💔

Oj vad jobbigt! Förstår att du saknar honom och att det känns jättekonstigt och fel! Önskar jag kunde hjälpa dig att få honom tillbaka på något vis. 😕

Skickar en stor varm kram till dig och varma tankar. Hoppas du får bra stöd och hjälp av din fostermamma att orka hantera och ta dig igenom din stora sorg och saknad. Och att du hittar strategier för att ta dig igenom stunderna när du saknar din pappa som allra mest. ❤️

Va tråkigt att höra. Hur tror du din pappa skulle vilja att du gjorde nu?

#1 tack så mycket uppskatar allt sånt nu :( #2 tror han skuöle vilja att jag tar min tid men att jag ska vara glad pch lycklig föf stunderna vi hade tillsammans pch att jag ska leva vidars och endå ha roligt med andra människor . så ja jag ska förzöka det men saknar han extremt mycket förlåt att jaf skriver slarvigt på min mammas stora surfplatta ;(

Jag beklagar! Hoppas att du hittar någon att prata med, att minnas din pappa och ventilera dina tankar. Kramar <3

Du ska definitivt vara med andra människor nu när du är ledsen. Du ska inte sitta själv i ett rum och fundera. Men du ska också tillåta dig vara ledsen och gråta mycket. Men din pappa vill nog att du inte ska gå och vara ledsen föör länge. Han vill nog att du ska bli en glad pojk framöver.

Beklagar verkligen 🌺

Det är alltid jobbigt att mista någon nära, oavsett omständigheter… Vet inte om jag egentligen har så mycket goda råd att komma med, men det är bra att du i alla fall verkar ha andra människor omkring dig så du inte är helt ensam. Att prata brukar vara bra för att bearbeta saker, både med nära och kära, men även t.ex. med en kurator eller psykolog om man känner för det. Att skriva kan också hjälpa, behöver ju inte nödvändigtvis vara att man skriver till någon annan person, att bara skriva på ett papper/i datorn utan att visa för någon annan kan också kännas bra.

Att tillåta sig själv att vara ledsen och sörja är viktigt, och att gråta så mycket som man känner för. Känslor dödar inte, även om det många gånger kan kännas så… Samtidigt är det också bra om man kan försöka fortsätta med sådant som man i vanliga fall brukar tycka är roligt, t.ex. umgås med vänner eller hålla på med någon sport/hobby. Det kan vara bra att sänka kraven lite på sig själv och hur man presterar i skolan/på jobbet (om man är en sån person som har höga krav på sig själv). Och att försöka ta hand om sig, och hålla kvar sina vanliga rutiner, typ äta vettigt (även om man inte har någon matlust), sova tillräckligt (även om det är jättesvårt), gå upp på morgonen (även om man helst av allt bara vill stanna under täcket i all evighet), gå till skolan/jobbet (även om det suger). röra på sig (helst ute) en liten stund varje dag osv.  

Det känns nog som en rätt klen tröst just nu, men sorgen brukar bli lite lättare att hantera med tiden. Saknaden kommer förmodligen alltid att finnas kvar hos dig, men den kommer förhoppningsvis inte alltid att göra lika ont som nu.

Beklagar, återigen 🌺❤️

Min pappa var alkoholist och dog i mars förra året, så jag vet delvis hur det känns. (Även om alla människor såklart känner och reagerar olika). Om du behöver så får du PM:a mig om du vill.

Själv stängde jag av helt i några veckor när jag fick reda på det. Jag var hemma från skolan och gjorde i princip inget mer än att läsa böcker och kolla på film. Det var mitt sätt att komma igenom chocken. 
Sen när jag gick tillbaka till skolan så tog jag kontakt med skolans kurator. Det kan kännas märkligt att prata med en helt främmande person om något så personligt, men jag tyckte ändå att det hjälpte. Det kändes bra att få prata med någon som inte hade känt pappa och som inte hade några förutfattade meningar, utan bara lyssnade.
Sen har jag fortfarande dagar där jag inte kan fatta att han är borta, och så kommer det nog alltid vara. 

Det är viktigt att låta sig sörja och vara ledsen, men man måste också låta sig vara glad om något bra händer. Men det blir faktiskt bättre, även om det kan vara svårt att tänka sig när det precis hänt. 

Jag beklagar sorgen!