Annons:
Etikettmåste-skriva-av-mig
Läst 1074 ggr
Molekylflickan
2015-08-26 16:22

Växt från varandra?

Nej, nu är jag förbannad. Nu har min killkompis vart på mig sedan skolstarten med att jag är "smal". Vad ger honom rätten att kommentera min kropp?? Har han tänkt på att "Smal du är, du borde seriöst äta mer" är precis samma sak som att säga "Tjock du är, du borde träna mer"? Men inte utbrister han sådant till överviktiga personer? Vad ger honom rätten att påstå att jag äter lite, tränar för mycket och bla bla bla? Vad ger honom rätten att tycka och säga och konstantera NÅGONTING om MIN kropp? Vad i all världen är det som gör att det är helt okej att kommentera någon smal persons kropp, bara för att hen är smal? Hallå? Är så irriterad på honom och känner mig riktigt trampad på. Det känns som att han kväver mig och dömer mig jämt. I skolan är jämt bara den lilla tjejen bredvid honom, och det sätter automatiskt en stämpel i pannan på mig som "Pokemonälskande gamer" när det är precis tvärtom?! Jag vill få utveckla mig själv som person utan honom där, han är så dominerande och kommenterar allt! Gaaaa, jag är så irriterad. Vad ska jag göra?! Jag vill inte ens gå till skolan imorgon. Och lärarna parar alltid ihop mig med honom, jämt. För att vi var så tighta för ett år sedan. Men helt plötsligt känns han så barnslig och allt jag gör är att irritera mig på honom?! Han tar min energi så att jag inte kan fokusera alls! Helst av allt vill jag bara säga "Nej, tyvärr, där gick min gräns. Skaffa en annan kompis att spela spel och döma skiten ur". Han är så barnslig att han inte ens inser att han kväver mig och min personlighet. Får inte chans att göra något jag vill eller hänga med andra personer. Det är bara han, han, han och han, och sedan alla kommentarer om min vikt och svaren på mattefrågor. Liksom, vad ska jag med svaret på den där till? Jag behöver kunna hur man gör och vad jag gör, svaret hjälper mig ingenstans? Kan man bara säga stopp och sluta umgås?

//Förvirrad tjej som älskar glada citroner och sura apelsiner

Annons:
Scorpio97
2015-08-26 16:29
#1

Självklart är det helt okej att bara säga ifrån, och sluta umgås med honom. Det är ganska vanligt att man växer ifrån varandra när man är yngre, det är olika hur man mognar och så. Man måste inte umgås med någon bara för att man har gillar att umgås med den personen tidigare. Man får säga stopp. 

Om lärarna hela tiden parar ihop dig med honom, så säg till dom också och förklara att du inte vill jobba med honom hela tiden.


//Jessie

MatVeronica
2015-08-26 16:30
#2

Ja det kan man. kräv att han ändrar sig och börjar behandla dig med respekt. Fortsätter han ändå så förklara att du inte ill var hans kompis mer och sluta umgås med honom.

Molekylflickan
2015-08-26 16:41
#3

Jag känner mig lite elak om jag gör det dock. Fast vid närmare eftertanke har han fler vänner att umgås med än vad jag har… I typ 9 utav 10 klassrum sitter vi bredvid varandra. Vi äter lunch tillsammans och han sätter sig alltid bredvid mig på bänken i skolan på rasterna. Och spelar spel. Ignorerar mig i princip då, fast på lektionerna passar det sig att prata med mig. Han har inget intresse för skolan även om vi går i 9:an och all min energi liksom sugs ut ur mig för att han sitter och kommenterar hur jag skriver mina a:n?? En gång satte jag mig bredvid någon annan i klassrummet och då satte han sig i ett hörn. "Jaha, då sitter jag väl forever alone då" och då kom det ett "naw, stackare" från läraren och det gjorde allt så mycket värre. Skulle man kunna säga det till honom via skolkuratorn eller något? För det känns inte som att han lyssnar på det jag har att säga och tar mig seriöst överhuvudtaget.

//Förvirrad tjej som älskar glada citroner och sura apelsiner

Scorpio97
2015-08-26 16:46
#4

Ja, du kan ta hjälp av kuratorn om du vill. Annars går det att skriva meddelande via facebook eller liknande, även om det såklart är bäst att ta det öga mot öga. Men jag förstår att det kan kännas svårt om han inte lyssnar på dig. Men det kan helt enkelt klart vara enklare och bättre att ha något stöd med sig, då kanske han även lyssnar bättre. 

Personligen skulle jag förmodligen ha förklarat en gång (och då verkligen visat att jag menar allvar) och berätta exakt vad jag känner, och ge honom en chans att bättra sig. Om han inte förändras skulle jag bara ignorera honom så långt det går, typ att sitta med någon annan på lunchen och i klassrummet. Det är inte värt att slösa energi på människor som varken respekterar eller bryr sig om en.


//Jessie

MatVeronica
2015-08-26 16:48
#5

#3 Om han inte lyssnar på dig och tar seriöst på det du säger så är han ju ingen bra vän. Då är det ju inte elakt alls av dig att säga ifrån till slut. Han ska inte sitta och hacka på dig, om din vikt, om hur du skriver osv. Han är långt ifrån som en riktig vän ska vara.

Molekylflickan
2015-08-26 16:52
#6

Det känns rätt meningslöst att säga det till honom, det känns inte som att han förstår överhuvudtaget. Det är därför jag känner att vi växt ifrån varandra, han tänker inte alls på hur han är mot andra, han kör bara på med vad han gillar och funderar inte så mycket. Jag tror nog att jag frågar skolkuratorn, så kanske vi kan prata alla tre.

//Förvirrad tjej som älskar glada citroner och sura apelsiner

Annons:
powerade
2015-08-27 15:50
#7

Prata med honom! om hur dubkänner o.s.v jag har märkt att vissa människor inte tänker riktigt vad de säger tyvärr men berättar du att det är jobbigt så bör han kunna acceptera det och tänka sig för

Molekylflickan
2015-08-27 20:01
#8

Nu har mina mentorer i alla fall ordnat platser i klassrummet… vilket betyder att han inte kan sätta sig bredvid mig jämt och ständigt. Jag ska prata med honom imorgon, han vart rätt förvirrad när jag vänligt men bestämt sa att jag ville vara ifred idag.

//Förvirrad tjej som älskar glada citroner och sura apelsiner

[Hästhoven]
2015-08-28 11:57
#9

Det är inte okej, alla ser olika ut & man förändras, kan han inte acceptera så är det hans förlust.

powerade
2015-08-28 19:16
#10

sen så om du har gått ner i vikt och han påpekar du blivit smal kan det ju också vara för att han bryr sig om dig å är rädd att du typ slutar äta eller någonting. Har sånna kompisar men dom inser inte att man blir typ ledsen av det:/ Hoppas det löser sig

Molekylflickan
2015-08-29 21:58
#11

Jo, kanske det. Men det har jag ju inte. Och dessutom finns det ju bättre sätt att visa sin oro än att jämt och ständigt påstå grejer. Han sa till och med att jag skulle "trotsa naturens lagar" och väga mindre än 0. Och så skrattade han sådär som när man försöker få med någon på skämtet och pratar över huvudet på mig om allt möjligt han tror sig veta om mig.

//Förvirrad tjej som älskar glada citroner och sura apelsiner

powerade
2015-08-30 08:45
#12

nämen fyy.. säg åt honom du inte pallar vara vän med han om han fortsätter sådär :o hur gamla är ni? ( kanske har missat det) kan kanske vara " jag är så cool" grej?:/

Molekylflickan
2015-08-30 19:06
#13

Jag är 14 och han är väl 15 nu har jag för mig. Han är inte alls den typen som ens tänker på hur cool han är och sitt image och sånt där. Han bara trallar runt där med sina spel och skiter i allt och ingenting. Han sa ett litet lamt förlåt till mig på lunchen i fredags, efter att ha följt efter mig till lunchsalen och ätit tyst bredvid mig. Hans kompis hade tydligen sagt något om det hela. Så då sa jag ok och fick mig inte till att kunna sitta kvar där, så jag stack skitfort och gömde mig på toaletten tills spanskan började. Och innan jag visste ordet av satte han sig bredvid mig igen som ingenting, trodde väl att det bra mellan oss igen eller något…

//Förvirrad tjej som älskar glada citroner och sura apelsiner

Annons:
Upp till toppen
Annons: