vingar, mycket spröda vingar men vingar.
För med din känslighet och med din sympati och med din förmåga att förstå är det endast du som kan befria mig från min skuggvärld av ensamhet och övergivenhet.
Det kommer kanske inte att bli lätt. Ju närmare du kommer desto blindare kanske jag stöter bort dig.
Men just en sådan blick är min räddning. För om den åtföljs av accepterande så åtföljs den av kärlek.
Och det är det enda som kan befria mig från de fängelsemurar som jag har byggt upp åt mig själv.
Du förstår! Jag är rädd för att djupast inne inte vara något. Att jag inte är något att ha, och du ska upptäcka det och stöta bort mig.
Ja, så börjar paraden av maskeringar. Jag småpratar med dig om allt som egentligen inte betyder något. Men ingenting om vad som betyder allt. Ingenting om vad som ropar inom mig.
Lyssna! Försök att höra vad jag inte säger.
Jag har hört att kärlek är starkare än tjocka murar och däri ligger mitt hopp, mitt enda hopp.
Jag ber, försök att riva dessa murar med fasta händer och med varsamma händer för ett barn är mycket känslig.
Vem är jag kanske du undrar? Jo, jag är varje man du möter och varje kvinna du möter. Och kanske är jag också du själv.

Kent Asp

kentasp.com
www.kentasp.com
www.MindKnowlogy.com

förändring är alltid en möjlighet

Upp till toppen
Annons: